Så tänker jag i alla fall, tänker ni likadant? Det är såklart en vanesak men jag behöver ofta ladda lite innan just långpassen. Visst blir jag ibland sliten av att springa fort, t ex på banpass men jag brukar återhämta mig ganska fort. Jag behöver dock sällan ladda innan som när jag ska springa långt.
När det gäller ett långpass och speciellt ett tidigt långpass som idag, 23 km transportspring med omväg till jobbet med start kl. 06:00 så kräver det lite mer av mig. Se till att vara hyffsat utsövd (fail på den idag), få i min någon form av energi när jag kommer fram, duscha och ha fräscha kläder på plats på jobbet och även om jag inte blir så sliten av löpningen i sig så ställer det totalt lite högre krav på mig! Det är väl därför jag värjer mig lite emot mångas beskrivning av långpassen som det långsamma, sköna och meditativa långpasset. Det och det faktum att jag också brukar bli uttråkad när jag är ute och tillryggalägger (tillfotalägger?) ett större antal kilometer.
4:38 min/km i snitt idag med några snabba km i slutet där det är lättsprunget efter en snabb frukost bestående av fil och müsli, en banan, två glas vatten och en balja kaffe. OK känsla, riktigt stabilt och bra faktiskt. Lyssnade igenom ett par Sommar i P1 under löpningen.
Efter en bra träningsvecka tar jag en välförtjänt vilodag imorgon lördag innan ett nyckelpass inför Lidingö väntar söndag kväll. Fyra varv i Oxvreten-spåret i 4:30-fart ger 18km rejält kuperade km med 24 backar.
Jag tror inte du behöver vara så orolig för 2:15 på LL. Du kommer fixa det. Det är ganska lätt de första 15 kilometrarna för att sedan bli lite tyngre. Spring första 15 kilometrarna strax under 1:05 så blir det nog bra.
SvaraRaderaDu kanske kan sikta på mitt pers istället för 2:15. Mitt pers är 2:10:31 som jag sprang på 1995.
Glömde..... Det enda jag tror kan stoppa dig är vädret. Blir det regn och gegga i spåret tror jag att du får det svårt med 2:15, men om det är fint väder och tort i spåret så tror jag inte att det blir några problem :-).
SvaraRaderaTack Lennart för att du tror på mig! 2:10 är ju riktigt bra! Vad gjorde du på milen då?
SvaraRaderaJag vet inte vad jag sprang milen på då. Något halvår innan hade jag 39 minuter men jag var bättre på LL. På LL kommer jag ihåg att min första mil gick på ganska exakt 39 min och den andra milen sprang jag ganska exakt på 41 min.
RaderaJag var ung vid den tiden och hade inte lärt mig att tillföra energi så jag kroknade efter ca 2 mil så sista milen sprang jag på 51 minuter :-). Nu vet jag bättre men jag springer inte lika snabbt :-).
Av det jag minns från dina inlägg sista tiden låter det som du har en bra form på gång? Har aldrig sprungit LL, så jag vågar inte uttala mig om tidsmålen, men jag hejar på dig oavsett :-)
SvaraRaderaTack Johny! Det stämmer att känslan är ganska bra och jag ser fram emot Lidingö!
RaderaFör mig är det nog precis tvärtom! Men då pratar jag om mental laddning och inte mat. Klart jag behöver energi för att springa långt, men jag gruvar mig aldrig för det. Tvärtom. Det enda problemet med långpass är att de tar sådan tid. Svårt att klämma in i familjelogistiken. Korta, snabba pass gruvar jag mig däremot enormt för och måste ladda rejält! :-)
SvaraRaderaJag gruvar mig nog mest för tidsåtgången och att jag kan tycka det är tråkigt och som den här gången över den tidiga starten men det är bra ur familjesynpunkt att springa så här tidigt, den här helgen hade inte långpass fungerat då min fru jobbar hela helgen.
SvaraRaderaJag håller med och ändå inte. ;-)
SvaraRaderaLångpass ÄR (för det mesta) lugna och skönt meditativa. Men... Samtidigt kan jag, precis som du, bli uttråkad. Det beror helt på var jag har möjlighet att springa just den dagen. Och ofta går det bra till en viss sträcka. Sedan blir det EXTRA tråkigt. :-D
Lite så är det Malin, upp till en viss gräns är OK, sedan blir det tråkigt, musik eller Podcast kan hjälpa till tycker jag men tidsåtgången är ibland seg på långpassen.
SvaraRadera