4:30-fart genom tillvaron fyller fyra år

Det första trevande inlägget skrev jag den 26 augusti 2009 efter att ha läst andra bloggar och ett tag umgåtts med tanken att skriva själv. Snabbt kom jag att uppskatta skrivandet, kommentarerna och kontakten med er läsare och relativt snabbt blev bloggen också ganska välbesökt. Hittils har det blivit 663 inlägg som har gett upphov till 6500 kommentarer varav jag själv naturligtvis stått för många. Jag närmar mig 400.000 sidvisningar och brukar under vår och höst ha ungefär 15.000 besök i månaden på sidan. Många har följt med från första början, några har slutat lämna spår efter sig i form av kommentarer medans många andra tillkommit längs vägen. Det är det objektiva och mätbara.

Det subjektiva är så mycket mer än siffror och statistik! Det som började mest som ett test för att se om jag tyckte det var roligt har med tiden blivit viktigt för mig! Annars skulle jag aldrig lägga den tid som det faktiskt tar att skriva hur snabbt mina fingrar än dansar över tangentbordet. Bloggen har gett mig mer än jag någonsin kunnat ana när jag började. Nya kontakter, bekantskaper och t o m vänner. Inspiration, kunskap och "arbete" i blygsam skala, lett till oväntade möten och tidningsartiklar. Jag har nästan enbart fått positiva kommentarer och synpunkter och helt sluppit "näthat", sarkasm, kritik, eller annan form av negativism. Jag är helt övertygad om att bloggen í sig bidrar både med kontinuitet och motivation till min egen träning vilket i sig gjort mig till en bättre, mer kunnig löpare!

Fortsättningen då? Hur länge är det intressant att följa en allt äldre löpare som kanske kommer kämpa alltmer och ändå inte kunna nå resultat från fornstora dar? Det är ju tydligt så att många lockats att läsa om min träning då jag är hyggligt snabb på en ganska begränsad träning utan att på något sätt vara unik, vi är många killar och tjejer i liknande ålder och med liknande träning som presterarar fina resultat!

Visst, jag har flera gånger umgåtts med tanken på att sluta skriva men vid varje försök till paus har skrivlusten blivit för stor och jag har alltid hittat tillbaka och idéer till nya inlägg dyker ständigt upp under löprundorna. Jag kommer alltså fortsätta så länge lusten finns där och ser inte att bloggen kommer genomgå några större förändringar framöver. Jag skriver för min egen skull och för att jag tycker om det, för att jag är intresserad av ämnet löpning och lär mig mera genom skrivandet och kontakten med er läsare. Sedan är det också bra träning för huvudet att skriva och bloggen tillför struktur i form av en dagbok över min träning där jag kan gå tillbaka och läsa om tidigare tankar, målsättningar och träning.

Att ni läsare flera gånger, senast idag faktiskt, kallat min blogg för "Sveriges bästa löparblogg" känns både surrealistiskt, väldigt hedrande, inspirerande och roligt och har såklart en omedelbar effekt på min fortsatta motivation, så tack! Tack för att ni läser och tycker till oavsett om ni har läst i flera år eller surfade hit först idag!

Livet handlar inte bara om löpning och bloggande, hur trevligt det än är!