Onsdagen innebar helvila vilket var välbehövligt då jag planerat veckans nyckelpass till torsdag kväll. Jag har skrivit om mina intervallfavoriter tidigare och av alla oräkneliga varianter är de fallande intervallstegarna i ökande fart mina favoritpass! Det händer något hela tiden och blir inte lika enformigt som att springa en rak serie med samma sträcka. Dessutom får jag känna på olika farter när sträckan minskar och farten ökar vilket är väldigt roligt! När jag sedan "börjar om" med serie nr två eller tre känns plötsligt de långa inledande intervallerna väldigt lätta jämfört med de korta. Precis ett sånt pass blev det igår.
Ett väldigt trevligt pass med bra volym, 12km i hög fart totalt! Härlig löpning i precis rätt intensitet, bra känsla och positiva tankar trots ett lätt duggregn hela passet. Tanken var marafart/tröskel ungefär på de längre, ca milfart på åttahundringen och 5 km-fart på fyrahundringen och så blev det väl ungefär förutom på de avslutande fyrahundringarna där det gick klart snabbare än 5 km-fart på pigga ben.
Tanken nu är att springa både lördag och söndag (dock inget långpass den här helgen) och göra både denna vecka och nästa till en rejäl träningsvecka innan jag sedan börjar nedtrappningen innan maran! Trevlig helg!
T ex ett regnigt intervallpass en helt vanlig torsdagskväll... |
Låter som ett riktigt bra pass! Kör du på bana eller springer du en längre runda som är 12 km? Egentligen är frågan om de olika repititionerna är jämförbara?
SvaraRadera"repetitionerna" förstås! :-)
RaderaLängderna på intervallerna skulle ju göra sig perfekt på bana men nej, jag springer på platt cykelbana. En ganska platt sträcka jag springer några varv eller fram och tillbaka på så de blir ganska jämförbara om än inte helt flacka.
Radera