tisdag 19 augusti 2014

Den grabbiga löpningen

Det här inlägget har legat och bubblat en tid, min blogg brukar inte ge upphov till debatt, får se om det blir annorlunda nu...

Jag lyssnade på en Podcast under ett av sommarens längre löppass. Marcus Åberg intervjuar två av Sveriges främsta löpare i Möt Löparen och jag kommer på mig själv med att bli irriterad. Mycket är intressant och visst, med meriterna hos dessa löpare så har de erfarenhet och rätt att tycka precis vad de vill om det mesta. Det gör de också. Bana är lite finare, helst på medeldistans. Det är "riktig" löpning och vad motionärerna håller med befattar de sig inte med. Att springa för att springa ifrån sin ångest, att starta en egen blogg för att allt de läst på olika motionärers bloggar får dem att "må illa" och att ständigt redovisa hur många öl man druckit före eller efter lopp och hur lite man egentligen bryr sig om det mesta blir i längden tröttsamt. Att säga sig inte ha koll på skor och t ex klockor verkar vara en merit och att beskriva sin tekniska kompetens som noll och inte ens klara av att använda en GPS-klocka vilket en tolvåring lär sig på några minuter verkar också vara betydelsefullt.

Läser Claes Åkessons blogg och inte sällan möter jag samma attityd där. Det ska gå snabbt och vara hårt, alltid i bomulls T-shirt, gärna med några öl kvällen före och något ganska tveksamt att äta efter passet. Någon gubbe som "värmt upp" i 3:18-fart nämns, det körs bil i 140 km/h på motorvägen och det raljeras över många motionärers målsättningar, t ex att 1:30 skulle vara någon slags drömgräns på halvmaran. Det är klart att det är det! Det är en av de "klassiska drömgränserna" för motionärer ihop med sub40 på milen, tre timmar på maraton och silvermedalj på Lidingöloppet och det är målsättningar som långt fler har än att springa sub 32 på milen eller sub 70 på halvmaran. Tanken är säkert att det ska vara lite skojfriskt och det var det, i sisådär tre eller fyra inlägg, d v s för ganska länge sedan. Nu blir det mest bara barnsligt. Till Åkessons försvar ska tilläggas att jag tyckte Runners World var som allra bäst med honom som chefredaktör.

Visst sköna gubbar kan tyckas som inte går in så hårt för det längre, men det är just det jag tycker de gör, de går in lite väl hårt för att vara så där skönt coola och ha en jag-bryr-mig-väl-inte-så-djävla-mycket-attityd.

Självklart är det så att många motionärer skulle springa snabbare om de sket i GPS-klockans alla finesser, lade mindre tid på att surfa skor på nätet och sprang mer istället. Men för många av oss har löpningen blivit ett stort intresse, vi vill lära oss mer, om träning, fysiologi, kost och kanske också skor och prylar. Vissa kanske med tanken att försöka bli snabbare genom att ta genvägar utan att springa 15 mil i veckan, vissa utan den målsättningen och alla har kanske inte målet att springa fort i alla lägen och ännu färre hoppas jag har målet att springa ifrån sin ångest? Det har slagit mig i flera intervjuer hur dålig koll på både fysiologi, träning och t ex skor många elitlöpare verkar ha! Det är ju därför de har en tränare kanske ni hävdar? Det är möjligt men jag kan bara gå till mig själv, skulle jag lägga 15 timmar i veckan på något skulle jag vilja lära mig så mycket som möjligt om vad jag håller på med men nu glider jag ifrån ämnet.

Jag har sprungit ganska många år nu och har lärt känna både elitlöpare och motionärer. Ödmjuka, inkluderande personer och jag har ofta fascinerats över vilken kollektiv gemenskap det finns i den här individuella idrotten! Rekordmånga springer vilket är positivt ur ett folkhälsoperspektiv. Sverige skördade nyligen framgång i friidrotts-EM i Zürich med flera unga lovande löpare - inte minst på medeldistans. Den bredd som finns nu gör också att toppbredden visar tecken på att komma tillbaka igen, antalet löpare som t ex springer maraton under tre timmar ökar igen efter att ha varit nere på rekordlåga nivåer för några år sedan, även om det är långt ifrån 1980-talets rekordnivåer.

Att några av Sveriges ledande löparprofiler och skribenter har den här grabbiga attityden är inte något som löpningen som sport tjänar på, tvärtom! Låt oss istället för att tycka att allt var bättre förr glädjas åt att vår sport är populär, det springs som aldrig förr och det görs fina resultat också idag. Att det gjordes så fina resultat på t ex 80-talet beror självklart främst på att många sprang så mycket mer och tränade hårdare än idag men också, tror jag, på att samhället var mer ojämställt än idag, att det var mer socialt accepterat att mannen var ute och sprang 20-milaveckor medans frun skötte hemmet. Antalet kvinnor som i år sprang Stockholm marathon under tre timmar var större än på många år! Nu glider jag ifrån ämnet igen men det är väl ändå inte något vi vill tillbaka till?? Nej, bort med den exkluderande grabbigheten, in med mer inkluderande och förståelse, för olika val och målsättningar, över genrer och resultatnivåer!

32 kommentarer:

  1. Bra där Staffan, det var ett ganska deppigt avsnitt det där vill jag minnas med de två. Fick lite översitttar-vibbar av det hela.../Micke

    SvaraRadera
  2. Härligt och välbehövligt inlägg, Staffan! Jag kände ungefär samma sak när jag lyssnade på podavsnittet som du beskriver. Å andra sidan kan Åkessons blogg vara skojig att följa just för att den skiljer sig från de flesta andra löparbloggar ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Löpmaskan, jo Åkessons blogg är annorlunda men jag tycker den ganska snabbt tappade när det hela tiden är samma tonfall.

      Radera
  3. Intressant inlägg! En sak som brukar irritera mig är när någon har alla möjligheter, men inte utnyttjar dem. Varför springa på heltid (de få som gör det), men sedan inte utnyttja all kunskap som finns kring kost, träningslära etc för att få ut sin maxkapacitet? Varför "nöja sig" med att vara Sverigeelit när det kanske skulle kunna gå att höja sig ytterligare snäpp om man bara tog tillvara på chansen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. De har ju verkligen erfarenhet av att träna på många olika sätt, Uhrbom berättar själv i avsnittet att han provat mängder av olika sätt att träna men vad gäller resten, så absolut, kanske går det att tillgodogöra sig träningen på ett helt annat sätt om man sköter det andra.

      Radera
  4. Nu har jag inte lyssnat på podden du nämner, och jag har inte läst någon löparblogg som pratar om öl heller (fast det kan ju bero på att jag inte läser så mycket bloggar :-)), men jag är ändå beredd att hålla med dig :-)! Dock är det rolig när de är lite rebeller och trotsar reglerna. Sporten kanske behöver såna också :-).

    Jag hoppas dock att de inte ångrar sig sen och tänker "tänk om jag inte hade druckit all öl, hur bra hade jag blivit då? Hade jag kunnat bli 60 sek bättre på milen? Vad hade hänt då?......

    Lite "off topic" kanske men jag tycker också att den överlag öppnare/liberalare synen på alkohol känns lite tragisk. Efter några år visar sig alkoholkonsumtionen också genom att de blir gamla väldigt fort. Huden blir till exempel slapp och skrumpen redan innan 40-års åldern. Bland mina grannar (de flesta är ca 40 år) ser man direkt vilka det är som dricker mycket. För sin ålder ser de bara väldigt gamla, sunkiga och äckliga ut. Har också reflekterat över att munnen ofta också ser äcklig ut med missfärgade tänder och så. Den som vill se ut så vid 40-årsåldern kan fortsätta att dricka öl, vin och sprit bäst de vill.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, alla sporter behöver väl profiler men att raljera över dem som motionerar med andra målsättningar än att bli elit tycker jag är onödigt. Vad gäller alkoholen har jag slagits av att det är många i vår ålder ca 40 år där det dricks en väldig massa rose etc nu på sommaren, yngre verkar inte dricka i samma utsträckning.

      Radera
  5. Bra inlägg Staffan! Jag tycker att var och en borde få vara som den vill. Långsam med GPS-klocka eller snabb utan. Att ha olika syften med sin löpning måste ju också vara helt OK - alla kan inte vara bäst, men man kan vara tillräckligt bra utifrån sina förutsättningar. Jag har väldigt svårt för personer som framhäver sig själva genom att trycka ner/förlöjliga andra. Eller genom att tona ner sitt eget engagemang i uppgiften - för att påskina att man kunde varit ännu bättre om man satsade... Nu har ju inte jag heller hört podden - men nyfiken blir jag. Var hittar jag den?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller helt med dig Anneli,
      Du hittar podden här eller på ITunes:

      http://podcasts.nu/avsnitt/mot-loparen/25-fredrik-uhrbom-och-lars-sodergard

      Radera
  6. Spännande tankar!

    Jag håller med dig i en del och i en del annat har jag en annan uppfattning. Jag kan tycka att löpningen i media och bland den stora massan blivit till stor del trendig och att det till alltför stor del görs en väldigt stor medial vinklig av dessa trender så uppfattningen blir att löpning handlar om nymoderna utmaningar som trailrunning, skyrunning eller liknande. Inget fel med det då det lockar den stora massan och deras mål med löpning som du beskriver bra ovan.

    Dock handlar löpning för mig om att pressa tider på de sätt som är det bäst mätbara (bana vilket jag dock sällan kör tyvärr) och inte om utmaningar som handlar om ultralöpning eller trail.

    Jag kan tycka att det är tråkigt att fokuset bland massan är så. Att det i vissa fall handlar om att ha sprungit marathon, att ha de senaste prylarna eller skorna eller att köra ett visst pass. Till stor del tappas fokuset att för att bli bra ska du ha tränat regwlbundet över lång tid och den tid som löggs ner på att ha de mest moderna utrustningen hellre hade kunnat läggas på att springa ett pass (nu är jag väldigt krass, ledsen för det). Vad hände med att kunna springa riktigt fort och kort snarare än långsamt och långt?

    På stadion där vi tränar händer det ibland att motionärer kommer och pratar (ibland när nämnda löpare i podcasten är med) när vi kör våra pass och frågar vad vi ska träna och frågar om passupplägg och liknande vilket är roligt då de visar intresse för att bli bättre. Men ibland känns inte som ambitionen matchar deras status och träningsupplägg där de nästan blir lurade av att ta PT-timmar för att köra 1000-imgar på bana som går i 4.50-fart istället för att gå med i en förening eller bara ägna tid åt att löpa mer och ha tålamod än att ta minsta genväg man ser för att tjäna någon dag på att springa snabbare. Kanske det tillhör tålamodsbristen som finns i vårt samhälle idag?

    Jätteroligt att debatten lyfts, och detta är bara mina tankar i det hela. Min slutsats är väl att man ofta skulle kunna göra det lättare för sig genom att bara springa än att peta i detaljer, men vill man peta i detaljer ska man göra det om man tror sig bli bättre. Spring för det du tycker är roligt. Löpning för motionären är dock inte så svårt som många gör det till och det är oftast det du gör i löpsrspåret snarare än på löparforumet som gör dig bättre löpare.

    Ps. Sägas bör väl också att jag i egenskap av att ha tränat och umgåtts med dessa personer kan läsa och höra mellan raderna kring vad de menar egentligen och vad de egentligen gör, ex gällande alkohol. Jag är till stor del partisk i sammanhanget därför men förstår att bilden som ges är tråkig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra inlägg Jonas! Hela samhället är inriktat på "short cuts" idag - att nå resultat och bli bra på något utan att behöva lägga ner jobbet som krävs. Löpning som vi vet fungerar inte så, inte alls. Däri tror jag förklaringen ligger att många är inte beredda att göra slitet för att t ex bli riktigt bra på 5000m och då dras till andra utmaningar t ex Trail/ultra, där upplevelse står i fokus och där det fungerar bra att springa långsammare. Tålamodsbrist är precis vad det handlar om och som du skriver, PT's och andra har ett direkt ekonomiskt intresse av att framställa löpning som svårt och krångligt och ta betalt därefter när de i de allra flesta fall handlar om att springa mera, om det nu är att utvecklas som är målet.

      Jag tror säkert att de är trevliga och glada personer att umgås med och då jag inte känner dem kan jag inte heller läsa mellan raderna utan tycker det är extra onödigt och tråkigt med attityden som ibland (inte hela tiden) lyser igenom.

      Radera
  7. Jag blir lite irriterad av ditt inlägg om Lars och Fredrik. Att kritisera de som valt att inte vara några medelmåttor utan satsar allt på löpningen känns inte fräscht, då du dessutom har fel. Jag har själv träffat Lars och snackat med honom och han är långt ifrån vad du tror; han är väldigt laid-back och ödmjuk som person. Var har du hört Lars eller Fredrik skryta om sig själva? Ge gärna ett exempel.

    Lars, liksom Fredrik har dessutom stor kunskap om träning, betydligt mer än vad du har. Jag förstår att de reagerar på vissa motionärsbloggar som tar sig själva på lite för stort allvar med selfies stup i kvarten och som ruinerar sin trovärdighet med sponsorprylar hit och dit. Att man kan bli lite av en rebell genom att springa i bomullskläder och vindbyxor och utan GPS-klocka idag tycker jag säger en hel del om tillståndet och ängsligheten i motionärsvärlden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra att jag har fel Anders, Södergårds blogg tycker jag är bra, det ger mig mer att läsa den än Uhrboms. Läs igen, jag skriver inte att de skryter om sig själva, det har de all rätt att göra med sina resultat.Det jag skriver om är attityden som ganska ofta lyser igenom, att se ner på och raljera över motionärerna, över ultra, över trail, över GPS-klockor m m. Jag tycker det är onödigt helt enkelt.

      Radera
  8. Jag tror man bör lyssna på podden först innan man uttalar sig alltför mycket. Jag lyssnade nyss (efter att jag kommenterat på jogg.se) och fick en helt annan bild än Staffan fick så mycket ligger nog i lyssnarens öra. Jag upplevde inte alls samma raljerande eller försök att göra sig speciella utan snarare ödmjukhet och att de beskrev hur de personligen ser på sin träningsfilosofi utan att försöka ondgöra sig över andra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skrev också att en hel del var intressant men det fanns också en del av reagerade på med irritation, liksom när Fredrik Uhrbom interjuades av Petra Månström i Marathonpodden, liksom på bloggen.

      Radera
  9. Lite debatt blir det ändå och det behövs ju :-).
    Jag har precis som Peter ovan lyssnat på podden och känner att båda löparna tydligt säger att det är deras bild, deras åsikt och inte att det ÄR på ett visst sätt. Jag tycker det är viktigt att lyfta det innan man diskuterar det som jag känner är lite spännande med ditt inlägg, attityden till löpning.

    Det är en viktig fråga om varför man håller på med att träna (och i detta fall just löpning), vissa gör det för att må bättre fysiskt, vissa psykiskt, vissa för att på sin egna nivå prestera, vissa för att prestera i ett större sammanhang och säkert en hel hög bara för att kunna skryta för kompisarna över att jag har minsann sprungit ett marathon. Med högsta sannolikhet är de flesta kombinationer också representerade.

    Jag känner inte på något sätt dessa två löpare i podden men jag har läst deras bloggar och hört en och annan intervju med framförallt den ena. Därför har jag en teori om varför det finns dom som (försöker) ha en lite tuffare badboy-attityd ibland.

    Om man har lagt ner mängder av tid för att bli bäst, för att kunna livnära sig på sin sport, för att verkligen få ut allt och så räcker det inte riktigt. Du blir "bara" Sverigeelit, du blir "bara" bra, "bara" nästan ända där uppe dit du siktade, hur rättfärdigar du då din satsning, all tid och hur gör du för att hitta en identitet, "dig själv" i det lilla "misslyckandet"?

    Jo, ett sätt är att säga att det trots allt var bättre förr, att löparna var tuffare förr, att jag nu trots att jag lagt ner min satsning och dricker en massa öl istället kan vinna tävlingar på (Sverige)elitnivå. Jag tror att detta till stor del bygger på en inbyggd försvarsmekanism som vi alla har för ärligt talat, har ni inte alla då och då raljerat för kompisar om hur bra ni borde vara på er nivå, hur snabbt ni sprang trots dålig uppladdning och kanske gjort er lite lustiga över någon (känd eller okänd) löpare som ni sett?

    C-Å väljer jag att bara kommentera genom att säga att han är speciell och alltid varit det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra inlägg Anders med många bra poänger!

      Radera
  10. Hallå Staffan, till slut har jag hittat tillbaka från mörkret med ny energi :-)

    Var hittar man Möt Löparen-poddarna? Visst var du själv med i en, eller minns jag fel?

    Utan att ha hört podden och därmed utan att säga att de medverkande löparna gör det så är väl en av de mest osmickrande egenskaperna som finns att pissa på den som står under i näringskedjan? Man ser det i skolan, arbetslivet, affärsvärlden. Lika illaluktande varje gång

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Joel, vilket trevligt återseende, välkommen tillbaka! Du hittar Möt Löparen t ex här

      http://podcasts.nu/poddar/mot-loparen

      Eller på ITunes, ja det är en ovälkommen jargong som säkert bottnar i att söka uppskattning någonstans, något de flesta av säkert gjort oss skyldiga till, mer kanske i yngre år än på äldre dar, förhoppningsvis.

      Radera
  11. Tycker överlag att det är för mycket lall och trams i jargongen bland vissa elitlöpare. Som att man inte vågar stå för att man är seriös eller vågar ta sig själv på allvar. Vill man ses som en pajas eller? Våga vara seriös så kommer framgångarna! (Och respekten)

    SvaraRadera
  12. Bra inlägg! Tack för att du tog upp detta. Som tjej med drömgränsen 50 min på milen förstår jag precis vad du menar. Jag undviker CÅ & co för varför ska jag låta deras jargong förstöra min löpupplevelse? De förminskar mig och den sorts löpning jag håller på med och, ja, det känns ledsamt. Samtidigt tänker jag att det säger mer om dem än om mig..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, det är precis så, de förminskar alla som springer på motionsnivå!

      Radera
  13. Läser ytterst sällan bloggar överhuvudtaget eftersom jag inte tycker det ger mig nåt. Anledningen till att jag hamnar på din blogg regelbundet är att vi befinner oss på ungefär samma nivå i vår löpning.

    Kan även tycka att det finns en slags "jag är minsann duktigare" attityd bland några motionärer jag följer på Twitter.
    De här personerna har en fast övertygelse om när det är rätt att bryta ett lopp, hur träning ska gå till m.m.
    Följer man inte dessa normer är man inte en riktig löpare. Du måste träna rätt för då får du misslyckas och lyckas. Jag som inte bryr mig särskilt, och därmed inte insatt, i olika tekniska detaljer om kost, träningsupplägg m.m. Därför anser sig vissa ha rätt att säga att mina misslyckanden beror på att jag inte tränar rätt. Lyckas jag däremot på ett lopp så beror det på turen.

    Vet inte vad jag vill säga egentligen :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. En del bloggar har ju lite gått i "stå". Jag själv fortsätter så länge jag tycker det är roligt även om det inte roar mig lika mycket längre att beskriva varje träningspass i detalj. Jag har inte riktigt tänkt på det du beskriver men kanske finns det där. En massa tyckande om allt möjligt finns ju definitivt, även i det här blogginlägget :)

      Radera
  14. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  15. Tjena Staffan, tack för trevlig text. Men enligt mig mindre korrekt.
    Några synpunkter.

    Du skriver
    "Det har slagit mig i flera intervjuer hur dålig koll på både fysiologi, träning och t ex skor många elitlöpare verkar ha!"

    Att springa fort handlar inte om att ha koll på fysiologi och skor. Att springa fort handlar om att springa fort. Världens bästa löpare (jag har träffat många av dem) är i regel inte intresserade av fysiologi. Löpning är ingen vetenskap, tro mig. Jag sysslar med vetenskap om dagarna, doktorand i fysikalisk kemi i Lund och jag ägnade mig åt löpning på landslagsnivå i flera år.

    Du skriver om maraton under 3 h som toppbredd.
    Maraton under 3 h är inte toppbredd. Maraton under 2.30 är ett minikrav för att kalla det toppbredd. Alla män i Sverige kan springa under 31 min på 10 km om de vill. Jag skulle aldrig kunna motivera mig till att klara gränsen 40 minuter. Möjligen om jag sprang uppför en bergssluttning 25--30° lutning.

    Jag älskar alla människor och är förmodligen den landslaglöpare i Sverige som mellan åren 2004 och 201 sprang flest mil tillsammans med löpare som inte gjort under 40 min. Jag älskar alla människor och är förmodligen den landslaglöpare i Sverige som mellan åren 2004 och 2011 sprang flest mil tillsammans med löpare som inte gjort under 40 min.


    Du skriver
    "Låt oss istället för att tycka att allt var bättre förr glädjas åt att vår sport är populär"
    Popularitet har aldrig skapat elitframgångar. Och varför glädjas åt att vara populär? Så talar man om man vill tillhöra masskulturen. De bästa löparna i Sverige är inte intresserade av att följa med strömmen och göra samma val som den stora massan.


    Du skriver
    "Rekordmånga springer vilket är positivt ur ett folkhälsoperspektiv."
    Det är fullständigt fel, att springa har ingenting med folkhälsa att göra, om det finns något samband så tror jag på en negativ korrelation, ju mer motionslöpare desto sämre folkhälsa. Jag ser en större stress bland kollegor som tränar än som inte tränar. Själv tränar jag inget.

    Du skriver:
    "på att samhället var mer ojämställt än idag, att det var mer socialt accepterat att mannen var ute och sprang 20-milaveckor medans frun skötte hemmet."
    Fullständig sammanblandning av orsakssamband.

    Du skriver:
    "meriterna hos dessa löpare ... rätt att tycka precis vad de vill om det mesta"
    Att vara meriterad löpare implicerar inte att du har rätt fakta om det mesta, jag tror inte du menar vad du skriver.

    Du skriver:
    "Sverige skördade nyligen framgång i friidrotts-EM i Zürich med flera unga lovande löpare - inte minst på medeldistans."
    Helt rätt, jag tar åt mig av detta. Jag är delaktig genom att jag fick bort Ulf Friberg från landslaget och genom min kritik mot hur svensk elitlöpning leds tror jag att jag provocerade fram en del framgångar. Det sista är spekulation, inte helt ogrundad. Att jag fick bort Friberg är fakta. Läs min blogg om du vill:
    http://jwallerstein.blogspot.se/2012/02/fortsattning-av-kritiken-mot-ulf-friberg.html

    Önskar dig allt gott, jag unnar dig att hålla på med det du älskar - att springa. Gläds åt att du lever i ett så rikt land att du har tid att blogga om ditt intresse i ett vältempererat hus med fullt kylskåp. Jag är emot skryt - men för fakta - Du kommer ALDRIG kunna ändra på elitlöparens inställning till motionärer. Hur grabbig den kulturen än ter sig...

    En fråga: tycker du att jag representerar den exkluderande grabbigheten?

    Lycka till, hör av dig om du vill ha träningsråd.

    Johan

    SvaraRadera
  16. Hej Johan, Tack för kommentar som jag uppmärksammade först nu.
    Många verkar ha tolkat mitt inlägg som jag känt mig exkluderad från något. Så är inte fallet, det är snarare motsatsen, jag vill inte vara med i den grabbiga attityd som jag tycker vissa håller sig med. Självklart förstår jag att många vill både roa och kanske också provocera och att det också är med glimten i ögat, det förhindrar inte att det i längden blir ganska tröttsamt.

    1. Nej, löpning är inte rocket science, där håller jag med dig men visst är det ett laborerande med fysiologiska variabler, däribland syreupptagningsförmåga även om dess betydelse förmodligen är överfokuserad på när det gäller längre distanser där arbetsekonomi och nyttjandegrad av det tillförda syret är viktigare.

    2. Nej, maraton under tre timmar är inte toppbredd ur ett elitperspektiv, det är riktigt. Jag skriver och tränar inte heller ur ett elitperspektiv utan ur den löpintresserade, ambitiösa motionärens perspektiv.

    3. "Låt oss istället för att tycka att allt var bättre förr glädjas åt att vår sport är populär" Sant, återigen, jag skriver inte ur ett elitperspektiv, jag skriver utifrån ett perspektiv att jag tycker det är onödigt att dela upp löpare i kategorier där den ena kategorin på något sätt är bättre än den andra, att racka ner på motionärer tycker jag inte tillför något. Jag är naturligtvis medveten om att en elitsatsning med 15-20 mil i veckan är något helt annat än en motionär som tränar 3-5 mil i veckan men det raljeras så mycket och förutsätts att alla vill bli snabbare utan att träna mer när det inte alls är säkert att att blir snabbare är ett mål som alla har.

    4. "Rekordmånga springer vilket är positivt ur ett folkhälsoperspektiv." Här håller jag inte med, det är väl belagd att regelbunden motion förebygger en rad hälsoproblem och jag tror det är viktigare än någonsin att vi rör på oss med vårt stora stillasittande idag. Jag tror det är ett litet fåtal som får problem med balans och "träningsstress". Att elitsatsning i en konditionsidrott inte har något med hälsa att göra är självklart. Hälsoeffekterna utöver att jogga tre gånger i veckan är förmodligen väldigt marginella, om de ens existerar.

    5. "på att samhället var mer ojämställt än idag, att det var mer socialt accepterat att mannen var ute och sprang 20-milaveckor medans frun skötte hemmet." Kanske, jag vet inte, men spekulation, ja.

    6. "meriterna hos dessa löpare ... rätt att tycka precis vad de vill om det mesta". OK, otydlig formulering, "att tycka vad de vill om löpning/träning/motionärer/utrustning o s v.

    7. "Sverige skördade nyligen framgång i friidrotts-EM i Zürich med flera unga lovande löpare - inte minst på medeldistans." Jag är läsare av din blogg.

    Jag försöker verkligen uppskatta hur bra jag har det, absolut och min löpning är en del i detta. Kanske du har rätt och inställningen är som den är, trist i så fall men jag har ändå precis som alla andra, rätt att uttrycka min åsikt, att vissa sedan tror att jag tar det så förbaskat allvarligt är nonsens, jag känner mig varken kränkt eller exkluderad av attityden, skulle bara önska att jag mindre av den.

    Och nej, jag anser inte, utifrån vad jag läst av dina texter att du representerar den exkluderande grabbigheten
    Med vänlig hälsning,
    Staffan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Din styrka har du inte i löpningen (jo du är en okej löpare) utan i ditt vänliga bemötande och den goda tonen. Jag försöker tänka så när jag bemöter kommentarer, en god ton, men inte slätstruken och fadd. Du är varken slätstruken eller fadd Staffan.

      Du är en välinformerad samhällsmedborgare. Jag gläds med dig i att du funnit ett livselixir i löpningen. Jag brann också för det. Kanske kommer jag brinna igen, för att springa…

      Jag vidhåller att man inte kan säga att löpning är positivt för hälsan. Att trivas med livet gör att man trivs med livet.

      Trivs man mår man bra, det finns inga belägg för att just löpning skulle göra att man mår bättre.

      Man mår bra för att man mår bra, inte av något särskilt skäl.

      Besök i kyrkan, promenad vid sjön, konsertbesök, semester till Öland, simtur en septemberkväll runt den lilla skånska sjön är exempel på fem aktiviteter som folk kan må bra av. Som kan leda till bättre "folkhälsa". Men dessa exempel kan också göra att du mår sämre.

      Återigen, man mår bra för att man mår bra, inte av något särskilt skäl.
      Vi mår bra av harmoni.
      Harmoni är alltid bra.

      Jag förtydligar. Man mår bra om man gör något meningsfullt. Är löpning meningsfullt mår du bra av det. Är det inte meningsfullt mår du inte bra av det.

      Jag vet att jag låter som en papegoja men det är mitt syfte.

      tre sanningar mitt i allt:

      • Man mår bra om man gör något meningsfullt.
      • Doping är fel.
      • Obama är en korrumperad fredpristagare.

      Åter till ämnet. “Folkhälsa” är intetsägande därför också meningslöst.

      Löpning idag är vår nya religion. Szalkai är Messias. Du och 400 000 – 900 000 andra svenskar är hans lärjungar. Som prästson har jag naturligtvis inget emot Jesus och lärjungarna, men det finns faror med att tillbe en Gud och tillhöra en religion. Man riskerar att bli hemmablind, eller fartblind om du föredrar det. Din blogg skiljer sig inte från andra löparbloggar i detta avseende. Ni har samma ärende, ert frälsningsbudskap. Det är en god tanke att predika om en bättre värld. Löpare är goda människor brukar jag säga.

      Det om detta.

      Craft sponsrade mig också.
      Jag önskar dig lycka till i din idrottssatsning.
      Många tack för ditt intressanta svar.
      Du är en god människa Staffan. Det är viktigare än allt annat.

      Radera
  17. Jag har länge reagerat på när vissa av elitlöparna lägger ut öl bilder hit och dit. Kanske är det för att jag själv är nykter alkolist som numer är galen i löpning. Eller också är det för att jag inte vill att mina barn ska ha dessa som förebilder. Jag har verkligen irriterat mig på detta, fram tills igår.

    Lyssnade på marathonpodden då en av dessa var med. Det slog mig vad nervös han lät, med darrande röst så försökte han spela tuff. Som en osäker 13 åring. Jag gick från irritation till att tycka synd om honom. För mig blev det tydligt att han är en osäker människa med dålig självkänsla och självförtroende.

    Så länge folk uppmuntrar till denna "sköna inställning" så kommer han att fortsätta. För mig blir det bara tragiskt. Tycker synd om honom och barn och ungdomar som ser upp till honom.

    För mig är det tydligt. Alkohol och idrott hör inte ihop...

    Tack för att du tog upp detta, även fast det var ett tag sen du skrev. Viktigt att folk vågar ifrågasätta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv för din kommentar! Jag tror som du, osäkerhet och vilja att tillhöra gruppen eller snarare rädsla att hamna utanför gruppen, förklarar nog en hel del av den tuffa, pojkatiga yta som ofta visas upp.

      Radera