På väg upp ur källaren med hjälp av spikdieten!

En dryg vecka sedan jag skrev något och det är med avsikt jag låtit det gå lite tid. En av många saker den här bloggen gett mig är ett stort nätverk av väldigt kloka människor som ger mig både pepp, kommentarer och får mig att se saker i ett annat perspektiv och det är jag väldigt tacksam för! 

En av dessa vänner är Ingmarie, före detta elitlöpare som fortfarande brinner av träningsglädje vilket inspirerar! Hon har sedan länge som "tänk" att tävla bara när det känns bra och inte göra upp planer månader i förväg, hon har skrivit om det alldeles nyligen här och det tänket passar mig perfekt och därför tänker jag ta efter det. Jag är trött just nu på att göra upp planer månader i förväg och sedan stöta på problem vilket även var fallet förra året! 

Om vårt hus nu haft en källare hade jag kunnat skriva att jag är på väg upp ur densamma. Sedan jag tillbringade lördagsförmiddagen på Valborg på akuten och fick smärtlindning har höften blivit mycket bättre och det snabbt! Smärtlinding ger sömn vilket ger snabbare återhämtning. Jag cyklade redan på söndagen på sega ben och jag stretchade och körde foamroller. Efter det har jag faktiskt sprungit varje dag och det har gått bra vad gäller höften, inga känningar, inte ont. Första rundan stannade jag flera gånger och kollade status men höften förblev tyst.

Dock gick det otroligt tungt i början av veckan, jag var väldigt andfådd redan i låg fart och ansträngningen matchade inte alls fart eller puls och minsta pyttemotlut gjorde benen fulla med mjölksyra, symptom som pollenallergiker brukar beskriva men också symptom som får varningsklockorna hos mig att blinka rött. Jag har inte varit helt öppen på bloggen men fick tillbaka mina magbesvär vilket jag skrivit om tidigare i slutet av april och i fredags togs prover vilka visade att både Hb (115, ref 134-170 för män) och järn var låga. Däremot var järndepåerna ("det du har på banken") inom normalvärde vilket tyder på att det inte gått så långt denna gång och därmed borde det också snabbare att "fylla på" hemoglobin ("plånboken") och få upp blodvärdet. Jag har sedan detta inträffade ätit bra med järn och kanske har jag varit nere på nivåer lägre än 115 och är nu på väg upp igen.

Kanske jag också känner av lite pollen. Jag har ofta trott jag varit allergisk men tester har visat att jag inte är det, dock är det mycket pollen i år och kanske ändå att jag känner av det. Även om jag sprungit varje dag har jag tagit det väldigt lugnt, sprungit lätt i skogen och njutit av vitsippor och fågelsång, i lördags sprang Linda och jag Kungsholmen Runt tillsammans och det var väldigt trevligt och jag var rätt så glad i värmen över att slippa stå längst fram vid repet med fokus på att ”persa”. Nu blev det en trevlig gemensam upplevelse istället.

Med gångna veckornas strul föregås varje löppass av en viss nervositet men kanske har det börjats känna lite bättre ändå. I söndags pallade jag med 12 km i 4:15-fart eller strax under innan jag avbröt passet och det får jag vara nöjd med. Extra nöjd med det är jag i efterhand när mitt dåliga blodvärde nu uppdagats. Idag körde jag banintervaller på lunchen, absolut inte hårt. Det gick inte jättebra men jag gjorde det ändå. Kan jag upp blodvärdet till 130-140 på ett par veckor bör det kännas markant mycket bättre!

Fokus nu är att ta hand om mig, träna mycket men träna klokt och på rätt nivå för att förhoppningsvis undvika fler bakslag nu. Det finns inte mycket tid att spela på om det nu ska bli marastart - för jag VILL verkligen springa till skillnad mot för någon vecka sedan men samtidigt måste jag vara extremt varsam och beredd att backa om kroppen protesterar! Hälsan kommer först i alla lägen! Om tre veckor ska jag ta nya prover, känslan i löpningen fram tills dess och vad provsvaren visar avgör om jag står på Lidingövägen fjärde juni eller inte. Tills dess gäller det nya svarta

Spikdieten!