Trodde det skulle ta emot mera nu...

Det är fredag eftermiddag och dagens löppass, 15 km fartlek sprangs med några centimeter nysnö mellan skosulan och fast mark. Fostrande! Jag tyckte inte att det blev så stora skillnader i fart som fartlek innebär men ser på kurvan att det blev många fartökningar och att jag faktiskt var nere på 4 min/km ibland och t o m 3:40-fart i slutet på överraskande pigga ben med tanke på hur veckan sett ut hittills.

Swisch :-)

Jag ser tillbaka på en minst sagt rejäl träningsvecka som hittills innehållit två långpass och löpning varje dag och konstaterar att det gått överraskande bra även om det tog emot lite igår innan långpasset och att det inte är så konstigt.

Måndag: 27,7 km långpass med två km fartökning till snabbare än marafart.
Tisdag: Löpband, 6x1000m @ 3.45 min/km +5x400m @ 3:20 min/km, totalt 16km
Onsdag: Lugnt återhämtningspass, 12,6km @ 5:20 min/km
Torsdag: 25km lugnt långpass 25 km @ 5:14 min/km
Fredag: 15,3 km fartlek 4:00-5:00 min/km, @ 4:36 min/km.

Totalt 96 km än så länge en kall, blåsig januarivecka med nysnö och snömodd varenda dag.

Jag är lite imponerad av mig själv och min kropp! Motståndet igår innan långpasset, som jag insåg på morgonen skulle springas i nysnö och modd satt framförallt i huvudet. Kroppen har varit helt med på noterna. Knäet har inte protesterat, jag har ätit bra och sovit OK i veckan och energin har räckt även till övriga saker jag tänkt mig hinna med i veckan även om jag varit lite trött.

Det känns bra att jag i januari redan hunnit med fem långpass. Veckan är dock inte slut ännu och jag tänker springa några kilometer till innan klockan slår måndag. Det innebär också, då det är februari imorgon, att jag kommer att ha avverkat ett långpass redan den första helgen i februari vilket känns ännu bättre. Nu nöjer jag mig med att summera och stänga januari på 256 km löpning och dryg 23 timmars träning. Inte det mesta jag sprungit på en månad (det är 260km) men med tanke på att jag tappade i princip en vecka p g a förkylning så får jag beteckna detta som den bästa träningsmånaden någonsin tack vare den här veckan!

Jag återkommer efter helgen med en summering och lite ytterligare reflektioner som denna tredubbling av min normala träningsmängd har väckt hos mig! Innan dess ska jag på gå teater med yngsta dottern, se yngsta sonen spela innebandy och förhoppningsvis också hinna åka lite längdskidor med äldsta sonen, full fart inte bara på träningen alltså! Trevlig helg!  

Block ett i mitt lilla träningsläger på hemmaplan - "Haha, nu har du sprungit sönder löpbandet"

Jag är fri från förkylning och luften irriterar inte halsen längre samtidigt som jag är ledig den här veckan. Läge att bedriva extra mycket träning, inte för att jag måste komma "ikapp" de jag tappat utan för att jag vill och har möjlighet! Någon/några gånger per år brukar jag tillfälligt öka träningsmängden markant och jag klarar det och tycker det ger bra resultat. Ett träningsläger alltså, men hemma i kylan och vinden. Skillnaden i tänket är att jag planerar veckan utifrån den träning jag bedriver snarare än tvärtom som ju är normalfallet, att träningen får bedrivas utifrån hur veckan ser ut i övrigt.

Idag avslutade jag första blocket i denna ca tio dagar långa period. Så här har det sett ut hittills:

Tors: 9 km lugn komma-igång distans
Fre: 15km lugn distans
Lör: 15km med 2x4km 4:30-4:20-4:10-4:00 min/km, ett omväxlande och roligt pass som ger bra fartkänsla men inte sliter så mycket.
Sön: Här var faktiskt planen ytterligare 15 km riktigt lugnt men det prioriterade jag bort av tidsbrist och det var bra!
Mån: 27,2km långpass i hygglig fart, 4:41 min/km, inkl 2 km i slutet snabbare än marafart.
Tis: Löpband: 6x1000m @ 3:45 min/km + 5x400m @ 3:20 min/km, totalt 16 km.

Intervallpass dagen efter långpass alltså, kanske inte direkt ett upplägg som går att hitta i något etablerat träningsprogram? Dagens intervallpass på löpband på gamla jobbet var dock kontrollerat och benen inte alltför slitna efter långpasset igår även om farterna kändes ovan inledningsvis. Jag kommer att minnas det här passet av två anledningar. Under större delen av passet hade jag en mycket trevlig och pratsam äldre herre (pensionärer har fri tillgång till träningslokalerna) som ville prata under mina intervaller. Konversationen blev något haltande. På den tredje fyrahundringen stannade dessutom löpbandet plötsligt, i 18 km/h, "haha, nu har du sprungit sönder bandet utbrast farbrorn". Tur att det gick bra för mig i alla fall, bandet fick jag inte liv i igen utan fick byta till ett annat.

Bild snodd från Ann-Sofie

För er omtänksamma läsare som nu funderar över min fysiska hälsa (knäet) eller rent av min mentala hälsa kan jag lugna er med att jag kör det här upplägget på ett kontrollerat sätt, lyssnar på kroppen och anpassar mig/avviker från skissen om det blir nödvändigt. Jag äter bra, sover bra, och kroppen har absorberat träningen bra utan att knorra eller bli sliten! Knäet har hör och häpna inte gnällt alls sedan det senaste inlägget. Innan dess hade jag ont även i vila vilket jag aldrig haft tidigare! Jag har kört lite tåhävningar sedan sist (jag kanske inte är ensam om att fuska med det...?) och jag har också undvikit att springa alla pass i mina nya Inov8 Trailroc med bara 3 mm drop utan nu sprungit ganska många pass med mina gamla dubbade Asics DS Trainer som har ca 10 mm drop, för att få lite "omväxling i vinklarna". Sedan kan jag faktiskt inte komma ifrån tanken att kanske kanske har det blivit lite för mycket enformigt och lugnt lufsande/trippande på sistone i en fart där mitt löpsteg inte trivs allra bäst? Kanske mår mitt knä bättre i en fart som är något högre och med ett löpsteg som får lite mera lyft och som känns något mera naturlig? Jag vet inte, men kanske?

Block två, dvs resten av veckan håller jag lite på än så länge men eftersom jag kört hårt nu måndag-tisdag blir det en lugnare dag imorgon och så kommer det bli mera långpass i veckan bl a  - återigen, inte för att jag måste utan för att målbilden är tydlig, för att jag kan och vill!

Två goda nyheter!

Halleluja! Jag springer igen! Det är den första goda nyheten. Det är bra att få längta lite ibland uppenbarligen för likt en barn på julafton var jag glad och förväntansfull när jag åkte hem från min kurs igår kväll eftersom jag skulle ut och springa. Ett sketet distanspass på 9 km i halkan och kylan, ett pass som i normala fall hade passerat tämligen obemärkt! Irritationen i luftvägarna har blivit bättre i veckan men jag har bidat min tid och väntat ytterligare någon dag. Jag fick trevligt sällskap av dottern en stund igår kväll och idag blev det 15 km i lugn fart med en avslutande fartökning de sista tre kilometrarna. Det är vanskligt att springa fort ute nu i rådande halka, rätt som det är släpper det och i svängarna får jag sakta ner rejält för att inte åka i sidled och inte horisontalläge.

Knäet är tyvärr inte bra, jag har jobbat med Foamrollern och punktmasserat med den här lilla bollen inköpt på Stadium för en billig peng för länge sedan och det har givit bra resultat men ibland är det ändå stelt och ömt, även under löpning vilket det aldrig varit tidigare.

Den här lilla manicken har jobbat hårt med mitt ömma knä och gjort det bra!

Den andra goda nyheten är att jag i veckan har jag skrivit på ett nytt anställningskontrakt. Jag lämnade ju mitt gamla jobb vid årsskiftet. Jag känner mig nästan lite snuvad på ledigheten men inser ju vilket oerhört I-landsproblem det är att få ett nytt jobb efter två veckor när så många idag går utan arbete! Jag kommer dessutom tack vare avgångsvederlaget från mitt gamla jobb att ha dubbla inkomster under mer än ett år så det är verkligen inte synd om mig! Med ett nytt jobb kommer ett förnyat fokus på jobb och en längre resväg då företaget ligger i Solna men känslan under intervjun var mycket bra och erbjudandet för bra för att tacka nej till! Jag kommer dessutom jobba 80% vilket underlättar livspusslet och kanske träningsmöjligheterna!

På mitt gamla jobb visste jag redan hösten 2010 att min roll var på väg bort och under 2012 och 2013 har jag i ärlighetens namn gått en del på halvfart och kunnat fokusera ganska mycket på träning, prioriterat det högt helt enkelt! Det vill jag såklart göra i fortsättningen också men, jag känner också för att fokusera på jobbet nu, behöver det för att förbättra min prestation och ta den tillbaka till en nivå där den hör hemma och en nivå jag är nöjd med. Transportmöjligheterna försvinner även om jag faktiskt skulle kunna springa från Stockholm Central ibland men jag hoppas fortfarande kunna springa på någon lunch i veckan och såklart kvällar och helger och hålla min grundstruktur med minst tre pass i veckan. 15 km tre gånger i veckan ska väl inte vara så svårt och ge mig en helt OK mängd! Att löpningen får stå tillbaka lite nu är inte enbart negativt utan något jag faktiskt behöver, att fokusera lite mer på jobb igen då löpningen inte betalar min lön!

Jag kommer återkomma till ämnet under våren. En reflektion jag gjort är att snittfarten i min träningsdagbok var lägre 2012 än 2011 och det beror på att jag medvetet sänkt farten på distanspassen och nu under vintern sprungit riktigt många pass i vad som närmast kan betraktas som lågpulsträning. Jag är numera inte är rädd att variera farten mera och ta det riktigt lugnt på de lugna passen men det beror också på att jag faktiskt under lång tid haft låg energi och behövt de lugnare passen för reflektion och som energigivare.

Bäst träningseffekt fås genom att ta det lugnt på de lugna passen och ta i rejält på de hårda passen och de senare har saknats i min träning ett tag nu. Jag har inte känt för det, inte vågat p g a väglaget och inte kunnat nu p g a halsen. Det återstår en ledig vecka även om jag ska tjuvstarta lite hemifrån nästa vecka och planen är att under nästa vecka få till rejält med mängd! Mycket löpning i lugn fart men också ett par pass på löpband för att få träna lite fart igen vilket jag nu längtar efter! Samtidigt tänker jag göra det jag pratade om i Podcasten, lyssna på kroppen och då på knäet och anpassa mig efter hur det känns!

Till er som läst ända hit önskar jag trevlig helg, nu blir det en kopp kaffe följt av lite hemmastyrka!

Varning: Gnälligt inlägg från frustrerad löpare

Bloggar jag själv gillar skriver inte bara om när allt är tjolahoppsan utan också när kugghjulen kärvar lite och nu skriver jag själv ett sådant inlägg. Jag var helt OK på eftermiddag och kvällen efter det långa långpasset i torsdags men i fredags vaknade jag upp med en diffus men bestämd känsla av att tillståndet i nationen inte var gott. Var seg och på dåligt humör och minsta aktivitet som att lyfta morgonkaffekoppen till munnen var ansträngande. Kunde knappt vänta på att familjen begav sig till jobb och skola så jag bara fick krascha i soffan.

Hade planer både på lugn återhämtningslöpning och längdskidor men på det fanns inte en tanke kvar. Fixade lite hemma men var oerhört trött så jag gick och lade mig och sov en timma, vaknade med frossa och kollade febern - 38,9 grader varpå jag kräktes fyra gånger i rad. Mysigt! Vi är oerhört rigorösa med handhygien m m här hemma, speciellt på vintern när det alltid går kräksjuka på dagis. Nu räckte med en dag för lilltjejen efter jullovet för att hon skulle insjukna, några dagar senare var det storebrors tur och när vi blåst faran över, i fredags var det alltså min tur. Det jag ändå gillar med kräksjuka (!?) är att det går fort över och när jag så att säga kolhydrattömt (...) mig fyra gånger så piggnade jag snart på mig och kunde börja dricka snart igen och äta framemot kvällen igen även om febern höll i sig till lördag morgon.

Sonen på väg uppför en av backarna i Oxvreten igår kväll

Igår kväll testade jag en 3 km testjogg med några lätta fartökningar och det kändes bra, senare på kvällen tillbringade jag och sonen också en timma i Oxvreten på längdskidor som just nu faktiskt kan erbjuda 4,5 km kuperad längdskidåkning med bra spår, plus ytterligare 3 km på ett flackt fält bredvid, mest i Stockholm! Både lite stakning och lite skate, väldigt mysigt men min hals och bröstkorg uppskattar inte alls att jag är ute och rör mig på i den kyliga luften just nu. Idag hade jag så mycket sett fram emot en timmas lugn löpning ute men har istället gått och rethostat hela dagen och det enda rätta är att vänta ut skiten någon dag till. Jag har tränat OK i januari men känner ändå att jag "ligger efter" (oklart vad) och jag är så trött på denna lätta infektion som vägrar att helt lämna mig och som jag dragits med i flera veckor nu och verkligen längtar efter att få springa. Samtidigt ärjag frustrerad, sur och grinig mot min familj och önskar nästan att jag inte var så van vid att träna för att slippa den här "abstinensen" och slippa vara så grinig.

Jag läser på bloggar om 3000m-tävlingar i hallarna i Stockholm varje helg nu och det fanns faktiskt i mina planer innan jul. Att i januari testa på 3000m inomhus för första gången och se hur långt borta drömgränsen 10 minuter skulle vara. Som det är nu har jag inte där att göra och att överhuvudtaget tävla eller ens träna målmedvetet känns bara avlägset och tråkigt! Som om allt detta inte var nog så jag har extra ont i mitt högra knä, på insidan, det enda ställe jag har lite besvär från löpningen.

 Jag inser ju att några dagars vila i det långa loppet är ett enda stort I-landsproblem utan betydelse men jag har inte nu på flera veckor känt att jag varit 100% fullt frisk och det tär fysiskt och psykiskt! Jag har faktiskt lite roliga nyheter att komma med också, men hörrni, jag tror faktiskt jag sparar dem tills de bättre matchar min sinnesstämning för just nu är det faktiskt inte speciellt roligt och härifrån kan det faktiskt bara bli roligare och bättre! På återseende med förhoppning om att nästa inlägg ska innehålla lite löpning och lite mer positiva tongångar!

Distansjanuari

Jag vill passa på och tacka för alla fina ord som nått mig efter avsnittet av Podcasten Möt Löparen! Det verkar som om riktigt många lyssnat på avsnittet och uppskattat det, roligt såklart!

Januari artar sig till en riktig distansmånad. Jag är igång med löpningen även om den sega förkylningen jag tjatat om sedan julhelgen ännu vägrar att helt ge upp kampen om mina andningsvägar. Löpning i låg ansträngning retar dock inte och går därför alldeles utmärkt vilket också passar bra i de kalla temperaturer och det vintriga väglag som råder! Jag springer de flesta dagar och med hygglig längd på passen och bygger därmed en bra aerob bas för säsongen. En bas jag i och för sig redan bör ha etablerat då hela hösten bjöd på fin träningsvolym! I och med att jag just nu är ledig på dagarna så hinner jag också ut mitt på dagen och får in några långpass i januari, en bra start på året! Jag pratade mycket om variation i podcasten men just nu är det OK att det inte bjuds på så mycket variation i träningen!

Idag på förmiddagen blev det ett rejält långpass när jag var ute i 2h 45 min och avverkade 33,6 km i ett tempo precis under 5 min/km. Onödigt långt kanske men jag tog det lugnt och det var en fantastisk fin och solig vinterdag och det gick bra i 29 km sedan fick jag soppatorsk och fick ta några gångpauser i de många backar som finns på de avslutande 4 km på den här rundan. Totalt bjuder det här passet på 225 m stigning men över 33 km låter det inte så mycket? Ett styrkebesked ändå att klara ett så långt långpass redan i januari.

Vy från 25 km på dagens långpass. Halvvägs nere i min alldeles egna Aborrebacke (som jag idag sprang utför) vid Kvarnlöt med sjön Turingen till vänster.

Hälften av dagens pass gick på mysigt vintrig grusväg i skogen,
andra hälften på snömoddig landsväg

Imorgon hade jag egentligen tänkt att åka till mitt gamla jobb och springa ett intervallpass på band men i min filosofi är långpass=kvalitétspass och de bör följas av ett lugnare pass dagen efter och inte ett intervallpass så jag kanske skjuter på det till på måndag och tar det lugnare imorgon istället. Kanske blir det säsongspremiär på längdskidorna istället, vi får se!

Föredömligt Löplabbet!

I torsdags hade jag ärenden i huvudstaden. Jag passade också på att besöka Löplabbets nya stora butik på Kungsgatan i city. Dels hade jag inte besökt butiken, dels ville jag visa mina Inov8 Xtalon 190 som fått en rejäl spricka i meshen vid tån. De är visserligen mer än ett år gamla men jag har sparat kvittot och de har inte ens "gått" 30 mil. Jag var inte inställd på att direkt få ett par nya skor utan ville bara visa dem, förklara läget och höra vad de tyckte. Detta efter att först ha vänt mig till Inov8 som tyckte jag skulle reklamera i butik.

Jag är en vänlig och ödmjuk person och tycker den approachen funkar bäst i sådana här situationer. Pushig och bestämd kan jag bli i ett senare läge om jag måste stå på mig och vet att jag har rätt. Mycket riktigt blev jag riktigt vänligt och bra bemött och personalen sa direkt att de hanterar de som reklamation och erbjöd byte mot ett nytt par och frågade dessutom om jag vill ha ett par Xtalon 190 igen eller någon annan modell.

Jag gillar verkligen Xtalon 190, ingen annan sko gör mig så glad när jag sätter foten i den och jag provade den nya modellen som är lite förstärkt och förbättrad. Den terräng jag ofta springer i har dock en del vassa stenar och bergshällar där jag ofta känt att Xtalon inte skyddar tillräckligt så även om jag var sugen på ett par nya 190 fick ett annat par följa med hem, Inov8 Trailroc, 245, 3 mm drop, vikt ca 270g på min våg i lite blött tillstånd efter löpning i storlek 43 (enligt namnet ska den väga 245g i referensstorlek 92), en skyddande platta , lite hårdare gummi på delar av sulan och något lägre profilerade dobbar jämfört med Xtalon 190. Jag tror den här skon är ett bättre, mer allround val för mig som terrängsko. Jag lämnade butiken som en mycket nöjd kund! Föredömligt agerat Löplabbet, tack!!

I lördags hann jag inte ut men igår morse blev det 18 lugna och vintriga kilometer i Trailroc på morgonen. Utmärkt fäste hela vägen i lite varierat underlag men hela tiden på snö av olika hårdheter.

Gäst i Podcasten Möt Löparen och gästintervju hos Andreas

En måndagkväll i november åkte jag hem till journalisten, löparen och bloggaren Marcus Åberg för att intervjuas för Marcus Podcast Möt Löparen där han intervjuar allt ifrån motionärer till löpare på yppersta elitnivå i Sverige. Ni hittar tidigare avsnitt på Podcasts.nu eller på ITunes. Självklart var det väldigt roligt att bli tillfrågad och det kändes lite ovant till en början att intervjuas men jag tycker nu när jag lyssnat på programmet att det blev väldigt bra - jag svamlar inte alltför mycket utan har en hel del vettigt att säga :-) - Roligt som sagt!

  

Jag har också under ett par veckor mailat lite med Andreas och svarar på frågor för en gästintervju på hans blogg. Ni hittar den intervjun här. Snart kan jag nog också sluta tjata om förkylningen som härjat i min kropp länge nu, har precis varit ute på 20 lugna km i snöslasket, underbart trots vädret!!

Minnesvärda pass

Den lättare förkylningen jag dras med håller mig fortfarande i sitt grepp. Hela trettonhelgen har spenderats i Oskarshamn hos mina nära och kära och har inneburit trevligt umgänge och vila från träning. Brorsan som ska åka Vasaloppet får hålla till godo med rullskidor vilket jag provade för första gången, 500m stakning räckte gott och väl och jag fick stor respekt för alla som stakar runt mil efter mil längs vägarna, Fy så jobbigt!

Igår lotsade dock brorsan mig på en fin runda vid havet i Oskarshamn, det blev till slut 13 km löpning och här har jag lovat att skriva att brorsan verkade stark så det skriver jag :-) det kändes bra men idag är det lite hostigt och irriterat i luftrören igen så jag tar det lugnt idag igen. Usch, jag vill känna mig helt frisk nu men nog är det någonstans bra att få sakna träningen ibland också, om jag ska försöka se det positivt? Nog tjatat om det nu!

Det går alltid att tänka tillbaka på tidigare löprundor vid sådana här tillfällen. Jag kan tänka på många tillfällen, somriga kortintevallpass som avslutats med bad, tillfällen när jag känt mig extra stark och snabb på min vanliga milrunda. Ett morgonpass på Alcudia, Mallorca som började segt i mörker men som avslutades med fantastiskt barfotajogg längs stranden och många andra tillfällen.

Men, om jag ska försöka välja ett enda speciellt pass av alla tusentals jag genomfört så tänker jag nog på det där löppasset under en sommarsemester i Lysekil för några år sedan när jag lekfullt likt Killian Jornet (nåja...) skuttade runt på stigarna och granithällarna i naturreservatet Stångehuvud medan västerhavets salta vågor brusade alldeles intill mig och stänkte havsvatten på mig. Passet var inte så långt, det gick inte speciellt fort tror jag men den karga och annorlunda miljön med öppet livfullt hav så påtagligt närvarande överallt gjorde det till ett minnesvärt och rakt igenom fantastiskt pass!


Stångehuvud, Lysekil

Vilka löprundor minns och längtar du tillbaka till i det löpvänliga men trista gråvädret vi har nu?

Invigning av löpåret 2014

Hela julledigheten har jag gått och snorat utan några andra symptom och det har inte hindrat mig från att träna. Igår gjorde jag ett fotojobb angående Lidingöloppet som så småningom kommer publiceras i Intersports kundtidning och efter det var det dags att så att säga inviga 2014 också med löparskor.

Det blev en sväng på min vanliga terrängrunda. Med tanke på att det är decem....eh, just det, januari var det hårt och fint och väldigt springbart i skogen förutom att det var ganska vattensjukt på sina ställen och den vattendränerande förmågan hos terrängskorna fick verkligen bekänna färg!

Jag är lyckligt lottad som har en så här fin runda ett par hundra meter från ytterdörren. Stig som både är löpvänlig och snabb ibland, riktigt teknisk och svår ibland med rötter och vassa stenar. Sten-och bergshällar, över diken, gammal skogsväg, djup skog, längs vatten, över ängar, genom ett naturreservat där vitsipporna är så fina på våren, allt detta hinner jag uppleva under en dryg mil på den här rundan!

Förmodligen blev jag lite kall när jag fotades och fötterna kalla och blöta under löprundan och det var kanske inte vad min förkylning behövde för idag känner jag mig lite hängig och seg. Hur gärna jag än vill springa så vill jag hellre känna mig helt frisk och jag kommer därför nu vila ett par dagar från löpningen. Att träna i det här läget ger ingen träningseffekt utan är bara en negativ belastning och gör att det längre tid att bli helt frisk!