Race Report Stockholm Maraton 2017 - 2:54:00 och plats 159 (18 i åldersklass)

Mina lätta steg mot asfalten under den första milen. Jag har en hög målsättning, riktigt hög och i den lätta inledningen av Stockholm Maratons bana har jag t o m öppnat något fortare än min plan men det är kontrollerat och ingen toköppning och tanken slår mig efter att ha passerat tio kilometer på Norr Mälarstrand: "Är det idag jag har dagen, är det idag jag springer sub 2:50?". Så blev det inte.  Knappt två timmar senare passerade jag samma punkt i lite lägre fart på väg mot mål. Jag hade nu släppt min målsättning men sprang med samma stabila känsla som 2016 mot mål och en tid och placering som skulle bli den näst bästa på mina tio genomförda maratonlopp.

Dags att summera mitt tionde maratonlopp och mitt sjunde Stockholm maraton. Träningen sista tiden med rekordmycket träning i april följt av lite extra vila kombinerat med fartträning under maj hade framkallat en bra form och jag hade därför bestämt mig för att satsa på en hög målsättning, att försöka slå mitt personbästa från 2014 trots att jag anade att det nog var att sikta väl högt så skulle jag ångra om jag inte i alla fall testade när förutsättningarna såg ut att bli så bra! 

Veckan innan joggade jag två lätta pass och åt lite extra onsdag-fredag, lite godis, lite extra bröd och pasta, lite söt dryck och lite salt men det var ingen tokladdning med t e x rödbetsjuice och jag var inte nervös. Först dagen innan kom lite negativa tankar av typen "jag vill inte..."

Åt en vanlig frukost kl. 8 efter att ha sovit OK. Tog tåget upp och inväntade mina löparkompisar med en kaffe på ÖIP samtidigt som jag åt en Snickers och en banan och drack en Festis kl. 10. Det var ganska varmt och jag kände mig törstig men också kissnödig. 

Det är något alldeles speciellt att komma upp till Stadion på maratondagen, känna stämningen och energin bland alla löpare, den fina Stadion, se starten och målet. Stockholm Maraton ligger mig otroligt varmt om hjärtat och jag tycker verkligen att det är ett toppenarrangemang!

Är det verkligen bara målet som räknas? 

Uppladdning med jogg-kompisarna Jonas, Robban och Tobias m fl. 

Snart anslöt Tobias och Robban och Jonas från Varberg och det blev lite trevligt uppladdningssnack om målsättningar, träning med mera innan vi lämnade överdragskläderna och gick ut i fålla B där vi träffade fler kompisar i form av Jakob, Gabriel, Robert, Kent, min f d kollega Joakim (grattis till 2:49!) och många fler! En kisspaus till och det blev ingen uppvärmning innan musiken tystade och hjärtslag ekade ut i högtalaren strax innan start - mäktigt!

Bild från starten från loppets bildspel med undertecknad längst till vänster, den enda löparen som inte fokuserar framåt :). Foto: Stockholm Maraton.

Vi kom iväg bra utan trängsel och det kändes fint och lätt, farten lite högre än tänkt första fem km, strax under 4 min/km istället för strax över men jag rusade ändå inte iväg längs med Valhallavägen som många andra och pulsen låg tio slag under mitt riktvärde då det ju går utför i början av loppet. Hade sällskap med Robban och Tobias och Jonas som jag vet siktade på 2:48-2:49 var också alldeles intill. Känslan var lätt och det hade kommit lite moln och sänkt temperaturen någon grad. Över på Söder och nya bansträckningen, Backen förbi Slussen var knixig men Hornsgatans långa backe tyckte jag inte var så farlig, bra tryck på publiken på Söder men tyvärr ingen stor Bajenklack vilket jag hade hoppats på då Robban sprang i grönvitt. Jonas försvann lite längre framför mig och det kändes inte som rätt val att gå ifatt utan jag körde på i en fart som kändes rimlig. Lundagatans backe var ganska tuff och ovälkommen innan vi fick en lång utförslöpa ner mot Västerbron där Asics hade en "Don't Run - Fly"-zon med speaker. Tyvärr var det väldigt glest med publik just på bron så det blev inte speciellt bra tryck, dock så gillade jag skylten på krönet skarpt "Are you ready for tanke-off?" Innan den långa utförslöpan - kul! Bron gick i alla fall ovanligt lätt, kanske för att vi slapp Pålsundsbacken i år? Tankar kom, "är det idag jag har Dagen, är det idag jag springer sub 2:50?" Vid milpassering på precis över 40 minuter, helt i fas med mitt mellantidsarmband som hade sluttid 2:49:30 försvann Tobias och Robban bakom mig och jag fick fortsätta själv men efter Centralen och Torsgatan hade jag trevligt sällskap av Jakob som sprang lätt bredvid mig på nya sträckningen över Karlaplan. Energimässigt första varvet drack jag tre muggar sportdryck vilket kändes lagom då jag ibland kände mig lite kissnödig men kanske skulle jag ändå druckit någon mugg till? Jag tog också två av mina medhavda Maxim treportionsgeler.

Patrik Rosén fångade vad som kanske ska föreställa ett leende, lite rädd för mig själv blir jag....

Jag och Jakob sprang ihop under första halvan!

Ut på Djurgården och ofta får jag första mentala svackan här men inte i år. Jag passerade både 15 km och halvmaran i fas med mitt mål även om jag låg 30 sekunder back vid halvmarapasseringen, som jag för övrigt tyckte låg väldigt långt borta men jag tänkte att det hade med nya bansträckningen att göra, men jag hade 30 sekunder till godo på armbandet. Ute på Djurgården där jag brukar springa bra började dock benen säga ifrån, flåsmässigt var jag inte trött och pulsen var ofta lägre än de 175 jag hade som riktmärke men benen började kännas riktigt tröga och farten sjönk.

Här hade jag ett val, att satsa precis allt och utmana pannbenet maximalt på att nå mitt mål och riskera en oerhört tung avslutning, kanske få gå i mål och t o m inte komma i mål alls. Det kändes inte som ett alternativ. Jag ville i mål på min tionde mara, ville ha medaljen, i år med Västerbron som motiv. Maraton fungerar inte så, inte för mig, jag kan inte pressa mig så tidigt i ett så långt lopp och kan bara göra mitt bästa för dagen vilket jag istället blev helt inställd på när jag såg att mellantiderna börja rinna iväg jämfört med mitt armband. Jag blev ifrånsprungen av en klunga löpare och motivationen sjönk tillfälligt men jag tog dem allihop efterhand och fast farten nu snarare låg kring 4:10 min/km istället för runt 4 min/km så plockade jag nästan 100 löpare under loppets andra halva.

Tillbaka efter Skansen-Gröna Lund och på Strandvägen hade jag kommit in samma stabila marschfart och känsla som förra året. Vid Norrmalmstorg och i kurvan Hamngatan-Kungsträdgårdsgatan vinkade jag igång publiken vilket jag gjort flera år och fick världens respons och farten ökade när jag fick Runners High som räckte över Skeppsbron och Slussen.

Glädje någonstans längs banan, kanske på Karlavägen första varvet! Foto: Stockholm Maraton

Jag tog det riktigt lugnt uppför Slussen och Hornsgatan av rädsla för att benen skulle stumna vilket de inte gjorde, samma taktik i Lundagatans backe där Rasmus, känd som @raznu i sociala medier, stod med sin skylt och skrek sig hes i timmar, du är fantastisk! I backen ner mot Västerbron sprang jag om en tröttnande Mikaela Kemppi från Örebro och hon fick några peppande ord. På Västerbron sprang jag riktigt bra och plockade många ryggar och fick bra fart utför mot Kungsholmen där jag bara betade av Norrmälarstrand. Det jag tog med mig sent i loppet och längs hela banan var att så många - både kända och okända - hejade på mig - "Heja Staffan", "ser bra ut Staffan", "kör Staffan", "kom igen Staffan" - Det är så fantastiskt roligt och betyder massor och jag vill tacka för det!

Vasagatan och Torsgatan gick fint men långsammare än innan och femman mellan 35-40 km blev min långsammaste även om jag tyckte jag höll ihop det hyggligt ända uppför Odengatan och vid krönet bestämde jag mig för att jag nu skulle avsluta riktigt starkt. Resultatlistan som ännu är preliminär, innehåller felaktiga uppgifter om splittar och snittfart m m visar ändå att jag sprang om 40 löpare från 35 km och 20 löpare sista två kilometerna men farten hade sjunkit såpass att jag höll på att missa mitt "sämsta-mål" om sub 2:55 och att springa en tredje gång på 2:55 ville jag verkligen inte så jag tryckte på rejält från 40 km genom att öka på armpendlingen och andningen var rejält ansträngd och jag gick verkligen på rött uppför Sturegatan och in förbi Stadion.

Såg på klockan som visade 2:53:20 någonting med ca 200m kvar och insåg att det skulle bli tufft att ta mig under 2:54, eldade kort på publiken i kurvan och på upploppet innan det blev full fart i mål och tiden 2:54:00. Jag var otroligt trött i mål efter fartökningen och sjönk ihop en stund på banorna innan jag stannade kvar för att hälsa på kompisar som kom eller redan kommit i mål innan vi drog till Östermalms IP för efterlopp-häng med öl, korv, kaffe och bulle.

Fick den här bilden skickad till mig av Lars Björklund, löparen i blått och rött med kommentaren "Du slog mig med en sekund, mäktig målgång vi gjorde, du eldade på publiken bra" :) Svarade att jag ju bommade 2:53:XX och jag skulle skitit i att heja på publiken :)

Smärta!

Glädje!

   

Jag, Jonas, Robban och Gabriel i mål!

Foto: Kenth Svensson

Jag var visst en riktig linslus i år i bildspelet och även här i officiella videon 

där jag går i mål 2:05 in i videon :)

Korrigerade men fortfarande preliminära resultat

Jag är nöjd med mitt tionde maraton, nöjd över att jag provade med en hög målsättning, nöjd att jag ändå gjorde mitt bästa och höll ihop det så bra jag bara kunde och inte "lallade" i mål när det började gå långsammare. Nöjd över min snabba avslutning från 40 km och in i mål där jag verkligen tog ut mig. Nöjd med placeringen 159 som inte är långt ifrån plats 142 jag kom på när jag sprang 2:50 och även med tiden även om jag gärna såklart sprungit en eller ett par minuter snabbare när jag nu inte nådde 2:50 men maraton är maraton och man måste ha dagen till 100% för att få en fullträff och jag gjorde mitt absolut bästa för dagen och det räckte till mitt näst snabbaste maraton vid 46 års ålder! Man måste också ta med i beräkningen att samtliga löpare jag pratat med inkl jag själv upplevde nya bansträckningen på Söder som klart tuffare än tidigare trots reportage innan om att banan skulle vara snabbare. Lundagatans backe och även i viss mål Hornsgatan kändes verkligen i benen andra varvet även om utförslöpan efter Lundagatan förmodligen bidrog till att Västerbron kändes så lätt som den gjorde båda varven i år!

Tid: 2:54:00
Placering: 159, 18 i ålderklass M45.
Puls: 176/194
Energi: 4 st Maxim treportionsgeler, ca 4-5 muggar sportdryck
Splittar 5 km/halvor: kommer när resultatlistan är upprättad men halvorna borde gått på 1:25:12/1:28:48 om jag räknar rätt. Ojämnt för att vara jag vilket ju beror på den offensiva öppningen!
Energi: 4 st treportionsgeler a 77 ml (63g kolhydrater) Maxim, en innan start, resterade tre underloppet. ca 4-5 muggar sportdryck, någon mugg vatten. Tog ingen saltgurka, energibar, Dextrosol eller liknande i år då jag aldrig kände behov av det. Det ser kanske lite ut energimässigt men det var inte så varmt och jag hade bra energidepåer vid start och ville inte bli kissnödig utan jag drack framförallt efter törst. Jag har rannsakat mig själv om jag skulle druckit mera och då kunnat springa fortare andra halvan men jag tror inte det. Jag tog mina tre geler jämt fördelat under loppet och hade gel kvar sista milen och fick t o m lite ont i magen vid något tillfälle i slutet när jag tog mycket gel. Att benen började bli tröga ca halvvägs hade nog ingenting med bristande energi att göra och pulskurvan visar inte heller någon soppatorsk på kolhydrater längs vägen så min slutsats är att jag säkert skulle kunnat dricka någon mugg sportdryck till utan att behöva ta kisspaus men att det inte hade påverkat resultat i någon större utsträckning.

Nu ska jag vila ömma muskler, starta upp löpningen riktigt lugnt, cykla racer och bara njutträna en tid framöver, tack för all pepp, före, under och efter loppet, till mina fantastiska joggvänner och alla andra ni som läst!