fredag 26 februari 2016

Helg extra allt - tack för allt älskade farmor!

Nu blir jag mer personlig än jag brukar och lämnar tillfälligt bloggens fokus på löpträning i mitt eget lilla hörn av cyberspace men på min blogg tar jag mig de friheterna.

Den gångna helgen, en helg med "extra-allt".

Lördag: Stå i innebandyhallens cafeteria med två andra pappor från sonens lag. Servera en triljon varmkorvar till hungriga innebandykillar, brygga lika många koppar kaffe till föräldrar och far-och morföräldrar samtidigt som äldsta sonen dömde innebandysammandrag för knattarna nere på planen.

En lätt förkylningskänning gjorde att jag avstod från löpning. Spelade istället sällskapsspel med barnen och iakttog det tilltagande snöfallet inifrån, lagade god mat med familjen på kvällen drack ett gott glas rött vin till det.

Söndag och full fart på förmiddagen: Sprang 25 km kilometer långpass på varierande underlag, djup, oplogad kramsnö, blankis, ren asfalt. Lugn, jämn fart och ganska lätt känsla hela vägen förutom där snön låg som tjockast. Kom hem, hämtade dottern på födelsedagskalas, gick på en husvisning och spelade in podcast, allt detta innan lunch (!). Resultatet av podcastinspelningen kommer om någon vecka.

Tog sedan emot ett tråkigt samtal från pappa och det visade sig att samtidigt som jag klev innanför dörren efter långpasset kl. 10:30 så tog min älskade farmor sitt sista andetag. Hon skulle fylla 93 år i april och har varit dålig så det kom inte som en överraskning men var ändå väldigt tråkigt såklart! 

I juni 2013 samlades alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn och firade farmors 90-årsdag...

Min farmor och farfar har varit otroligt viktiga för mig. De bodde på samma gata hela min uppväxt och när jag började skolan gick jag alltid hem till dem efter skoldagens slut. Där satt jag och brorsan vid deras köksbord medan deras vardagsliv pågick, vi pratade, gjorde läxor, det lagades mat och allt som oftast fanns det någon lite karamell i köksskåpet, till mina föräldrars lilla förtret ;-) Inget märkvärdigt men det var fantastiskt att få ha den nära relationen hela uppväxten. Min farmor hade ett fantastiskt aktivt och bra liv med hälsa långt upp i åren, barn, barnbarn och många barnbarnsbarn och varje sommar under barndomen seglade vi tillsammans med dem i skärgården längs Ostkusten. På senare år har vi inte träffats lika ofta men många glädjefyllda timmar vid ert köksbord över en kopp kaffe och livfulla samtal, inte sällan med ett barnbarnsbarn i knäet på någon av er, kommer jag alltid bära med mig!

Du var en varm, härlig, livfull och temperamentsfull människa med stor kärlek, underbara, älskade farmor, tack för allt! 


Tillbaka till löpningen så går den riktigt bra för tillfället. Lång-och distanspassen känns lätta och pulsen är låg och intervaller på löpband går med en lätthet jag inte upplevt förut, även i för mig riktigt hög fart. Ute känns det fortfarande halvtrögt att springa fort med kyla, is och alla lager kläder men jag tror ändå formen är ganska bra! Planen inför den kommande helgen är lite mindre av allt men ändå lite löpning. Trevlig helg på er! 

7 kommentarer:

  1. När jag läser ditt inlägg kommer det en känsla av saknad hos mig. Saknar min farfar och hans syskon som bodde i ett stort hus hemma i Sollefteå. Jag var ofta där. Följde med ut i trädgårdslandet, plockade bär, hjälpte till att ta upp potatis, fikade och bara hängde. Det behövdes inte så mycket mer.
    Nu är bara en syster kvar i livet. Mina föräldrar bor 90 mil bort och mina barn får ingen naturlig relation till dom vilket är oerhört tråkigt.
    Varje gång jag är uppe i norrland och hälsar på längtar en allt större del av mig "hemåt"

    Min frus pappa gick bort för 2 år sedan. Så barnen har "bara" sin farmor nära.

    Fint inlägg som berörde mig lite extra

    SvaraRadera
  2. Beklagar sorgen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Mikael! Det låter som om vi delar, liknande, värdefulla minnen!

      Radera
  3. Min farmor var min stora idol. Gick bort 1995 när hon var 94 år. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne.
    Förstår att dina farföräldrar var en stor och viktig del i din uppväxt och speciellt din farmor.
    Stor kram <3

    SvaraRadera
  4. Förstår dig precis Eva. Ja de var (är, farfar är fortfarande i livet) väldigt viktiga för mig, just närheten till dem under uppväxten skapade en speciell relation!! Tack Eva, Kram!

    SvaraRadera
  5. Så fint skrivet, Staffan! Jag försöker ge min dotter samma fina minnen av sina far- och morforäldrar som jag har av mina. En varm, natulig närhet. Och massor av hemkokt rödvinsbärssaft.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Bureborn! Det låter värdefullt med närhet och hemkkokt rödvinbärssaft! :-)

      Radera