Bättre och bättre - Projekt uthållighet

Helt ur slag är jag faktiskt inte och träningen som kändes motig och seg i juli känns nu allt bättre! Just nu är mitt fokus att förbättra uthålligheten och jag springer inga supersnabba intervaller utan i lite lägre intensitet. Jag har ett par bra träningsveckor bakom mig, fem pass per vecka och drygt 60 km och 50 km med bra kvalité de senaste två veckorna. I söndags sprang jag ett pratpass med David i terräng, drygt nio km varefter jag fortsatte själv med 5 km tröskel-isch i 3:53-fart och det gick helt OK.

Dagen efter hade jag tänkt vila men den åttaåriga sonen ville springa med mig och det var väldigt trevligt att springa två kilometer ihop i hans tempo under prat och skratt varefter jag fortsatte själv i några kilometer i lugn återhämtningsfart. Generellt är jag skeptisk till återhämtningsjogg som fenomen på min nivå. Känner jag mig sliten så sitter en vilodag bättre och gör mig fräschare snabbare jämfört med att ge mig ut och springa ett lugnt pass bara för att samla kilometer i dagboken. För en elitlöpare som springer mycket mer är det såklart en helt annan femma.

Igår var det dags för ett pass jag fick ladda lite för. Ett bra pass för mig är att närsomhelst kunna ge mig ut och springa en mil under 40 minuter utan att ta i för kung och fosterland. Då vet jag att formen är åtminstone hygglig. Igår tänkte jag mig 12 km i sub4-fart och så blev det. Det kändes lite motigt först och benen var inte så pigga som jag önskat men jag kom in i det efterhand även om jag fick förhandla lite med mig själv för att inte omvandla passet till långintervaller. På den åttonde kilometern kom jag ifatt ett innebandylag med grabbar i tjugoårsåldern. Nykvarn har en omfattande innebandyverksamhet och är framgångsrika. Kanske var det A-laget som spelar i division 1 vad vet jag men jag blåste förbi dem och ropade åt dem att hänga med och några av dem nappade skrattande på det. De orkade dock inte följa med mer än ca 300m. Tack vare sällskapet och att går lätt utför där gick den kilometern lite fortare - 3:42 - annars höll jag ett ganska jämnt tempo strax under 4 min/km och kände mig stark hela vägen. Så stark att jag orkade avsluta riktigt bra med en kilometer på 3:38 där jag tog i rejält och definitivt klev över (mjölksyra)tröskeln. Glad i hågen kunde jag summera 12 km i 3:53-fart när jag joggade ner en kilometer. Ett bra formbesked!

Den här skylten har jag sprungit förbi många gånger i sommar. Några tjuriga kärringar har jag inte stött på men kanske springer jag inte så fort att det väcker någon irritation...

Veckan fortsätter med lite fart imorgon i form av fyrahundringar i milfart imorgon på bana och så på söndag ska jag förhoppningsvis få till ett lite längre pass igen i hygglig fart. Det är inte så att jag har några nya glasklara mål och målsättningar men det är ändå skönt att känna att träningen är rolig igen och att formen faktiskt finns där även om jag inte är i toppform.