Att tävla kan vara ganska ångestfyllt när man siktar på att genomföra en topprestation även om jag blivit bättre på att ta det mera avslappnat med åren men att tävla är framförallt roligt och något jag i vanliga fall ser fram emot då jag inte springer så många lopp per år. Då ingår helheten där, vila någon dag extra, hämta nummerlapp, ta mig till loppet, förhoppningsvis träffa lite löparkompisar och värma upp. Genomföra själva tävlingen och sedan lite nerjogg och socialt häng igen innan hemfärd, regga passet på jogg.se och kanske skriva ett blogginlägg i form av en lopprapport som avslutning.
Att jogga upp två eller tre kilometer för att sedan ensam ställa mig på cykelbanan där jag oftast genomför mina intervallpass och genomföra "loppet" ger mig inte i närheten av samma sak. Visst händer det att jag ibland (sällan) springer testlopp, t ex på 5 km då jag verkligen tar ut mig och visst skulle jag kunna genomföra det virtuella "loppet" som ett vanligt, lite tuffare träningspass istället för att gå all-in men skillnaden/mervärdet i att ladda upp resultatet någonstans är fortfarande för liten mot ett vanligt träningspass för att jag ska göra det.
Det ordnas också en del testlopp och mindre tävlingar och det lockar mer men hittills har det inte lockat tillräckligt mycket för att jag ska ta tag i det heller och skicka in en anmälan till något av dem.
I måndags skulle jag sprungit klubbens egen tävling Påsksmällen som traditionsenligt alltid hålls annandag påsk. Nu ordnades ett internt klubbmästerskap på fem och tio kilometer istället. Min fru jobbade och jag var hemma själv med barnen utan tillgång till bil men hade jag varit i toppform och tävlingssugen hade jag säkert löst båda sakerna men de tre lugna distanspassen jag sprungit i påskhelgen har alla känts väldigt sega och passet dagen innan kortade jag t o m av för att känslan var så usel i blåsten och ansträngningen så pass hög och farten låg så istället för klubbmästerskap tog jag en dags helvila istället.
Kanske saknar jag inte nervositeten jag brukar förknippa med tävling? Jag har tränat på bra med mina mått mätt, har snittat 60 km/vecka hela året vilket är marginellt mer än jag brukar, har också regelbundet kört kvalité med först ganska mycket korta intervaller i hög fart i samband med att jag sprang två lopp på 3000 m och sedan med mer fokus på längre intervaller. Brottas lite med att jag ofta snorar och känner mig mentalt och kroppsligt sliten men tror att det är annat än träningen som sliter, och att dagsformen varierar orimligt mycket för ibland får jag till riktiga kalaspass. Veckan före påsk sprang jag hygglig kvalité två dagar i rad med först ett progressivt distanspass ner till 3:50-fart på den tionde kilometer som kändes väldigt lätt och dagen efter 5000m+5x400m+2000m med Enhörna som också gick väldigt bra. Sedan tog jag en vilodag men löpningen hela påskhelgen kändes ändå väldigt tung och seg hela helgen, kanske berodde det på kvalitén både tisdag och onsdag trots vilodag på torsdagen!?
Känslan just nu är att halvmarafart/ansträngning t ex går bra och kortare intervaller i 5km-fart men jag har kört väldigt få pass med t ex tusingar i milfart/ansträngning och de gånger jag provat har det inte gått så bra.
Tränar på bra alltså trots frånvaron av tävlingar och så länge kontinuiteten och veckovolymen finns där hela tiden finns ingen större anledning att oroa mig över att formen skulle vara speciellt dålig ändå bortom den där slitna känslan som finns där lite för många av veckans dagar för att det ska kännas riktigt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar