måndag 12 maj 2014

Progression och pulsering i livet

Progression - gradvis ökande träningsbelastning över tid och pulsering - att över några veckor öka träningsbelastning för att sedan hämta hem effekten med hjälp av en återhämtande, lugnare vecka. Två centrala begrepp inom träningslära men ingenting jag ägnar mig åt för som min kloka träningskompis David någon gång uttryckte det (ungefärligt återgivet ur minnets labyrinter): "På vår nivå är det nog smartare att få in precis så mycket träning som vi har lust och ork med varje vecka och så mycket träning som livet i övrigt tillåter".

Tittade ändå i träningsdagboken och följande mönster över veckomängden från årsskiftet i kilometer visade sig med veckorna på X-axeln och kilometerantalet på y-axeln.

121,1km på en vecka var under ett träningsläger en ledig vecka och 31,6 km v.16 var under Londonsemestern. 

Nog hittar jag både pulsering men också lite progression om jag tittar noggrant och det har livet bjudit på utan någon som helst tanke eller struktur. Finurligt!

I övrigt är jag faktiskt lite imponerad över mig själv! Över fokuset! Projekt löpekonomi i marafart fortsätter och av förra veckans 59km sprangs 32 i marafart eller klart snabbare och hittills i maj har jag sprungit över 70 av de hittills bokförda 99 kilometrarna i hög fart då de lugna distanspassen just nu utgått till förmån för kvalitét. Söndagen tillbringades på kalla, blåsiga fotbollsplaner men på eftermiddagen fick jag in 4x3km i strax under 4 min/km i duggregn och blåst. Kontrollerat om än inte jättelätt!

Imorgon fortsätter fokuset. Då väntar ett banpass med tvåhundringar och då ska det gå fortare änbåde marafartoch milfart är tanken, eftersom jag förutom maran också försöker förbereda mig på en miltävling nästa vecka. Det kan gå hursomhelst på tävlingarna framöver och det har jag redan spekulerat tillräckligt kring men en sak är säker. Jag ställer mig på startlinjen med full vetskap om att jag förberett mig på det absolut bästa sätt jag har kunnat! 

Det är en härlig känsla!

16 kommentarer:

  1. I know the feeling. Jag är nästan där. Känner mig faktiskt redan nu rätt säker på mig själv. Har inte fuskat med långpassen och känslan för farten finns där. Nu gäller det bara att lyckas då det väl gäller. Ses vid start!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt!! Nu återstår bara de sista formslipningspassen, våga vila och att bita på naglarna framför väderleksprognosen :-) Jag har nr 601, hoppas vi ses i vimlet!

      Radera
  2. Vad härligt att kunna känna så inför en tävling! Fulltankad av gott självförtroende och positiva tankar- inget kan stoppa dig då!
    Din träningsfilosof (naturligt given progression och periodisering) tror jag däremot inte funkar för alla. Inte för mig till exempel, som definitivt inte befinner mig ens på din nivå. Om jag skulle låta lusten och orken styra skulle jag träna sönder mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, en härlig känsla. Fast det är ju ingen uttalad "filosofi" utan har blivit så här ändå, tack vare olika lust och möjlighet att träna olika veckor.

      Radera
  3. Det låter som att ditt undermedvetna vill träna mer och mer och så blir det fast att du på det medvetna planet inte planerar för det. Sedan verkar du vara uppe på sex mil löpning per vecka och det är väldigt mycket enligt min måttstock, om man verkligen tränar smart och maximalt. Med tanke på att du, om jag kommer ihåg rätt, snittade så pass mycket som fyra mil/vecka förra året funderar jag på om du inte går lite för fort fram och på kort tid kanske tar lite för stora risker när det gäller skador.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Fredric, ja lite så kanske. Kruxet är ju att ju bättre man blir, desto bättre vill man bli. Roligt att du startat upp bloggen igen. Jag kan inte låta bli att le när jag läser att du tycker att träning sju dagar i veckan är en lagom dos samtidigt som du oroar dig för min träningsdos men jag vet ju också att du är en stor förespråkare för lågintensiv-/lågpulsträning och då går det naturligtvis bra att hantera en större mängd.

      De år jag sprungit marathon i Stockholm har mängden över året typiskt varit lite högre under våren tack vare regelbundna långpass för att sedan sjunka lite när långpassen springs mera sällan efter maran. Förra helåret snittade jag 43 km/v och i år hittills 56 km/år och jag tycker nog att jag har kontroll på det. Jag är rätt bra på att lyssna på kroppen och kan backa om jag har någon känning. Visst händer det att jag då och då blir öm någonstans men det är nästan alltid snabbt övergående. Tack för en intressant kommentar!

      Radera
    2. Jag det är lagom med sju dagar per vecka (cykling, lätt motion utan träningskläder), att sträva efter. Då blir det sju eller sex dagar, någon gång bara fem. Siktar man på sex dagar blir det sex, fem och någon gång fyra och fem eller så lite som fyra gör att träningen hänger samman för dåligt och fokus hamnar på något annat i stället, i värsta fall konkurreras träningen ut av något annat och det vill jag inte. Det är en annan sak om det är en riktig satsning, då skulle jag köra sex eller fem dagar per vecka, med flera dubbelpass per vecka. Nu blir det knappt sju dagar i snitt och ca. tolv pass per vecka och det är bra och lagom mycket för att få väga den vikt jag vill väga. Jämte glädje är attraktiv normalvikt den enda anledningen till att jag tränar. För mig är 100 km cykling per vecka så lätt och mjukt att det är helt fritt från skaderisk (förutom risken att köra omkull eller att bli påkörd).
      Sedan tycker jag inte att lågintensiv och lågpuls är nyckelord för min syn på framstående träning. Nyckelordet är snarare att varje minut av träningen, utan undantag, ska vara maximal. Det gäller för kortdistans, medeldistans, långdistans och för ultradistans. Det gäller för långdistanspass, distanspass, snabbdistanspass, långa intervallpass och korta intervallpass. Varje område (kort, medel, lång och ultra) reser olika krav på träningen som man måste uppfylla för att resultatet ska bli så bra som möjligt i förhållande till den ansträngning man gör. När det gäller ultra anser jag att det är en enormt stor felaktighet att träna intervaller överhuvudtaget. Dock ställer goda ultraresultat krav på stor veckovolym, många träningsdagar per vecka, riktigt långa långpass (men inte för långa) och som jag har varit inne på tidigare, träning vid en puls som ger ett maximalt bidrag (inte för låg och inte för hög, båda fallen är sub-maximala).

      Radera
    3. Intressant att läsa dina tankar Fredric!

      Radera
  4. Härligt att träningspusslet går ihop med livspusslet :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen, trots att maj alltid är en intensiv period :-)

      Radera
  5. Hej Staffan! Såg att du avverkade din säsongspremiär utomhus på 37:15 10 km. En mycket bra tid. Grattis! När man använder diverse löparkalkylatorer för att uppskatta sin sannolika kapacitet på maran utifrån lopp på andra distanser säger dessa att för att klara 2:50 på marathon bör man kunna gå under 35 min på milen. Jag sprang själv säsongspremiär i ett mindre lopp vid Djurgårdsbrunnskanalen nyligen på 37 min och blev lite förvånad när löparkalkylatorn tyckte detta endast motsvarade en kapacitet om några min över 3 timmar på maran om träningen istället inriktades på denna distans. Nu ska man givetvis inte stirra sig blind på vad en sådan snurra säger men jag tycker att den åtminstone relativt väl verkar uppskatta vad jag tror mig kunna klara av på halvmara baserat på min miltid. Marathondistansen är inte aktuell för mig detta år. Hur ser du på detta? Håller du fast vid 2:50 som rimlig målsättning. Känner du att du skulle kunna greja under 35 min på milen om träningen istället anpassats för att prestera optimalt på denna distans?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Klas och tack för kommentar! En del löparkalkylatorer som t ex Jack Daniels, McMillan anger lite för optimistiska maratontider baserat på kortare resultat, en del andra som t ex FK Studenternas tabell eller kalkylatorn på Jogg.se som bygger på tusentals medlemmars reella tider är onödigt konservativa när de tar hänsyn till att de flesta motionärer inte är optimalt (mängd-)tränade för just maraton. Jogg.se säger t ex att man bör klara halvmaran på 1:21 för att klara maraton under tre timmar, här tycker jag och många med mig att det räcker med att vara stabil på 1:25 förutsatt att man sprungit sina långpass!

      37:15 sprang jag på en ganska kuperad bana och jag tror att jag idag har kapacitet att gå under 37 minuter på 10 km. Under 35 minuter är jag dock inte i närheten av idag och även om jag inriktade mig specifikt på 10km skulle det nog ta ett par säsongers riktigt medveten träning att nå dit.

      Med det sagt så är jag medveten om att 2:50 verkligen är att spänna bågen, på min nivå, med min mängd och med mina resultat, men helt omöjligt tror jag inte det är, en bra dag med bra förutsättningar. Skulle jag bedöma det som helt omöjligt skulle jag inte ha det som mål.

      Radera
  6. jag är helt övertygad om att du gör helt rätt.
    Det visar ju dina resultat och din utveckling mer än tydligt!
    Läser just nu "Run" av Fitzgerald. På tal om att springa på känsla. Grymt bra bok f.ö. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ingmarie, ja, det känns som om det lossnat lite nu efter att jag upplevt att jag inte utvecklats så mycket ett par säsonger. Hoppas få ut det på tävling nu också! Den där boken talar många väl om!

      Radera
  7. Snyggt diagram! Du kommer säkert att göra ett kanonlopp den 31:a!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Oliver. Hoppas det. Det jag kan kontrollera, min egen träning har i alla fall gått riktigt bra, sedan ska resten stämma också som vi vet!

      Radera