söndag 29 september 2013

Lidingöloppet 2013 Race Report 2:11:27 (466:a) - Ett lopp med helt olika känsla i början och i slutet!

Det är dagen efter höstens stora mål och jag har lallat runt hemma med kompressionsstrumpor på, slitna lår men med ett stort leende på läpparna. Tillbaka till igår:

Resan upp till Stockholm gick fint men det var segt att komma med tunnelbanan och väl på Ropsten var kön till bussarna mot Lidingövallen över 100 meter lång och det började kännas lite stressat. Efter ett tag fick vi gå framåt i kön och kom snart med en buss och trots att jag är van vid t ex Stockholm marathon var det nästan överväldigande att komma till Lidingövallen. Snabbt genom mässan och på med nummerlapp och chip och toabesök, ner med kläderna i överdragspåsen och iväg mot Kolltorp och starten och jag var lite stressad då det närmade sig. Valde att springa med splithorts, T-shirt, kompressions-strumpor och tunna handskar, ett helt perfekta val i de närmast perfekta löparväder som rådde!


Dags för start. Bild lånad från Niklas. Jag skymtar i mitten av bilden i grön tröja. 
Kontroll av klockan tydligen, alldeles före start. Tack Niklas för bilden!
Väl på Koltorp var det bara 5 min kvar till start och jag var lite stirrig men hittade rätt startlinje i gräset och träffade Olov och Tobias. Speaker ropade att det var en minut kvar till start och ca 20 sekunder (!) därefter small det och vi var iväg. Rusade inte men sprang ändå omkring 4:15-fart ungefär iväg över gärdet och det kändes OK, höll sedan höger i gräset istället för att följa grusgången och det var torrt och fint. Snart blev banan smalare och jag var nästan i chock över hur trångt det var första 3-4 km! Löpare höll upp händerna när det stoppade upp, någon snubblade, folk sprang in i varandra, irritation, frustration och inte så lite rädsla blandat i luften och jag tyckte mest av allt att det var riktigt olustigt, inte för att jag ville komma om eller behövde öka farten, jag låg precis rätt, utan för att jag skulle snubbla och falla i trängseln. Vid en vänstersväng satt det någon form av plastband som avspärrning på tunna pinnar, det sprang löpare in i, snubblade, svor, jag kunde bara hålla min linje men precis när jag kom fram till svängen hade bandet gått av och det gick att passera utan att ramla.

Jag hade ju läst på banprofilen och läst så många banbeskrivningar och artiklar om Lidingöloppet så det bara snurrade i huvudet dagarna innan och kom ihåg att jag läst att första 5 km var ganska kuperade och det var de ju, ganska många och ganska rejäla backar och jag tyckte från början att tempot kändes ganska högt men jag låg precis där jag ville, hade medeltempo sedan start på klockan och låg på ca 4:25 min/km. Framme vid Kyrkviken blev det mera flackt och det var en av de sakerna som faktiskt fastnat - att mellan 5-15 km är det ganska flack och där bör det gå lite fortare och den planen följde jag och snittfarten från start ökade ner till 4:22 min/km och låg där fram till 16 km, 4:22 blev ju även så småningom blev min snittfart för hela loppet. Jag hoppade över första vätskan innan Kyrkviken och passerade därmed ganska många löpare och det blev tillfällig lite bättre plats att trycka på i löpningen och det var en härlig känsla med mycket publik nära löparna på det här partiet!Sedan drack jag sportdryck vid varje kontroll och sippade från min tre portioners Maxim Gel jag höll i handen vid ca 10, 15 och ca 24 km. Gott om energi hela loppet tack vare det och inga "biverkningar" i form av magstrul, ett helt perfekt upplägg! David passerade mig någonstans innan första milpasseringen men jag tyckte att tempot redan var högt och ville inte gå med utan höll mitt tempo. Jag hade honom dock hela tiden inom synhåll som mest kanske 100-150 meter framför mig. 

Trångt igen in i skogen efter Kyrkviken och en del uppför uppför, jag sprang på och började ladda för "Tvättbrädan" - det kuperade partiet jag läst så mycket om vid 15km. Det hände dock inget , jag passerade 15 km-skylten på ca 1:06:30 och fortsätte vara ganska flackt fram till 16 km där det böljande partiet började. Visst var det brant och mycket uppför men också mycket nedför såklart och jag tyckte jag sprang bra här men klockan började visade km-tider på 5:20-5:10 min/km plötsligt vilket ju berodde på att den tolkade alla branta backar som att jag kom långsammare framåt. Förstod ändå att jag inte sprang så långsamt utan höll nog ett hyggligt jämnt tempo. Tog det ganska lugnt uppför varje backe men koncentrerade mig på att springa snabbt utför med ett kort, snabbt steg med hälkick i varje backe och det var en lyckad taktik och jag tror jag vann mycket tid på det!


Framme vid Grönsta var det ett massivt härligt publikstöd som lyfte mig och alla andra löpare! Klockan visade bara 19,5km vid 20km-skylten och och jag förstod att jag sprungit bättre än klockan visat mellan 16-20km! Lättnad och en helt annan känsla i löpningen efter det! Jag drack ur en mugg sportdryck och gick ett tiotal meter i Grönstabacken, tyckte inte jag förlorade något på det, tyckte inte den var så farlig, visst brant men ganska kort och på krönet var jag fräsch och kunde komma tillbaka i rätt fart direkt.

Nu började ett riktigt bra parti där jag var stark, sprang riktigt bra och tyckte faktiskt att det var ganska lättsprunget och det syns också på mitt resultat nedan att jag plockade löpare hela tiden! Passerade David någonstans runt 22 km "här går det undan" ropade han efter mig. Lite antydan till pirr i vaderna nu i uppförsbackarna men inga riktigt krampkänningar. Laddade för Abborrebacken nu och visst var den tvärbrant i början och jag blev riktigt trött, gick ca 10 meter, joggade lätt en bit, gick ett kort parti igen och plötsligt var jag uppe på asfalten och sprang igen. Förväntade mig att backen skulle fortsätta högre upp men det gjorde den ju inte utan snart kom en skylt där det stod "Högsta punkten", Va'? Var backen inte längre?



Anders var ute och filmade, jag skymtar förbi efter 10:53 med 23,1 km
kvar att springa och efter 46:06 med tungan hängande utanför efter allra
sista backen med 1,3 km kvar att springa. 

Kollade på klockan vid 25 km och den visade 1:51 och jag förstod att jag var "hemma". Det enda orosmolnet var vaderna som pirrade oroväckande nu i varje uppförsbacke och jag var rädd för att jag skulle behöva stanna och stretcha p g a kramp men det blev behövdes aldrig. Sprang bra även nu och laddade för sista jobbigheten, Karins backe, trygg i förvissningen att jag hade råd att ta det lugnt. Gick några meter i den då den var riktigt brant också men var snart upp och förbi den och även backen efter den. God fart mot målet nu, kontroll på klockan, 2:05, 2:07, orkade peppa med mina medlöpare med "silvret är hemma, kom igen nu sista biten" och sprang om många trötta och stumma löpare. Så grymt härligt att springa utför och höra speakern från målområdet, mäktigt att komma ner och svänga vänster in på upploppet som var kortare än jag trodde från TV. Höjde farten, applåderade publiken, sprang och gjorde tummen upp och skrek ut min glädje när jag närmade mig mållinjen och gick i mål! Rejält trött men överlycklig och även lättad då detta varit ett stort mål för mig sedan länge!



Välkomnade David i mål halvminuten efter mig och försåg mig av vad som bjöds i energiväg i mål men det var riktigt nära att kaffet direkt kom i retur! Grattade Tobias (2:10) och Olov (2:07) till fina resultat men var rätt så sliten så ganska snart traskade vi iväg till överdragskläderna där jag träffade på långlöpande Niklas vars blogg jag läst länge. Buss till stan, äta lite med David i väntan på tåget som sedan tyvärr blev stående i Södertälje p g a fel i ett ställverk så vi blev hämtade där. Inte vad en sliten löpare men en orolig mage behövde! 
Jag är otroligt nöjd, jag fixade silvermedaljen med stor marginal, det var en riktigt rolig bana och ett bra arrangemang förutom trängseln och stressen första halvmilen! Loppet gjorde helt olika intryck, de första 10 km var jag ganska negativ, jag tyckte det var trångt, jag tyckte min fart kändes ganska hög, för hög, från början, jag tvivlade på min målsättning och njöt inte av att vara där jag var. Resten av loppet kändes klart bättre och roligare trots att jag såklart var tröttare. Trängseln hade minskat, jag kände mig stark trots tröttheten och ju längre in i loppet jag kom desto säkrare blev jag på att klara min målsättning och desto härligare blev löpningen. De tre ökända backarna på sista milen tycker jag, som bara sprungit en gång, har överdrivet dåligt rykte. Visst är det branta, framförallt Abborrebackens början och också hyggligt långa och visst kommer de sent i loppet men jag hade en bild av dem innan loppet som värre än vad de var!

Jag får nog smälta intrycken en aning innan jag besvarar den klassiska frågan kring vad som är jobbigast, Stockholm marathon eller Lidingöloppet. Jag är rejält sliten dagen efter Lidingöloppet men ändå inte på samma sätt som efter maran! Det beror också såklart på hur man förberett sig.  Jag kan konstatera att mina förberedelser varit bra och både backstyrkan och uthålligheten räckte väl till och att det var ett riktigt roligt lopp och det kommer säkert bli fler Lidingölopp framöver, även om det ligger nära i tid med Stockholm halvmarathon som jag också gärna springer!
Detta var den sista av de stora klassiska motionärsmålsättningarna, sub40 på milen och sub90 på halvmaran som både sedan länge är passerade, sub3 på maran och nu också silvermedaljen på Lidingöloppet! Det känns förstås fint att ha klarat dem alla och jag hoppas kunna behålla den här fina nivån jag håller och kanske t o m fortsätta utvecklas på olika distanser med hjälp av smart träning även om det såklart blir svårare och svårare. Några nya riktiga drömgränser inom rimligt avstånd finns inte men jag låter de tankarna vila just nu och njuter av det bärgade silvret först. 

Resultat hittar ni här. Peter Holgerssons snygga bildspel från loppet hittar ni här och ett från Löpning för alla finns här. Min vän Lennart är klubbkamrat i Vallentuna med herrvinnaren Lars Södergård och ställde några frågor till honom efter segern, ni hittar det här.


Silver it is!

39 kommentarer:

  1. Återigen grattis Staffan! Skönt att du också har en silvermedalj nu :-)! Den är du väl värd!

    Ja, vad är jobbigast? LL eller maran? Jag vet vad jag tycker är jobbigast, men då var det och andra sidan rätt länge sedan jag sprang LL så jag kanske har hunnit glömma :-).

    Det roliga med LL är också att det är just "terräng". De normala reglerna med tempo och längd gäller liksom inte, och jag har läst om väldigt många som har fått kramp eller krampkänningar sista biten, nästan alla verkar ha fått det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är roligt att ha bärgat silvret, jag har förberett mig bra och specifikt och det betalade sig och det är värt det. Visst var det tungt men också väldigt roligt, samtidigt, maran är nästan en timma längre arbetstid och jag håller nog det som lite jobbigare ändå! Ja, jag kände mig förberedd även vad gäller att gå mera på känsla och lite lita blint på klockan även om jag blev lite konfunderad och lurad av klockan där mellan 16-19km.

      Radera
    2. Hej Staffan! Jag vill passa på och tacka för alla besökar som kommer till mig via dig de senaste dagarna :-). Det har varit ovanligt många sen du publicerade det här inlägget :-).

      Radera
  2. Grattis Staffan! Vilka otroliga prestationer du har genomfört. Med det här inlägget känns det lite som ett avslut, hoppas inte det. Du får lov att hitta nya mål så vi får fortsätta följa dig på vägen.

    Grattis igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Martina! Tack för fina ord! Jag förstår nu att det kan tolkas så och det var inte riktigt min avsikt! Jag kommer nog att sätta mål men samtidigt är jag lite trött på att hela tiden pusha vidare, många logiska drömgränser, som t ex 2:50 på marathon och 1:20 på halvmaran känner jag ligger alldeles för långt borta och för närvarande är jag rätt nöjd med att bara behålla nivån jag håller. Jag kommer att sätta nya mål så småningom men det kommer att vara mål som inte ligger så långt borta som de jag nämner ovan.

      Radera
  3. Fy fasen vad grymt bra jobbat!

    Du blir en inspiration för mitt LL kommande säsong! Du är väl värd allt det här!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Andreas, tack!! Vore skoj att se vad du kan göra på Lidingö någon gång! Jag kommer springa fler gånger!

      Radera
  4. Återingen grattis till en skimrande medalj. Du verkar liksom jag haft en stabil resa loppet igenom med bra fördelning av dina krafter.
    Min klocka visade också en markant sänkning av tempot på km 16 och 17 (5:03 och 5:15)..

    Klart att du hittar nya fina målsättningar när du smält det här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi verkar ha haft liknande upplevelser med skillnaden att du sprang lite fortare hela vägen :-)

      Ja, nya målsättningar kommer men jag känner absolut inget behov av att rusa vidare med en gång, nu njuter vi av detta först!

      Radera
  5. Stort grattis Staffan! Rolig läsning, fantastisk insats! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack detsamma på båda Andreas!!

      Radera
  6. RIKTIGT STORT MEGAGRATTIS, STAFFAN! Förstår att du är nöjd, mycket bra genomfört lopp - proffsigt! Japp, nu får vi smälta och njuta lite innan vi springer vidare. Kram tillbaka till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. TACK TACK TACK Tove! Du fanns i mina tankar under dagen då jag ju befann mig mitt ute i "Tove-land". Jag har bara varit på Forresta/Millesgården och Gåshaga brygga förut och inte sett så mycket av "ön", måste vara fantastiskt att kunna träna på delar av spåret!! Ja, jag känner mig väldigt nöjd och inte så lite stolt över det kloka genomförandet och känslan av att vara stark hela vägen, många som kroknar efterhand fastän de sprungit flera gånger tidigare. Ja, nu är en bra tid för lite kravlös njutlöpning! Jag ska in och läsa din race rapport senare ikväll, ska bli skoj! Tack för pepp och igen stort grattis till dig också! Kram!

      Radera
  7. Härligt!! Vilken tid du sprang in på! Själv så spelade jag säsongens sista match i fotboll där vinst behövdes för att gå upp en division, sköt in 3-2 i bortre krysset och matchen blåstes av.
    Grattis till en toppen tid samt placering.

    Mvh Oliwer

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter som ett härligt sätt att avgöra en match på Oliwer, grattis själv och tack!

      Radera
  8. Stort grattis till en riktigt snygg och snabb silverförgylld LL-debut!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack detsamma Niklas, snygg LL-svit du har! Trevligt att hälsa!

      Radera
  9. Grattis Staffan! Jag är glad att jag själv har alla de klassiska motionärsmålsättningar kvar att beta av ;-)

    Men nu blir vi naturligtvis väldigt nyfikna över vad som blir ditt nästa mål...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Henrik! Som jag svarade din hustru :-) så kommer jag inte ruscha vidare med en gång mot nya mål, det kommer säkert så småningom men jag ser inte just att att jag kommer sikta vidare med nya tuffa satsningar med en gång. Mitt milpers är t ex över två år gammalt, det kommer t ex att bli en målsättning att förbättra det!

      Radera
  10. Stort grattis Staffan! Vad härligt att ha klarat av Lidingöloppet på ett så fint sätt. Jag följde din framfart i spåret i lördags. :) Jag ser fram emot att höra om nya målsättningar framöver!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Kim! Ja, det känns bra! Du får ge dig till tåls vad gäller nya målsättningar, jag har ingen lust att direkt sikta vidare utan vill stanna upp lite först!

      Radera
  11. Otroligt bra gjort! Jag har ju sprungit både maran och LL flera gånger och tycker att LL är jobbigare under tiden (har exempelvis aldrig gått under en mara, men har alltid gått i ett par av backarna under LL), men maran är tuffare på kroppen och känns mer efteråt. Så tycker jag. Njut nu. Och visst kan du fortfarande utvecklas. Kanske börja springa lopp utomlands (för det har du väl inte gjort så mycket - eller?).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anneli! Ja, kanske är det så, att LL är jobbigare under tiden, jag tyckte nog de var ganska likvärdiga under tiden också, jag sprang ju fortare, (8 sek/km) på maran, och 12 km längre...

      Ja, ett lopp utomlands, t ex en mara i NYC, Boston, Chicago eller Berlin vore en dröm, men åka själv känns lite väl lyxigt en riktig långhelg och åka hela familjen känns omständigt så vi får se hur det blir...kanske åka bara med de två äldsta barnen och frun är ett alternativ.

      Radera
  12. Grattis till ett bra genomfört lopp!
    Men läskigt med så mycket trängsel... :-((

    PS. Bantar backar? Hur ser de ut? ;-))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Malin, ja, det var faktiskt lite otäckt vid vissa tillfällen i början, och vid kyrkviken var det någon löpare som plötsligt började gå banan, åt fel håll, flera krockade med honom hörde jag...usch...

      PS, Haha, tack för att du uppmärksammade stavfelet, jag bjuder på en tillbaka, det stavas "Back at the Crime Scene", inte Sceen ;-)

      Radera
    2. Hahaha! Herregud, det har du rätt i.... Språkpolisen skäms! ;-))

      Radera
    3. :-) Bra att du tar det så, vi får skämmas tillsammans (eller skrivare kortare blogginlägg så risken för fel minskar) :-)

      Radera
  13. Stort grattis Staffan! Och härlig läsning som alltid! Det är nästan, men bara nästan, så att jag kan tänka mig att avstå från nästa års bokmässa... :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Louise!! Bokmässan är väl också ett form av uthållighetstest kan jag tänka mig men du är väl rutinerad nu och kan väl skicka en vikarie något är ;-)

      Radera
  14. Grattis till din fina prestation och den fina medaljen! Berättelsen väckte gamla minnen till liv, jag har varit med två gånger (2000 och 2002) och den sista var på min födelsedag den 28/9, samma datum som i år. Då fick arrangören nys om att jag fyllde år så de ropade upp mig och jag fick gå fram en bra bit framför alla och hela startfältet sjöng för mig. Inte helt fel, och sedan var man ju allra längst fram när starten gick! Bland de motionärsmålsättningar du nämner skulle jag helst vilja ha Lidingösilvret! För att göra de klassiska målsättningarna kompletta tycker jag du måste lägga till någon av de klassiska ultrautmaningarna 100 km och 100 miles. Ultran har sina rötter i 1700-talets England och har funnits i Sverige det senaste århundradet. Det är en utmaning att bara komma i mål, "klara loppet", på exempelvis 100 km eller 100 miles, en än större utmaning att göra jämna lopp och fina sluttider. Men det är såklart en fråga om tycke och smak om man vill och vågar anta en sådan utmaningen eller inte. Än en gång grattis till Silvret!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Fredric för fina ord och vilken grymt häftig upplevelse, det du beskriver att få hela startfältet att få sjunga för dig!

      Jag har stor respekt för dem som springer så långa sträckor som 100km och t o m 100 miles men någon ultralöpare blir jag nog inte och jag imponeras nästan ännu mera av dem som förmår springa riktigt riktigt fort! Vid marathon går min längdgräns, jag roas inte av de allra längsta träningspassen och har svårt att få in dem regelbundet, därför lockar inte ännu längre sträckor för just mig även om jag förstår hur de som lockas av dessa utmaningar, tänker.

      Radera
    2. Nu har jag ju lagt ned mina löparambitioner helt, och håller i stället på med en hel del motionscykling och en helt annan för mig i det närmaste ny idrott (precisionsidrott), men kvar i min pärm finns två spår: 1) fokuserad satsning på en bandistans som kräver mycket styrka-snabbhet och 2) lätt motionslöpning med 24h som mål som kräver mycket styrka-uthållighet, vilket kräver hyfsat mycket enkel distansträning. Så här snart 30 år efter att jag började med löpning lockar de båda alternativen ungefär lika mycket fast på väldigt olika sätt, men det ska tilläggas och understrykas att jag, som du, i grund och botten värderar kvalitet framför kvantitet och snabbhet framför uthållighet. Det var roligare att springa 60m på 7.9 sekunder än att klara 100 km på drygt 10 timmar... Men oavsett var tyngdpunkten i värderingarna ligger skulle jag inte vilja ha någon av mina idrottsmeriter ogjord, allt bildar en helhet.

      Radera
    3. Tänkvärt skrivet och intressant att du nu lagt löpningen helt åt sidan för att istället fokusera på något helt annat, för en period eller för gott. Ja, allt bildar en helhet men jag tänker mycket kring vilken träning jag roas mest av och då det det de snabbare träningspassen och inte långpassen. Därför lockar en fartsatsning mig mer än en ultrasatsning.

      Radera
  15. Grymt bra jobbat! Imponerande hur du når dina målsättningar! Grattis!

    SvaraRadera
  16. Tack Magnus! Jag tror inte det är så konstigt egentligen, jag förbereder mig ganska specifikt genom att träna i den farten på det underlaget, men visst, det gick väldigt på ute på Lidingö och det var riktigt skoj!!

    SvaraRadera
  17. Återigen mycket bra presterat! Du är väl värd det!

    SvaraRadera