Vägval

Jag har skrivit om 2015 nyligen och det känns lite som jag står vid ett vägval i min träning.
På skylten som pekar rakt fram står det "Fortsätt som idag". På skylten som pekar höger står det "Spring mer", på skylten som pekar vänster står det "Spring färre mil men öka intensiteten".

Så här års spretar funderingarna alltid åt många håll samtidigt när jag är ute och springer. Dels tycker jag det är skönt att bara vara ute och röra på mig helt utan målsättningar. Å andra sidan finns ett sug efter fart och fartträning, vilket jag känner igen sedan tidigare.

Kanske skulle jag kunna springa ännu lite mera men den totala tid och fokus jag lägger på löpning med träningen, träningsdagbok och bloggen, podcasts, sociala medier o s v vill jag inte öka utan då måste något minska eller försvinna! Stänga träningsdagboken, blogga mer sällan och istället springa fler mil, då kanske jag skulle kunna hitta utrymme för 1-2 mil till i veckan men där någonstans tror jag gränsen går för hur mycket jag vill träna och jag känner nog redan nu att jag ligger ganska nära gränsen vid hur mycket tid jag vill lägga på löpningen. Kanske skulle jag skada mig men en större risk tror jag är att glädjen i träningen går förlorad och den blir ytterligare ett "måste" med högre mängd. Dessutom ger interaktionen med andra mycket tillbaka så att helt ta bort det vore tråkigt!

Springa mindre då men öka intensiteten? Nja, jag vet jag. Det har varit ett intensivt år och jag har använt löpningen som återhämtning mer än tidigare och jag har känt att det varit både nödvändigt och välgörande med egen tid - att kort få "pausa" och ge mig ut och springa en sväng. Lugna distanspass där fokus inte legat på att prestera och pass som inte slitit, där jag snarare motionerat och varit ute och rört mig än "tränat" i betydelsen ökat min kondition. Jag följer löpare som springer mindre och klart snabbare än jag och där går i princip varje träningspass i hög fart och jag vill inte träna så. Det framstår allt tydligare för mig att jag just nu behöver de lugna passen! Samtidigt gäller det att det inte blir för mycket lugn distans på min veckodos, vilket jag ibland känt tendenser till, utan andelen fartpassen måste ändå vara relativt hög om jag vill fortsätta utvecklas vilket jag såklart vill.

Det lutar nog ändå att jag ändå följer skylten som pekar rakt fram. Det har fungerat bra hittills och varför skulle det inte göra det även i fortsättningen? Sedan är det ju också så att vägen sällan är spikrak, det finns gott om avtagsvägar där jag tillfälligt kan prova nya saker - vägar som leder in på krokigare och backigare vägar som går i samma riktning som den stora vägen och som gör att jag förr eller senare också kommer tillbaka till densamma. Längs de vägarna kan jag ändra min träning under nästa år och under perioder prova nya saker, precis som jag brukar variera mig och förhoppningsvis fortsätta utvecklas i rätt riktning.

Det är kanske det som kallas att gå min egen väg?