Löpskomarknaden har gjort en 180-graders sväng de senaste tio åren. Det har jag bloggat om förut. Hypen runt Born to Run orsakade en explosion av minimalistiska skor på marknaden med Vibram Five Fingers i spetsen, och ett inte så litet antal följande stressfrakturer i fötter. Det gick några år och HokaOne gjorde succé med sina maximalistiskt dämpade skor. Hoka som också sedan dess gjort en "regression towards the mean" och inte ser lika extrema ut utan mer som övriga märken och idag finns det ganska många skomodeller och märken i segmentet riktigt väldämpade skor med låg vikt och lågt dropp.
Jag har tagit en medelväg. Dropp är så inte så viktigt för mig, springer i allt från 0-10 mm men 4-8 mm är en sweet spot. Låg vikt, bra respons och löpkänsla är det viktigast för mig och jag uppskattar lättare löparskor med bra respons och löpkänsla och naturligtvis en bra passform på mina fötter vilket för mig innebär en lagom tight mellanfot och lite bredare tåbox och det har jag hittat i Salming som är det märke jag sprungit mest i de senaste åren.
Jag har hittills varit skeptisk mot Hoka, framförallt för att jag tror på en naturlig, stark fot mer än skyddsmekanismer. Foten är ett valv och ett valv blir starkare av tryck ovanifrån, inte stöttning underifrån. Ja jag vet, standardkommentaren här: "Asfalt är ett nytt material som vi inte är anpassade för..." point taken.
Jag är lätt, har en ganska låg träningsvolym och har en löpteknik som åtminstone är OK efter mer än tio års löpning även om det givetvis alltid går att förbättra, en kadens på ca 174-176 i lätt distansfart och en ganska mittfota landning.
Eftersom jag tror på starka, naturliga fötter så jobbar jag en del med fotstyrka hemma. Går gärna barfota inomhus och på sommaren, använder tunna Sneakers, gör ofta diverse fotstretch-och tåövningar som att spreta med tårna åt olika håll, crabwalk etc.
Men...
Sedan ett bra tag tid tillbaka är jag stel i vänster fot på morgonen och öm i vänster häl. Det kan vara en släng av hälsporre men jag tycker inte det stämmer helt. Jag har aldrig ont vid löpning utan det kommer efteråt och framförallt dagen efter snabbare pass. Det är främst på insidan och framkant av hälkudden och det kan också vara ett irriterat senfäste i Peroneus. Snabbare löpning i tunna skor retar hälen och morgonen efter sådana pass är rejält öm.
Jag har provat vadstretch, tåhävningar, antiinflammatoriskt, löpvila och inget har haft klockren effekt. Att massera undersidan av foten med en golfboll och främst då runt hälkudden verkar ha en viss effekt och kombinerat med tåhävningar och stretch av vad går det att hålla i schack.
Jag tror fortfarande det är bättre med starka fötter än kompensatoriska och symptomatiska åtgärder som extra dämpning men kanske har jag tänkt fel ändå.
1. Eftersom jag nu springer i ganska tunna skor kanske jag inte ska fresta på fötterna ytterligare när jag vilar genom att vara mycket barfota hemma och göra diverse fotövningar?
2. Skulle jag vara hjälpt av ett par mer dämpade skor och ge efter och prova Hoka för att avlasta hälen ?
Jag har tänkt att jag ska träna extra mycket fart den här säsongen men jag måste komma tillrätta med detta först! Eventuella tankar och synpunkter mottages tacksamt.
Hej Staffan !jag har tyvär ingen lösning på ditt problem men är själv nyfiken( läs smått desperat) på hur jah ska lösa mina fotproblem .jag började springa på framfoten när jag fick plantar fascitproblem för några år sen, jag kombinerade då med exentriska tåhävningar och lite löpning och det gick över efter et tag. Nu har jag dragits med hälseneont i ena foten ca ett år och nu har jag fått liknande smärta som du har i framkant av hälen under andra foten .
SvaraRaderaDet jag inte luskat fram är om man kan/ ska köra med exentriska tåhävningar och samtidigt fortsätta träna eller ska man avstå helt med löpning under tiden!?har du nån aning?
Mvh/ Erik
Hej Erik,
RaderaNågra tankar bara. Formuleringar som "började springa på framfoten" får mina alarmklockor att ringa. Enligt mitt sätt att se det så är fotens landning bara en konsekvens av korrekt biomekanik och hållning, att behålla samma steglängd, t ex overstriding och frekvens och att spänna fotleden aktivt för att landa på framfoten är verkligen det sämsta av två världar då det leder till enorm belastning på vadmuskler och hälsena.
Jag har själv inte haft ont i hälsenorna men det jag lärt mig om senskador generellt - hade problem med hamstringssenan 2015 - är att det inte går att vila bort en skada i en stor sena. Stretchning är verkningslöst och oftast direkt skadligt, diverse metoder som foamroller, laser, nålar etc har ett oklart bevisläge/tveksam effekt. Det bästa behandlingen verkar vara styrketräning som gärna får vara rejält tung. Tåhävningar med vikter i ryggsäck eller i Smithmaskin på gymmet tror jag är bästa behandlingen. Löpvila tror jag inte är nödvändigt, möjligtvis dra ner något och kanske inte fresta på hälsenan extra genom att använda skor med extra lågt drop.
Som sagt, några tankar.../Staffan
Tack för svar!
SvaraRaderaVill bara förtyfliga vad jag skrev, jag hade fått en överbelastningsskada och sen la jag om min löptrknik till minimalistisk, jag trappade upp längden på passen plågsamt långsamt��
Ska också prova med skor som har högre drop eftersom jag inte gjort det på ett tag. Värt ett försök.
Annars är det väl Umeåmetoden som verkar vara löpningens 5-56. Funkar på det mesta( hoppas jag)
Det är bara att ha disciplin.
Ja, de verkar framgångsrika där och många idrottsstjärnor har fått hjälp där. Min egen hälsmärta går lite fram-och tillbaka dag för dag, vissa dagar tål den ganska mycket löpning, andra dagar blir den gnällig för ganska lite, generellt verkar fartlöpning vara känsligare än högre volym i lägre fart. Jag tror för egen del att vardagsskorna spelar väldigt stor roll också eftersom vi går i dem mycket med än träningsskor, mjukare sneakers för fötterna mycket bättre i än smala läderskor t ex. Jag tror generellt fötter mår bra av variation, t ex vad gäller drop, jag behöver själv påminna mig om det eftersom det är lätt hänt att jag alltid plockar fram favoritmodellen inför varje löppass.
Radera