onsdag 4 februari 2015

1500 mil och några skor senare!

Jag är inne på mitt nionde år av regelbunden löpning! Jag konsulterade dagboken för en liten räkneövning efter årsskiftet för att summera milen och jodå, den här veckan passeras siffran 1500 mil! Drar jag gränsen vid de 1471 mil jag hade sprungit vid årsskiftet så har jag i snitt sprungit 183,4 mil per år sedan 2007 eller drygt 35 km/vecka vilket jag hellre uttrycker som att jag sprungit en mil varannan dag i snitt i åtta år nu och det är väl detta som jag ser som en av mina främsta "meriter" i den mån jag har några - kontinuiteten. Den långsiktiga volymökningen i träningen, den totala avsaknaden av löparrelaterade skador eller långa uppehåll p g a motivationsbrist under dessa år! Vavavoom skulle Ann-Sofie ha sagt.

Jag har inte någon gång under alla dessa år haft en skada som hållit mig borta från löpningen mer än 3-4 dagar och bara något enstaka sjukdomsuppehåll på ca 5-6 dagar.

Jag är naturligtvis en annan person idag än jag var för nio år sedan, äldre, klokare, snyggare ;-) Skämt åsido så är jag övertygad om att löpningen bidragit med mycket till vem jag är idag. Den har gett struktur, mål, motivation, gemenskap, glädje och tillfredsställelse och mycket mer men det är nog ämne för ett helt annat inlägg. Att jag är i bättre form än för nio år sedan är det ingen som helst tvekan om!

Löpning är enkelt trots att många försöker få oss att tro motsatsen. Något som de flesta av oss behöver är skor på fötterna och jag tillägnar det här inlägget de skor jag slitit ut på vägarna sedan 2007. Kanske har jag glömt något par, i så fall hoppas jag de förlåter mig där uppe i skohimlen. Man får sina favoriter under åren medans man inte kommer lika bra överens med andra par. Lika tydligt som att skorna ändrat utseende och vikt etc så har mina preferenser ändrats över åren!

Nike Air Pegasus, mina såg ungefär ut så här



Det här minns jag som en trevlig sko! Nike Air Skylon var namnet och det här var mitt första par jag började springa lite mer regelbundet i. Köpte dem på Runners Store, de var sköna och fick följa med hem bara därför och vi trivdes bra ihop hela tiden

Adidas Supernova Cushion - trevlig hållbar träningssko

Nike Air Vomero - Cadillacliknande dämpning och första maratonskon

Asics DS Trainer 14, första "lättviksskon". Minns fortfarande känslan på första rundan! De hängde med länge innan de ersattes av...
...Asics DS Trainer 15 - det här paret är fortfarande i min ägo och tjänstgör sedan några år som dubbade vinterskor trots nästan 200 mil löpning

Brooks ST4 Racer, mina första tävlingsskor och detta var kärlek out of the box trots att den klassats som en "extrem pronationssko". Vi snackar första gången sub 40 på milen 2010 vilket följdes av många fler, första gånger sub 90 på halvmaran, 3:09 på marathon. Ett par skor jag hade riktigt svårt att skiljas från. 


Adidas Adios 1. En ikonisk sko jag aldrig riktigt fastnade för, tyckte inte den var så speciell, kanske för att mitt par var lite trånga? Den fick hänga med på någon miltävling men var mest en träningssko.
Inov Xtalon 190. Terrängsko jag älskade men som jag reklamerade efter hål på meshen tidigt
Saucony Kinvara 2 fick ersätta DS Trainern som mängdsko. En lätt men ändå dämpad modell med mycket löpkänsla, tyvärr med stensamlande, hal sula och ömtålig mesh
Saucony Kinvara 3 hade inte riktigt samma löpkänsla som tvåan, men sulan var förbättrad, meshen gick dock sönder lika fort

Jag har idag ett tiotal skor och några är på väg att göra dessa sällskap. Mina New Balance RC1600 racers jag gillar så mycket är trasiga i sulan efter bara ca 30 mil, mina gröna favoriter Asics Tarther från 2011 är ganska stumma t ex men får tjänstgöra ett tag till. Jag har en ambition att minska antalet skor jag framöver då många av de modeller jag har idag liknar varandra vad gäller vikt etc. Samtidigt har jag som alltid, några på önskelistan. Många frågar mig om mitt favoritmärke på skor och det är ju lika svårt som det är individuellt men jag får nog vara ospännande nog att säga Asics och då framförallt deras lättare modeller. Inget annat märke har följt mig lika länge och Tarther och DS Racer 10 som jag tävlar i nu är och har varit fantastiskt bra skor!

18 kommentarer:

  1. För mig är det tvärt om. ASICS spricker i meshen och Saucony håller fint :-)! Jag gillar Saucony bäst :-)!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sedär Lennart! Tror du använder någon av Sauconys lite kraftigare modeller där de inte sparat in på vikten genom att göra meshen så tung?! Många får ju problem med hälkappan av Asics, dock inte jag. :)

      Radera
  2. Underbart inlägg! Enda gången jag slår dig i löpsammanhang har nog inträffat: antal år med regelbunden löpning, 23 - minst två pass i veckan sedan 7 års ålder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :) Det var inte dåligt Pernilla!!!

      Radera
  3. Kul att du reggat alla dina pass sen du började springa. Har själv ingen aning.
    Vad gäller skor så har jag många par men har nu börjat nischa mig ännu mer och vet precis vad jag kräver av en sko så skoparken har det sista inte utökats i samma utsträckning som tidigare år.
    För mig kommer Adios 1 alltid vara en favorit på hårda underlag. Har nu bara ett helt nytt oanvänt par kvar. Hamstrade ju några par för några år sen.
    Har sprungit i många av de modeller som du skriver om ovan. En modell som jag tror du skulle gilla är Brooks Pure Connect. Lite studsig i steget som Kinvara, låg drop och bra passform runt hålfoten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, de två första åren började jag först på papper för jag ville ha koll men övergick snart i ett mycket enkelt Exceldokument, sedan 1/1 2009 ligger allt på jogg. Tack för tips om Pure Connect, en sko jag hört mycket gott om. Jag tror jag ska minska på antalet racers främst framöver, har både Hagio, RC 1600 och DS Racer 10 t ex. Nyfiken på Hyperspeed som många talar gott om och som alltid går att hitta väldigt billigt också.

      Radera
    2. Springer ju mest i terräng numera så mitt behov av racers känns inte heller lika stort. När jag springer på asfalt och bara matar distans så har jag tänkt om och har lite mer dämpning i mina skor. Min kropp mår ju inte bra av för mycket asfalt så jag har köpt ett par NB 980 som jag tror du har med.
      Men känslan av att springa i hög fart på asfalt i ett par tunnare skor den är enorm...responsen i steget och känslan av att flyga fram ja det gör ju att jag trots min förkärlek för terräng ändå kommer göra några sådana pass också.

      Radera
    3. NB 890 tror jag de heter som jag, 980 är en en Kinvara-lik variant om jag kommer ihåg rätt :) Den New Balancemängdskon jag har är väldigt ospännande men hållbar och OK att springa lugnt och långt i. Ja som vi vet, det är roligt att springa fort :-)

      Radera
    4. 890 såklart! Blandade ihop siffrorna :-P

      Radera
  4. Fin kontinuitet du haft och fantastiska resultat med det. Kul

    Kinvara2 var en riktigt skön sko. Uppföljaren gillar jag inte alls som du vet :)
    Mirage2 och Mirage3 är en sko som jag älskar. Har även Saucony Peregrine nu när det är vinter och Fastwitch för fart. Nu blandar jag mellan Nike Zoom Fly och Mirage 3 på mina distanspass. Riktigt nöjd med ZF så jag köpte ett par till skor. Innan dess körde jag med Lunarfly som också var en skön distanssko.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Mikael! Ja, jag har förstått att du gillar Mirage, jag har bara provat den i butik men förvånades över att den kändes så pass hård! Nike var det som synes många år sedan jag sprang i så det är ett märke jag har dålig koll på nuförtiden faktiskt :-)

      Radera
  5. Jag har tre nya kärlekar...

    Tidigare har jag varit asics trogen med några snabba avstickare kring adidas adizero adios för snabba pass och tävling

    men så efter mycket påtryckningar från brorsan köpte jag mina två första par Pearl Izumi - ja för det lär bli fler par. Det var kärlek direkt. Känslan att ta på sig skon är som en asics. Känlsan att springa med dem är som att....ja det finns inget att jämföra med.

    Den ena modellen M3 är stadiga och dämpade och en typisk mängdsko för asfalt. Den är rundad i sulan vilket gör att droppet är lågt och steget drivs mot framfoten.
    Jag har ett par N2 också siffran står för att de har lite mindre stöd och dämp och bokstaven för att detta är en terrängsko. Den funkar inte i tuff terräng men terräng av Lidingöloppstyp är den perfekt för.

    Till den tuffa terrängen föll jag för att testa den sko som många traillöpare har kärlek till - Innov8 Xtalon. och visst - jag älskar den jag åxå.

    Förut hade jag många fler par skor - men nu använder jag bara dessa tre...känner inte heller något stort behov av fler...och mina gamla de står där och ser ledsna ut. Jag testade mina förra favvisar asics gt....och i jämförelse var de som att springa med två plankor under fötterna...så det får stå där de står.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant Patricia, Pearl Izumi är ett märke jag inte har koll på och jag vet inte många som springer i dem heller faktiskt. Inov8 springer jag också en del i. Ja, man får sina favoriter och en del används inte alls lika mycket! Just nu har jag ganska många lätta modeller som liknar varandra och andelen sådana skor kommer minskas framöver!

      Radera
    2. PI är åxå lätta. Mycket lättare än tex Asics
      Inte så dyra heller
      Rekomenderar verkligen M3orna som mängdskor. Speciellt om man trivs i hur ett par Asics eller Innov8 sitter på foten

      Radera
    3. Får kanske kolla upp dem Patrizia, tack för tips!

      Radera
  6. När jag sprungit en del i mina zoom fly och sen går över till Mirage så förstår jag att de kan upplevas som hårda. Men efter en stund är den känslan borta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. OK, Mikael, det låter ju bra!

      Radera