Söndag förmiddag har i år gett mig gott om tid
att springa långpass utan att behöva ge mig iväg så tidigt, jämfört med hur det
har sett ut när barnen var mindre och i söndags går
spenderade jag mer än två och en halv timma längs Sörmländska landsvägar under
mitt långpass på 34 km. Morgonens dis drog sakta bort och ersattes av vårsol
och fågelsång och neddragen dragkedja på jackan ju fler kilometer asfalt och grusväg jag lade under skosulorna.
Ett så långt pass kan jag ibland gruva mig för men mina långpassrutiner är ändå alltid desamma. Jag springer ogärna med
vätska i bälte eller ryggsäck. Ibland lägger jag ut en flaska om jag springer en varvslingsa, ibland stoppar jag en ”tjuga” i tightsfickan och ser till att passera t ex en bensinmack. Igår gjorde rutten just det men jag valde ändå mitt vanligaste alternativ, att enbart dricka/äta innan passet vilket brukar räcka långt för mig! När det gäller energi resonerar jag likadant, bara på mina allra längsta eller tuffaste långpass med fartökning - de jag kallar för "generalrepetionspass" inför maraton - tar jag med någon energi i form av t ex en gel. Jag förlitar mig på energin frukosten/måltiden innan ger och de energireserver jag har i kroppen och ser till att fylla på rejält när jag kommer hem igen. Givetvis är behovet av vätska (och energi) individuellt och beroende av temperatur men generellt tycker jag det råder lite hysteri kring detta med att dricka under träning och att behovet är överdrivet. Givetvis ligger det i sportdrycksfabrikanternas intresse att få oss att konsumera så mycket av deras produkt som möjligt, men nu var det inte detta inlägget skulle handla om utan hur jag typiskt gör innan ett långpass.
Gå upp en dryg timma innan jag börjar springa. Ner i köket
och inmundiga frukost som ofta ser ungefär likadan ut; igår en generös
tallrik standardfil med müsli, russin och solrosfrön, en skivat kokt ägg på
macka, två ostmackor, en generös kopp kaffe, en litet glas vatten och en glas
Resorb.
Vänta en kort stund så att frukosten hinner sjunka ner lite
och garvsyrorna i kaffet utöva den eftersökta effekten att få igång magen så
att jag kan gå på toaletten och göra nummer två, sorry. Detta är ett måste för mig
innan långpass, för som RW-bloggaren Anders Larvia uttryckte det på Jogg.se ”Annars kan man ge sig f-n på att man bara
kommer hem med en strumpa”. Det har jag, som tur är, aldrig råkat ut för men lite
toalettpapper följer med i jackfickan om behov plötsligt skulle uppstå
vilket det nästan aldrig gör. Efter det behöver jag kissa en gång
och sedan, förmodligen av psykologiska skäl, ytterligare en gång. Väl ute
brukar jag sedan behöva 1-2 kisspauser igen under första halvan av långpasset
när cirkulationen och därmed urinproduktionen kommit igång.
Väl ute i söndags kom jag omgående in i en ganska rask löptakt kring 4:40-4:45 min/km som ändå kändes komfortabel och jag lät kilometrarna passera medans jag lyssnade på nya avsnittet av podden Löparsnack, Maratonpodden med Marcus Hellner och podden Tyngre Träningssnack med f d tiokamparen Henrik Dagårdh. Efter 17 km vek jag av från asfalten in på en kuperad grusväg där blankisen i skuggiga partier låg blöt över hela vägens bredd och det blev en del spring i vägkanten, jakt på fotfäste, fäktande med armarna för att behålla upprätt position och ett spänt och sammanbitet "oooiiii" mellan tänderna med oklart syfte för inte hjälper det till att hålla balansen...
Efter 23 km provade jag en fartökning ner till 4:10-fart i tre kilometer, nemas problemas, efter det en mastig backe med 40 höjdmeter på ca en kilometer. Tillbaka på plan mark blev det sedan ytterligare en fartökning på två kilometer ner till 3:50-fart innan jag joggade de två sista kilometrarna hem och kunde summera 34 km på 2:37. Direkt efter jag kommit innanför dörren drack jag en festis och 0,5 l apelsinjuice och åt en banan innan lunchen stod på bordet ungefär 60 minuter senare. Benen var rätt slitna sedan på eftermiddagen så det blev lite soffläge men också en promenad med hustrun i vårsolen!
Efter 23 km provade jag en fartökning ner till 4:10-fart i tre kilometer, nemas problemas, efter det en mastig backe med 40 höjdmeter på ca en kilometer. Tillbaka på plan mark blev det sedan ytterligare en fartökning på två kilometer ner till 3:50-fart innan jag joggade de två sista kilometrarna hem och kunde summera 34 km på 2:37. Direkt efter jag kommit innanför dörren drack jag en festis och 0,5 l apelsinjuice och åt en banan innan lunchen stod på bordet ungefär 60 minuter senare. Benen var rätt slitna sedan på eftermiddagen så det blev lite soffläge men också en promenad med hustrun i vårsolen!
Det går så mycket lättare med odubbade lite lättare skor och barmark... |
De här tightsen görs bara under en begränsad period, du får googla Adidas Gravel Road Camouflage Tights... |
Soffhäng efter långpass... |
Visst råder det hysteri! Särskilt om man får tro Petra Lundström (PhD student KI)
SvaraRaderaDu är säkert bekant med klippet (se 9.40 in i klippet)Vansinne och skrämmande!!
https://www.youtube.com/watch?v=gtE-GqkiIMY
Inte konstigt att befolkningen blir allt fetare trots att många tränar.
O´boy ges som exempel om du ska ut och springa 7-8 km ... alltså, skjut mig! :)
Herrejävlar så dumt, ursäkta franskan. Hade inte sett detta tidigare. :) "väldigt viktigt att äta efter en runda på 7-8 km" också O'boy före... Nu är ju inte viktnedgång målet för alla med det där låter snarare som en klockren för viktuppgång. Skönt också att bara klumpa ihop motionärer som en grupp utan några som helst resonemang om träningsmängden etc... Tragiskt dåligt!
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera