Det stora motståndet

Det är sällan jag är helt omotiverad till att springa. Det bästa receptet mot låg motivation är att på förhand ha bestämt att jag ska springa. Jag har nästan alltid när en ny vecka börjar bestämt vilka dagar jag ska träna och nästan alltid har jag också bestämt innan löppasset vilken typ av pass jag ska springa. Jag tycker den grovplaneringen är nästan lika rolig som löpningen i sig.

Men så kommer det ibland tillfällen när det tar emot lite extra. Igår kväll var definitivt ett sådant tillfälle. Efter att ha lagat middag när min fru tränade var jag så trött att jag var tvungen att lägga mig en stund i soffan innan jag ens orkat röja upp disken och oj vad nära det var att jag stannat kvar i den sköna soffan men jag hade bestämt mig för att springa och dessutom springa ett tröskelpass. Motståndet var dock gigantiskt, att bara gå uppför trappan och byta om och hämta löparskorna i garderoben kändes nästan oöverstigligt.

Det finns några knep att ta till när det känns så här motigt:

• Känn inte efter för mycket, bara gör det du planerat. Inte det effektivaste sättet för mig men det fungerar. 
• Skjut upp passet en stund om du känner dig helt slut men bestäm en tid när du ska komma iväg och håll den tiden! 
• Välj ett par lättare löparskor, om du har fler löparskor att välja mellan. Även om du bara ska jogga en sväng, springa ett lätt distanspass, så ger lättare skor en bättre löpkänsla, bättre markkontakt. Det blir roligare att springa helt enkelt. 
• Om du springer i lättare skor varför inte passa på att ägna delar av rundan åt att fokusera på hur du springer, din löpteknik. Hur är hållningen, är den rak och stolt? Är du avslappnad i alxar, ansikte? Hur är armpendlingen, i rörelseriktningen eller väldigt mycket in framför bröstet? Är händerna avslappnade eller hårt knutna? Hur känns fotisättningen, var på foten känner du marken först? Hur hög är stegfrekvensen (många klockor håller koll på det i realtid). Hur känns det om du ökar stegfrekvensen något? Naturligt? Jobbigt? Vips har några kilometer försvunnit utan att du tänkt på det!
• Ta på dig träningskläder du gillar, favorittröjan från det där loppet, favoritvindjackan etc. Igår kväll var det lite regn i luften så jag valde en jacka jag både tycker är snygg och som jag gillar att springa i. Att den matchar skorna jag valde för kvällen är ingen nackdel. Jag gillar snygga träningskläder, inget fel med det. 
• Bestäm om du behöver musik som peppar dig under löprundan eller om du hellre vill vara utan ikväll och kanske fokusera på något annat, ett problem på jobbet som behöver lösas, t ex.
• Känns det fortfarande otroligt segt när du sprungit en stund så sänk ambitionen, farten, korta av rundan men prova åtminstone en stund först innan du ger upp, inte sällan släpper den sega känslan när du väl kommit igång!

Jag hade bestämt att jag skulle vara iväg kl 19:30 så jag reste mig ur soffan, röjde upp i köket, bytte om och kom i väg i tid och väl ute kändes det snart ganska OK under uppjoggen som var 1,5 km. Det var mörkt och kulet och belysningen där jag springer är just nu delvis nedsläckt på sina ställen p g a ombyggnation och vägunderhåll så inte så bra förutsättningar att springa fort. Fem kilometer snabbdistans i närheten av tröskel gick först ganska lätt först i 3:50-fart men på slutet kändes det segare och jag fick förhandla lite med mig själv eftersom jag inte bestämt hu långt jag skulle springa i tröskelfart. Snittet blev 3:55 min/km över 5 km. Efter en kort ståvila joggade jag 500m innan jag avslutade passet med 2 x 1500m i lite högre fart, ca 3:45-fart med 500m jogg mellan och 500m lugn nerjogg som avslutning. 

Från att knappt ha orkat resa mig ur soffan till att ha sprungit 11 km varav 8 km fartlöpning. Då är känslan efter passet extra skön och pannbenet har byggts på med några millimeter i alla fall. 

Påtagligt nöjd, inte med känslan med passet utan mest med att det överhuvudtaget blev ett pass ikväll...

Podcasts för träning

Att springa med något i örat råder det delade meningar om. En del klarar inte att ta ett löpsteg utan musik medan andra inte kan tänka sig att lyssna på musik när de springer och så finns alla däremellan och där befinner även jag mig. Jag lyssnar på musik eller podcasts på uppskattningsvis hälften av mina löprundor. Oftare på längre pass eller om jag ska transportera mig någonstans. Oftare på distanspass än på snabbdistans eller intervaller. Då vill jag istället fokusera på fart/ansträngning/känsla men det händer att jag pluggar in något med bra beat inför snabbare pass också. För mig har lyssnande mest med årstid att göra. Vår och sommar "lyssnar" jag gärna bara på naturen. Höst och vinter har jag mycket oftare något i öronen.

Här listar jag de Poddcasts jag brukar lyssna på när jag tränar eller åker tåg til eller från jobbet. För alla podcasts jag listar gäller att jag lyssnar på utvalda avsnitt med gäster eller ämnen som intresserar mig och inte alla avsnitt rakt av.

Maratonpoddens avsnitt med David Nilsson var en bra intervju med en spännande löpare som verkar gå sin egen väg!

Maratonpodden

Petra Månström som knappast behöver någon närmare presentation intervjuar kända profiler om "snorsport". Petra är riktigt bra och naturlig som "programledare" och ställer ibland frågor som andra inte skulle ställa vilket ofta ger intressanta, spontana och roliga samtal med bra dynamik, t ex i avsnitten med Björn Ferry, Charlotta Fougberg, Yannick Tregaro, Annichen Kringstad eller i avsnitten med Daniel Tynell eller David Nilsson nyligen. Podden skulle bli ännu bättre om hon "borrade" lite mer på djupet i vissa frågor och inte snabbt hoppade till nästa ämne men det är en avvägning och avsnitten är lagom långa. Petra kan också efter många år som löpare mycket om löpning och ställer ofta frågor hon själv vet svaret på men podden riktar sig till en bred målgrupp motionärer med olika kunskapsnivå. Extra plus för bra ljud och proffsig produktion. Rekommenderas!

Löparsnack

Agnete och Edward Dannenberg producerar och intervjuar olika löparprofiler. Bra bredd och blandning på ämnen, bra ljudkvalité, proffsig produktion och Agnete känns väldigt naturlig och proffsig i rollen som "programledare. Även en poddcast som undertecknad varit med i ett par gånger. Rekommenderas! 

Tyngre Träningssnack
Har blivit en favorit! Kunnigt och vetenskapligt om både konditionsidrott och styrketräning av Jakob Gudiol, känd från t ex siten träningslära.se och Ville Vajkala. Ofta bra samtal och interaktion mellan deltagarna, matigt och lärorikt innehåll, på gränsen till nördigt ibland, på ett positivt sätt. Bra ljudkvalité och en podd jag lärt mig väldigt mycket av att lyssna på! Rekommenderas!

Möt löparen
Hässelbylöparen och journalisten Marcus Åberg intervjuar kända löparprofiler. Varierande kvalité och ibland varierande ljudkvalité också men det finns många intressanta intervjuer och väldigt många avsnitt att välja mellan. 

Prestera Mera

Skaparna bakom sportnutritionsmärket Umara spelar in korta avsnitt på ca 30 min. Det handlar naturligtvis en hel del om energi, salter, prestationshöjning men också en del intressanta profiler intervjuas. Läarorikt ibland och plus för de korta avsnittet, minus för att det ibland kan vara lite rörigt med bristande ljudkvalité och svårt att hänga med vem som säger vad.

Coltings nakna sanning
Här är jag kluven. Personen Jonas Colting är en åsiktsmaskin, i en del gillar jag och håller med honom, i annat inte. Podden är lite tjatig i sin återkommande kritik av dietister t ex och Colting har en bisittare vars roll är oklar då han mest agerar utfyllnad och aldrig har någon åsikt som avviker från Coltings. Ofta bra ljudkvalité men stort minus för att avsnitten är för långa och att det ibland kan ta en halvtimma (!) av kallprat (och ätande i poddstudion) innan de kommer in på dagens ämne. Finns dock en del intressanta avsvnitt.

Fysiopodden
Svensk podd som jag inte vet om den fortfarande uppdateras med en grupp sjukgymnaster med stor bredd inom konditions-och styrketräning, rörlighet och stretch m m. Kunnigt och vetenskapligt med en väldigt avslappnad, t o m flamsig stämning i studion. Det märks att det är ett kompisgäng som sitter och snackar om ämnen som engagerar dem. Lärorikt, inte sällan nördigt detaljerat.

RunnersConnect
Amerikansk löparpodcast som lider av väldigt dålig ljudkvalité men om man står ut med det och att många löparprofiler "trust in God" eller tackar honom för sina framgångar så kan det ibland bli intressant men ärligt talat har jag inte orkat igenom så många hela avsnitt.

Sommar (och Vinter) i P1
Behöver väl ingen närmare presentation. Programmet som sådant har kanske lite spelat ut sin roll i med att poddcast som genré har vuxit så mycket de senaste åren men visst går det både att hitta intressanta avsnitt, intressanta personer och att lära sig nya saker!

Det finns fler podcasts inom träning men inte någon jag riktigt fastnat för hittills. Många inom ämnet hälsa som jag tycker är ett alldeles för individuellt, brett och svårinringat begrepp vilket gör det svårt att både diskutera och skriva om på ett intressant sätt, vilket jag varit inne på tidigare. Många inom konditionsträning och säkert fler podcasts inom löpning som jag missat. Ni får gärna tipsa om andra podcasts ni gillar med en kommentar!

 

Jag orkar sällan släpa med mig telefonen på löprundan. Istället är det min IPod Nano i en bälteshållare och ett par sportlurar som hänger med på mina löprundor ibland...

Förra veckan blev det lite väl lite träning inför miltävlingen och jag kände att jag saknat löpningen lite. Därför sprang jag en del i söndags. Den här veckan har det bara blivit två distanspass hittills, ett lite snabbare lunchpass på 12 km i ca 4:20-fart och en timma lugnare med pannlampa igår kväll. Jag har tyvärr nu lite känningar i baksida lår igen, samma baksida som förra året så jag kommer ägna det lite uppmärksamhet och lägga in någon extra vilodag den här veckan och nöja mig med tre löppass den här veckan. Nu är ju livet inte bara löpning. Helgen rymmer lite andra trevligheter, innebandymatch för sonen, gymnasiemässa med samma son och en musikföreställning med hustrun imorgon. Trevlig helg på er!

Race Report Stallarholmsloppet 2016 - 38:46 och en tredjeplats

IIgår sprang jag trevliga Stallarholmsloppet igen. Det är två år (!) sedan jag sprang ett millopp senast och då var det samma lopp. Ett lopp som jag då, 2014, sprang med en form i dalande efter en lång men fantastiskt bra tävlingssäsong. I min iver att utvecklas vidare åkte jag sedan på skadan i baksida lår våren 2015 och sedan var det fokus på New York Maraton på hösten och Stockholm Maraton efter det.

Min kompis David och jag drog till Stallarholmen i det kyliga vädret, värmde upp genom att jogga ett par kilometer av banan och jag körde ett kortare parti med fart och lite stegringar. Starten dröjde så det blev lite mer jogg för att hålla mig varm. Det blev också trevligt löparsnack, t ex med dagens segrare, en Strängnäslöpare med 33-minuterskapacitet på milen som jag förstod skulle vinna men som precis som David skulle ta det som ett träningspass inför Växjö Maraton nästa helg.

Starten gick och jag kom iväg som trea-fyra med David strax bakom men var snart uppe på andra plats utan att förivra mig. Känslan var bra inledningsvis. Segraren tog det ganska lugnt men ökade ändå sakta avståndet. David som sprang 5 km sprang om mig efter ett par kilometer på den ganska backiga banan och strax därefter blev jag också omsprungen av en löpare från arrangerade fotbollsklubben som efter en googling i efterhand visade sig vara en 23-åring från klubbens A-lag. Jag kände igenom honom då han kom trea när jag kom fyra för två år sedan. Nu låg jag alltså trea på milloppet. Längs Mälaren blåste det lite motvind. Den långa backen uppemot varvning var lika seg som jag mindes den och jag var rätt trött på krönet. Jag hoppades att loppets tvåa också skulle springa fem kilometer men när David fick springa in på Toresunds IP som segrare (18:58) så fortsatte tvåan ut på milbanan. Andra varvet blev precis som förra gången helt händelselöst. Jag såg segraren (37:12) en bit fram ibland och hade tvåan strax framför mig och bakom mig fanns absolut ingen som hotade min placering. Ibland var jag så nära tvåan som 20 meter ibland skiljde det 40-60 meter. Jag sprang med ganska jämn ansträngning och gjorde ett par försök att komma upp i rygg utan att få kontakt. Efter nio kilometer gjorde jag ett sista försök att komma ikapp i den långa backen och först närmade jag mig men mot slutet av backen blev mina ben riktigt stumma och jag fick slå av på takten och i den efterföljande utförslöpan ner mot idrottsplatsen hade jag gett upp kampen om andraplatsen. Jag hade en förhoppning om att springa under 38 minuter då fartpassen känts bra på sistone men jag märkte att jag saknade fartuthållighet, i de korta backarna tog jag in men i den långa avslutande backen orkade jag inte. In på löparbanorna var tvåan kanske 40 meter före mig, jag avslutade snabbt men det var för långt fram för att komma ifatt. Jag sprang i mål på 38:46 på en tredjeplats med tolv sekunder upp till andraplatsen.

Vinnarna i herr-och damklass på fem och tio kilometer(t ex David) fick en gratis startplats till nästa år medan tvåan och trean på fem och tio kilometer inte uppmärksammades vilket var lite tråkigt. Istället valde man, vilket jag tycker är riktigt bra, att uppmärksamma fler genom ett generöst prisbord. Salming sponsrade via lokala Intersport-butiken och flera kompletta löparset med skor, byxor och jacka lottades ut, inget som jag med min välfyllda löpgarderob behöver. Jag vann ett presentkort på 500 kr på lokala Intersportbutiken. Svärmor, som var hemma och passade barnen då min fru jobbade fick det eftersom hon kollat på en ny jacka på just Intersport.

Två glada men lite frusna löpare i mål, en vinnare till höger och en tredjepristagare till vänster!

Det var kul att tävla igen, loppet är trevligt arrangerat med mysig, familjär stämning och ett generöst prisbord, banan är varierad om än ganska kuperad. Jag gjorde mitt bästa, tror jag, som alltid efter korta lopp funderar man ju på om man inte kunnat springa fortare vilket jag såklart gärna gjort men det blir en lite annan typ av löpning när det handlar om placeringar och det är skönt att inte fokusera så mycket på tid. Kanske blev jag lite för bekväm på det andra händelselösa varvet och kanske hade jag kunnat pressa mig mera om jag kommit ifatt tvåan men jag är nöjd med att ha kommit på pallen även om nu inte blev någon pall :)

Det var roligt att tävla igen, att åka iväg med en kompis tillför en extra dimension och det var kul att komma trea. Roligt var ordet för dagen. Precis som jag känner för löpningen överhuvudtaget just nu. Gott så! 

Det går bra nu!

Jag skrev i förra inlägget att det går bra nu och det fortsätter. Jag har nöjt mig med fyra löppass i veckan de tre senaste veckorna utan att mängden löpning per vecka påverkats nämnvärt och känslan i kroppen är faktiskt annorlunda. Jag är piggare, benen är piggare och löpningen går lättare.

Veckan som gick bestod av ett lugnt distanspass och ett lugnt långpass idag med både trevligt och snabbt sällskap, Sanna Mustonen Hässelby, en tjej precis snäppet under de allra bästa elittjejerna i Sverige och vars föräldrar bor granne med oss. Dessutom har jag sprungit två intervallpass. I tisdags 4x2 km med en minut joggvila, jag hade hoppats på att kunna hålla 3:50-fart på intervallerna men utfallet blev 3:45-fart och en snabbare sista intervall med bra känsla. I fredags blev det ett pass jag laddat ett tag inför men inte fått till p g a blåst eller fel känsla i kroppen, 5x800m på bana. Här var förhoppningen att kunna hålla mellan 3:20-3:30-fart på alla intervallerna, dvs snabbare än min nuvarande 5km-fart men det blev snabbare än så och jag höll alla intervallerna inom 3:22-3:18 min/km. Det skulle vara ett hårt pass och det blev det men ett bra sådant!

Igår ropade träna-mer-djävulen att jag nog skulle hinna klämma in ett distanspass men jag sade bryskt åt honom att vara tyst och åkte istället med fikaryggsäck och de yngsta barnen till ett närbeläget naturreservat vid Mälaren. Både mysigt och återhämtande vilket var välbehövligt efter flera intensiva helger på sistone.

Bra fikaställe med utsikt över Mälaren vid Parkudden Lövsta naturreservat (Enhörna, Södertälje).

Den kommande veckan blir det lite mindre träning eftersom jag hoppas kunna tävla på lördag på lilla men trevligt arrangerade Stallarholmsloppet på lördag. Jag ska springa milen. Det är hela två år (!) sedan jag sprang ett millopp senast. Förra våren åkte jag på min skada och efter det har jag fokuserat på maran i New York förra hösten och Stockholm i våras. Jag tänker därför inte ställa några krav på mig att springa på en viss tid på den här kuperade banan men då konkurrensen inte brukar vara så stor (Jag har en vinst på 5 km och en fjärdeplats på milen från det här loppet tidigare) så vill jag istället springa om en bra placering så får tiden bli vad den blir.

Det enda molnet på himlen just nu är att vi spelade för föräldramatch mot barnen på sonens fotbollsavslutning i onsdags och jag stukade min vänsterfot lätt - fotboll är farliga saker! Jag vilade i torsdags och på fredagens banintervaller kände jag inte av foten. Idag på långpasset kände jag dock av foten lite igen och möjligtvis kompenserade jag lite med löpsteget för ikväll gnäller hälsenan också. Det passar därför lite extra bra med lite mindre löpning i veckan så hoppas jag att foten piggnar på sig!