Jag vet och ändå trillar jag dit...

Jag har en löpmässig svacka, en förhoppningsvis kortvarig sådan. Årets första vecka började bra med några lyckade pass med de senaste två veckorna har jag tränat för lite för att jag ska tycka att det är riktigt bra. Jag snorar mest helt tiden, har sällan pigga ben trots blygsam träningsmängd, jag kommer på mig själv hitta ursäkter, det är för kallt, klockan är för mycket, det är ingen idé att sticka ut nu för en kort jogg o s v på ett sätt jag inte riktigt känner igen. Barnen klagar på att jag springer ”jämt” trots att jag paradoxalt nog inte tränat så här lite på flera år.

Jobbet har krävt sitt de senaste två veckorna med kurs och konferens vilket gett en känsla av att ligga efter, terminsstart med alla aktiviteter för barnen, januari, kallt, mörkt och en allmän uppförsbacke efter en skön julledighet. Jag vet att det brukar vara så här!

Mängd-Jante sitter bakom örat och viskar; ”Se hur mycket dina kompisar tränar, du halkar efter, är du på väg att släppa den mer målinriktade träningen och bara jogga för att det är skönt?”. Tre-fyra mil i veckan är lika med ingenting, lägg ner alla ambitioner”. NEJ, vill jag skrika tillbaka!

Mer än tio års löpträning ger massor av erfarenhet och därmed borde jag också veta att inte tillåta mig att deppa över en tillfällig svacka. Jag vet att en löpdos på tre-fyra mil i veckan i princip inte är något för någon som har några ambitioner med sin löpning men jag vet också hur lite som krävs för att bara underhålla fysiken jämfört med att utveckla den! Jag vet också att jag både klarar och svarar ganska bra på en volym som ligger på ca fem mil i veckan och jag har ju lovat mig själv att inte stressa över utebliven löpmängd i år utan skruva till innehållet på varje pass så att det blir så bra som möjligt istället!

Det finns en anledning till att min genomsnittliga träningmängd de senaste fem åren planat ut vid just fem mil i veckan. Jag får ihop det hemma och kroppen kan absorbera den mängden. Springer jag mer (i genomsnitt, enstaka veckor går bra) blir ”kostnaden” för hög hemma. Jag är frånvarande för mycket, fokuserar för mycket på löpningen, blir sliten, trött och irriterad och det skapar stress och för mycket pusslande. Löpningen tar då för stor plats. Min fru tycker om att träna och jag ser mycket hellre att vi båda har utrymme att träna än att bara jag ska träna väldigt fokuserat.

Jag vet också att det är bra för mig att fokusera lite mindre på löpningen då livet kräver det. Jag har i perioder tidigare fokuserat väl mycket på löpning. Det gör jag inte nu och det är bra. Jag förmår såklart hålla två tankar i huvudet samtidigt men med ett krävande jobb och huset fullt av både tonåringar och yngre barn behövs tankekraften annorstädes.

Jag har inte hunnit lunchträna på ett par veckor och jag tror tyvärr att det senaste långpasset jag sprang var i mitten av november. Får jag till en lunchträning i veckan och ett långpass i helgen kommer januari sluta som en ganska normal månad, så liten är skillnaden och den lilla skillnaden är inte värd att lägga energi på. Det ÄR mörkt. Det Är kallt, halt och dåligt underlag! Det får ta emot och gå lite långsammare så här års! Jag vet från sommaren att jag med ganska få fartpass kan lyfta mig flera nivåer och med min kontinuitet i träningen behöver jag inte oroa mig för att grunden inte finns där. Tålamod. Snart är det vår och därefter dags för linne, splitshorts och snabba skor igen. Jag vet ju det!

Färdiggnällt! Idag blir det lunchträning!

Tre bilder tagna i måndags från min vanliga milrunda. En lugn runda som kändes helt OK och visst är det kallt och mörkt men också väldigt vackert nu...

Race Report IVDM Stockholm 2018 1500 m - 4:50:09 VDM-Guld M45

I helgen gjorde jag tävlingsdebut på 1500 m på veteran-DM inomhus i Sätrahall i södra Stockholm. Ett av årets mål är att ta en VDM-medalj på just 1500 m och dagarna före insåg jag att det målet skulle infrias bara jag tog mig i mål eftersom vi bara var två anmälda i min ålderklass M45.

Förberedelserna var inte omfattande då jag såg IVDM som en bonus jag hittat i kalendern ganska sent inpå loppet då målet istället är DM utomhus i vår. Jag har ändå i december och januari sprungit några intervallpass strax under 3:20-fart och tog det väldigt lugnt veckan innan tävlingen.

Loppet gick kl. 14:30 lördag eftermiddag och jag var på plats i hallen en dryg timma före start. Höll på ett missa att pricka av mig p g a en krånglande P-automat och kände mig som en riktig rookie. Det var blåsigt kallt utomhus och jag värmde upp inomhus. Jag är en rookie på så här korta distanser och uppvärmning tycker jag är svårt men jag höll igång med början 45 minuter innan start. Lätt jogg på uppvärmningsbanan, pratade lite med den andra M45:an Marcus från Tureberg, såg K35 springa 400 m på imponerande tider, lite tänjningar och stegringar på banan närmare start så jag fick lite puls och även om benen inte kändes toppen så fick jag nog till det ganska bra.

Jag fick plats längst in på bana ett vid start kanske p g a att jag var äldst? Vi var nio anmälda löpare då M35, M40 och M45 sprang ihop. Jag kom iväg bra i starten i mitten av fältet och hamnade i vad som kändes en ganska kontrollerad fart men första varvet gick ändå på 37 sekunder och 400 m passerades på 1:15 (40 sekunder per varv är 3:20-fart/5 minuter som sluttid).

Det är naturligtvis svårt att återge ett kort banlopp i detalj, jag försökte hålla ordning på de 7,5 varven. Varvtiderna gick att hålla koll på tack vare de stora digitala klockorna i både kurvorna. Fältet spreds ut och kanske blev jag lite defensiv i mitten av loppet utan något rygg att ta. Visst var det jobbigt men jag sprang inte på mitt absoluta max vilket jag väl heller inte ska i mitten på ett 1500 m-lopp. Följde rådet "Hög marschfart och tryck sista 300 m" som jag fått innan start. Jag hade kunnat påbörjat spurten något tidigare än jag gjorde nu, jag hade 15 sekunder upp till täten och när klockan började ringa för löpare framför påbörjade jag en fartökning på upploppet med 250 m kvar. I näst sista kurvan sprang jag om en löpare i M40 och hade krafter kvar till ett snabbt sista varv och klockan stannade på 4:50:09 när jag korsade mållinjen, retligt nära 4:49. Jag hade två löpare i M40 och min medtävlare i M45 (5:11) bakom mig. Vinnartiden i M35 var 4:35 .Fullständiga resultat för IVDM finns här.

Jag var rejält trött i mål men bara en kort stund och inte så jag behövde lägga mig ner, jag var tröttare och benen mer fylla med syra när jag träningssprang på 4:53 utomhus förra våren, alltså borde jag varit tröttare i mål nu på tävling :)

"Smart sprunget" fick jag som kommentar av löparen i M40 jag passerade på sista varvet. Efter att jag hämtat mig så joggade jag lite i hallen, pratade med några av de andra löpare och kvitterade ut mitt VDM-guld innan jag åkte hem.

Loppet blev en positiv upplevelse som gav mersmak! Jag disponerade det bra trots att jag saknar erfarenhet, årets mål att ta en VDM-medalj på sträckan infriades direkt. Med ett lite jämnare disponerat lopp där jag vågar gå på lite hårdare i mitten av loppet och ta ut mig mera i slutet borde tiden gå att putsa ner under 4:45 till att börja med. Distansen tror jag passar mig ganska bra med sin blandning av fart och uthållighet. På VDM-utomhus i vår vill jag springa fortare och ta ännu en medalj och det vore också lite roligt att få prova på VSM på sträckan framöver!

Jag brukar skriva om den härliga gemenskapen inom löpningen och den var extra påtaglig i Sätrahallen där både mångkamps-DM för ungdomar och DM för veteraner pågick samtidigt och det var väldigt stor spridning på deltagarna i de olika grenarna.

Mål 2018

Löparåret 2018 har börjat bra och årets övergripande mål är att inte jaga mängd utan istället fokusera på ett optimalt innehåll på varje pass varvat med vila istället för att slentrianmässigt ge mig ut och springa distans som kanske inte ger så mycket. Jag tycker redan jag är rätt bra på att variera och kanske också optimera träningen men självklart finns det förbättringspotential.

Jag har tidigare berättat att det inte blir något någon mara 2018 utan fokus kommer ligga på kortare distanser men för att bli konkret så kommer här mina löparmål inför 2018:

• VDM-medalj M45 1500m (april eller maj). Ett realistiskt mål som också kittlar lite och det vore förbaskat kul att inneha VDM-medalj både på maraton (Ett guld och ett silver i M40 ligger hemma i garderoben redan) och 1500 m. Ett delmål på vägen blir veteran-DM inomhus (IVDM) på 1500 m i januari men där ställer jag inga medaljkrav på mig själv utan ser det som en läroupplevelse. 
• Topp-5 i M45 på VSM 10 km landsväg (juni). Jag är dålig på milen! Har alltid tyckt det är en svår distans, obehaget varar länge och jag har tävlat sparsamt på 10 km de senaste åren och ofta sprungit för fegt och bekvämt. Sett till resultatnivån  på SM-milen kan en topp 5-placering vara inom räckhåll om jag höjer mig lite. Det blir dessutom min första VSM-start. Att ta en VSM-medalj är ett långsiktigt mål men det finns riktigt många duktiga löpare i M45 och i dagsläget räcker jag inte till på någon distans.
• Springa bra på Långlöparnas kväll (LLK) och/eller Söder Runt 10 km (juni). Jag har mitt mil-PB från LLK och det är roligt att tävla på anrika Stockholm Stadion. Söder Runt har jag länge varit sugen på då det är en riktigt flack bana men det har aldrig passat tidigare då det ligger så nära Stockholm Maraton i tid. "Springa bra" är såklart ingen bra formulerat mål och i dagsläget betyder det sub 37 någonstans.
• PB på 5000m. Ett högt satt mål men jag var bara 10 sekunder från i somras. Kanske kan mera snabbhetsträning också göra att jag kan närma mig 17:30 på 5000 m? 
• Mål till hösten återkommer jag till. I höstas blev jag lite sugen på Lidingö igen men i dagsläget prioriterar jag nog hellre Stockholm halvmaraton, som vanligt, med förhoppningen om att mera fartträning i år också ska ge utdelning på halvmaran. 

Hur rolig jag tycker löpningen är 2018, hur det går med måluppfyllelsen, och livet utanför träningen avgör sedan om det på nytt blir fokus på en mara 2019 eller om jag fortsätter skjuta det på framtiden.