Ibland slutar en bloggare helt sonika att uppdatera sin blogg. Kommentarer ligger obesvarade i drivor och läsare som kanske följt bloggen en längre tid lämnas undrande. Har det hänt något eller tröttnade bara skribenten? Jag tycker faktiskt det är en smula respektlöst mot läsarna! Jag har den största respekt för den tid - många timmar av er fritid - som många av er lagt ner på att läsa mina inlägg och den dag jag känner att den här bloggen inte fyller sitt syfte för mig längre, att den inte ger mig något, så kommer jag meddela att jag kommer sluta skriva. Det är ni alla värda och det är det minsta jag kan göra! Den dagen är inte idag och inte närstående heller som jag känner just nu även om flera bloggar jag tyckt mycket om att följa har slutat uppdateras och flera andra för en alltmer tynande tillvaro.
Jag märker själv en förändring! Jag känner inget behov längre av att bloggen ska fungera som en träningsdagbok där jag bloggar om varje enskilt träningspass och jag märker tydligt hur jag nu skriver mera sällan, 2010-2012 skrev jag ca 170 inlägg per år och i år lär jag hamna runt ca 100 inlägg. Jag skriver nu hellre lite mer sällan då jag har något att berätta om än att bara rapportera om träningspass!
Kanske är det ett första steg mot att sluta skriva? Jag hoppas inte det men just nu upplever jag lite skrivkramp och de inlägg jag ändå skriver är jag överlag inte lika nöjd med som jag brukar! Det är lite lustigt för vad gäller löpningen är jag nästan lite nykär. Det har varit en fantastisk säsong på så många vis och jag borde kunna skriva mycket om vad som lyft mig den här säsongen och det kommer jag nog också att göra. Jag kommer förhoppningsvis att tävla ett par gånger till den här säsongen och de rapporterna uppskattar jag alltid att skriva och de inläggen brukar också ni läsare uppskatta även om responsen i form av kommentarer minskat överlag på senare tid. Dessutom är de snart dags att blicka fram emot 2015 så ämnen och uppslag att skriva om saknas verkligen inte och jag hoppas skrivkrampen släpper så småningom!
Tills dess hoppas jag att ni har tålamod med den lite lägre frekvensen på inlägg här, då jag inte vill publicera något jag inte är nöjd med, bara för sakens skull! Nu ska jag snart ut och springa, vad det blir för något har jag ännu inte bestämt mig för!
 |
| "Skrivkramp? Alltså kom igen, gör som jag, ta det lite lugnt va'!" Lillkatten erbjuder varken springsällskap eller skrivpepp... |
Din skrivkramp resulterade i ett intressant inlägg. Jag tycker också det är trist när bloggar överges och dör utan ett ord. Jag följer inte så många bloggar men jag tycker det är roligt att de finns där och att jag kan titta till dem ibland och kolla läget. Precis som du har jag dragit ner på antalet inlägg till ungefär 2 i veckan. Om jag skriver fler än 3 tycker jag kvaliteten blir lidande och dessutom måste man tänka på bloggen så mycket att man knappt orkar med något annat.
SvaraRaderaSka bli kul att följa din blogg i flera år till:)
Tack Johan! Det är sant att bloggen tar mera plats "mentalt" med mer frekventa inlägg! Hoppas skrivarlusten håller i sig i flera år till :-)
RaderaSkrivkramp/bloggkramp är nog något vi alla bloggare drabbas av ibland. Jag uppmanar mina läsare att använda Feedly (eller annan RSS-läsare) så blir man automatiskt meddelad när där finns något nytt.
SvaraRaderaJag följer själv massor med bloggar på det sättet. Ja, även denna intressanta blogg. :)
Jag håller med dig om att man ska visa respekt för sina läsare, och meddela dem om man tänker sluta blogga.
Tack rundtramp, och ett sent "välkommen" också :-) Det är sant, jag har många följare via "Bloglovin'" och det fungerar väl likadant!
RaderaJag har också märkt att det under det gångna året är flera bloggare som tycks ha lagt av, eller som skriver väldigt sällan. Flera av dem saknar jag verkligen. Men tja, man har väl inte förbundit sig att blogga resten av sitt liv. Men som du säger kunde det ju vara schysst att meddela att man slutar. Med ens en enkel liten rad. Men ibland kanske det bara händer sig att bloggen torkar ut, utan att bloggaren tagit ett aktivt beslut. Rätt mänskligt förstås.
SvaraRaderaAtt emellanåt uppdatera oftare och ibland mera sällan är helt ok. Har man inget att säga eller berätta kan det ju kännas onödigt att skriva något. Lycka till med din blogg, som jag följer regelbundet!
Så är det naturligtvis, det står ju var och en fritt att sluta närsomhelst och som du skriver så är det säkert ofta inte heller ett medvetet beslut utan ofta kanske en blogg bara "självdör", men ett litet "tack för att du har läst", vore ju trevligt som avslutning kanske...
RaderaJo, det håller jag absolut med om.
RaderaPå något sätt tycker man ju att man lär känna en person genom blogg och växlande av kommentarer. Så när det bara tar slut utan avslut känns det som en vän som bara skiter i att höra av sig. I alla fall nästan. Min blogg är ju yttepytte jämfört med din, men jag har noterat att kommenterandet dalat. Och det känns lite trist. För även om jag hävdar att jag skriver för min egen del så vill jag givetvis att någon läser. Annars kunde jag ju lika gärna skriva på ett icke-offentligt ställe.
SvaraRaderaHärligt att du fortsätter! Dina inlägg brukar jag spara lite på eftersom jag vet att de ofta är lite längre och tänkvärda. Som att spara en karamell till rätt tillfälle ;-)
Så är det absolut och som jag skrivit innan tycker jag ofta att jag lär känna personerna på pass väl så när jag väl träffar vederbörande i verkligheten förstärks bara intrycken jag fått via personens blogg! Ja, kommentarerna har minskat, jag har noterat det också! Man behöver naturligtvis inte kommentera och framförallt inte om man läser hela tiden, men visst blir jag glad som skribent för de kommentarer jag får!
RaderaTack tack för din fina kommentar, säger jag med lite rodnande kinder :-) Trevlig helg!
Jag har bloggat i cirka 8 år ("rehabblogg" enbart i 1 år) och motivationen går upp och ner. Frågan är ju varför man bloggar och om det blir ett tvång ska man verkligen fråga sig om det är värt det. Jag hoppas så klart att du fortsätter, även om inläggen inte kommer lika frekvent, för jag har stor behållning av din blogg och tycker det är underhållande läsning. För min egen del så fungerar min blogg som motivation till oerhört tråkig rehab, samt som en spark i baken eftersom det syns om jag inte sköter mig. Underhållningsvärdet är dock lågt, eftersom få saker är tråkigare än rehab, men någon gång så hoppas jag få börja skriva om löpning igen! :)
SvaraRaderaSå är det ju Kim, det går upp och ner! Tack för snälla ord, håller tummarna för att du snart slipper rehabandet!!
RaderaJag håller med. Klart att man meddelar läsare (om man kan och det kan man i 98 % av fallen).
SvaraRaderaDet är lite som anneliten säger; man får ju någon typ av "relation" till de människor, vars bloggar man har läst och kommenterat regelbundet i flera år. Trist att bara "sticka" och lämna en undrande.
Och du; du måste blogga ett tag till! ;-) ;-)
Ha en fin helg! Kram M
Precis så är det Malin! Jag fortsätter ett bra tag till :-) Ha en fin helg du med! Kram!
RaderaJag väntar tålmodigt!!!!
SvaraRaderaHärligt, tack Ingmarie!
RaderaMan får nog räkna med att bloggar dyker upp och att en del försvinner, Internet är ett lockande och snabbt media, dock tror jag att det är lite som med idrott: ibland finns styrkan för att börja och hålla på ett tag, men inte uthålligheten att fortsätta länge. För det senare måste det finnas ett riktigt bra svar på frågan varför. Varför man idrottar. I mitt fall har det alltid handlat om en tillräckligt attraktiv kondition och den dagliga njutningen av att uppleva årstidernas väder, vind, ljusnyanser, stjärnhimlen, ..., helst på så sen kväll, natt eller extremt tidig morgon som möjligt... oavsett om det är löpning, skidor, cykling eller någon annan idrott. Det är anledningar som har gjort att mitt idrottande har varit väldigt uthålligt. De senaste två veckorna har jag stämplat in ca. 460 km på träningskontot och är näst intill i mitt livs bästa form. Jag blir inte mätt på det. Varför man idrottsbloggar tror jag kan vara lite mer oklart och svårare att förstå sig på många gånger. Handlar det om att presentera sin profil och att bygga nätverk? Varför i så fall? Tjäna pengar på det? Bara för att det är roligt att fota, skriva och publicera på internet? Som motionär? Som klubbidrottare? Som tränare? Av annan anledning? Finns inte en klar bild av varför man bloggar är troligen risken för att man slutar med det relativt snabbt ganska stor. I mitt fall är min blogg vilande, men ska tas upp igen i en eller annan form, som en blogg eller en hemsida, eller både och. Jag tänker fortsätta i minst tio år till ;-)
SvaraRaderaHärlig inställning, Fredric, det är en bra analogi med träningen och bloggandet, båda kräver uthållighet och en tydlig målbild varför man håller på!
RaderaTack för ett bra inlägg! Jag har själv funderat på hur man ska förhålla sig till sina läsare. I bland så sätter jobb och vardagsbestyr käppar i hjulet för bloggandet och stressen ökar vid tanke på "att nu undrar läsarna". I somras var jag på semester en vecka i Nordnorge och hade inte en tanke på att meddela på bloggen att jag skulle vara tyste ett tag. Jag tänkte säkerligen en gång om dagen "nu undrar de ..." och så fort jag fick lite nät så la jag upp ett livstecken på Instagram och kunde andas ut en smula. Svara på kommentarer har jag gjort nästan konsekvent sedan starten. I bland kan det dock dröja ett tag innan jag hinner. Nu när jag läst dina funderingar tycker jag att det framstår som solklart att man ska behandla läsarna med respekt och inte bara gå upp i rök.
SvaraRaderaTack själv Helena och välkommen! Visst är det så och det får inte bli en press att vara närvarande och svara på kommentarer. Det har hänt att jag skrivit att jag ska på semester men lika ofta gör jag inte det och på sommaren bloggar jag generellt mindre i och med att jag vill tillbringa mindre tid framför datorn, har faktiskt "semesterstängt" bloggen flera gånger mitt i sommaren :-)
RaderaAtt det dröjer ibland med att svara på kommentarer ser jag som naturligt och ett enkelt "tack för den här tiden" när man beslutar sig för att sluta ser jag som lika naturligt.