En intensiv vecka är till ända efter en skön och välbehövlig långhelg! Långhelg bjuder in till extra träning och så har det blivit, hela fem pass har jag sprungit i veckan även om de flesta har varit lugn distans av återhämtningskaraktär. Imorse veckans sista pass, dryga milen långsamt (5:55 min/km) i skogen ihop med David. Igår mera fart och kortintervaller där jag sprang hela 16 repetitioner. Tanken var ett första fartpass efter Kungsholmen med fokus på flyt och lätthet snarare än max prestation. Det blev väl lite mera intensivt än så med en hel del syra på fyrahundringar, det blev ju inte mindre så när jag råkade springa sex fyrahundringar istället för planerade fem. Nåja, ett roligt och bra pass blev det i mina Adizero Hagio, 4x500m+6x400m+6x200m med 1 min gåvila samt 2 min innan de avslutande tvåhundringarna. Inga konstigheter. Det är roligt att springa fort, riktigt roligt!!
Formen är bra nu och jag hoppas på en superkompensation efter Kungsholmen Runt genom att inte förivra mig. Kroppen har känts pigg hela veckan och min förhoppning är att den känslan ska hålla i sig nu om jag bara har lite tålamod! Motivationen har fått sig en rejäl skjuts och träningen känns enbart väldigt luststyrd för tillfället och det är en härlig känsla, jag vill fortfarande träna målmedvetet och fokuserat men måste ingenting och jag känner en väldig glädje i löpningen igen! Pepp!
Långhelgen inleddes med ett minnesvärt pass i torsdags kväll när jag sprang i skogen och det var så otroligt härligt hela rundan, ren och skär löparlycka och det var nästan så att jag sprang och log hela rundan så trevligt var det. Äntligen hittade jag också hela vägen som David och jag brukar kuta ihop istället för att tappa bort stigen på samma gamla vanliga ställe. Hur kunde jag missa den, nu var det ju hur lätt som helst att hitta runt?! Över de högt belägna stenhällarna och jag visste precis var jag befann mig och valde rätt väg. Fantastiskt kul runda trots att det bitvis är riktigt tekniskt med rötter, vassa stenar, nedfallna träd att passera, hala stenhällar, djupa diken och tät skog. Samtidigt finns mera lättsprungna partier som inbjuder till naturlig fartlek och där sprang jag riktigt fort för att jag kände för det! Totalt 11 km med ett ointressant snitt på 5:11 min/km i den regnfuktiga skogen där det började skymma mot slutet och fåglarna sjöng ikapp hela tiden och nere vid sjön var det så stilla så att vattenytan mera liknade en blankpolerad spegel. Det var ett tag sedan Runner's high hälsade på men i torsdags var det dags igen!
Den första delen av runda har jag fotat och lagt ut så många gånger på bloggen så jag bjuder istället på några bilder från naturreservatet Jägarskogen i mitten på rundan. Endorfinberusning!
Mmmm, skogen...Mmmm, 190:or...
SvaraRaderaMmmm... :) Jag tror du skulle uppskatta den här rundan Eva!
RaderaHärligt pass, Staffan!
SvaraRaderaTack Andreas, det går bra nu!
RaderaSå kul att du fått tillbaka lusten och glädjen! Den ska man vara rädd om. Blir kul att höra exakt vilka lopp du kör framöver. För egen del har jag kutat runt i Lidingöloppsskogen hela min uppväxt och tränar där en hel del, så för min del lockar den inte… än. Jag är inte klar med asfaltsmarorna ännu känner jag. Du ska inte försöka få en sistaminuten biljett till Stockholm då??
SvaraRaderaTack Tove, skogen lockar som omväxling just för träning, inte lika för tävling. Jag bor trots allt på ett mindre ställe och har kutat över 1000 mil på asfaltsvägarna här de senaste sex åren och kan dem utan och innan, därför lockar variationen i skogen lite extra just nu. För att tävla och springa fort håller jag mig ännu så länge till asfalten även om det nog blir Lidingö 30 km till hösten.
RaderaNej, inget Stockholm marathon för mig i år och det är rätt beslut, har ju bara två långpass på 25km i år hittills och lusten till det finns inte just nu även om det vore skoj att springa ihop igen. Du får ta sikte på startnr 299 i grupp B, min löparpolare David som gjorde 2:58 förra året i kylan! Han är stabil och stark! Hoppas kunna kuta 10km nu i maj, sedan får vi se.
Ja en mara måste man ju planera för om man ska kunna springa och ha kul, så det är såklart rätt beslut. Jag som tänkte ta sikte på Isabellah Andersson men ok då, jag siktar in mig på nr 299 istället! Vi ses!
SvaraRaderaHaha, ja för sjutton, sikta mot stjärnorna :-)
RaderaInte omöjligt att jag springer nästa år igen, att stå över 2011 var ett effektivt sätt att få tillbaka maramotivationen inför 2012! Siktar du under tre så har du säkert många duktiga grabbar att springa ihop med! Runt tretimmarsfarthållarna förra året var det en ganska stor klunga, de springer ju på bruttotid och jag hade dem bakom mig i ungefär 15km förra året sedan ungefär 50-75 meter framför hela tiden på resten av loppet!
Nu har det verkligen släppt för dig och det gör mig otroligt glad!
SvaraRaderaTack Ingmarie!!! Det har det verkligen och jag är såklart också glad för det!!
SvaraRaderaLjuvliga bilder! Skogen är bäst!
SvaraRaderaSåg dig i tidningen förresten. :-D
Snyggt smutsiga terrängvader!
SvaraRaderaHärligt att du hitta tillbaka till löplusten, och att kroppen är pigg och alert igen!
Tack Malin, ja, skogen erbjuder fin variation!
SvaraRaderaAbsolut Bureborn :) Jajamen, känns toppen nu faktiskt, en hektisk period just nu men jag hoppas kunna springa bra på 10km nästa vecka! Struntar du helt i tävlandet i år eller hur går dina tankar?