Hej loppsaknaden - nu känns du!

Vi är i en vecka som brukar vara speciell för mig och tusentals andra, Stockholm Maraton-veckan. Jag konstaterat lite förvånat att jag har 135 mil i benen i år och utan att ha kollat är jag ganska säker på att jag aldrig tidigare har haft den mängden i benen innan maran och då har jag ändå inte maratränat i år. Visst har jag sprungit några långpass på ca 25 km och också ett på drygt 30 km men i vanliga fall skulle jag ha avverkat betydligt fler långpass varav 5-6 st på +30 km och ett par stycken uppemot 35-37 km inkl fartökning nu.

Motivationen har det alltså inte varit något fel på den här Coronavåren, tvärtom, och jag är i ganska bra form om än inte toppad med fartuthållighet för en mara.

Den här veckan skulle jag nu handlat rödbetsjuice, jagat gels av det märke jag vill ha, ätit Bassett's vingummin som kolhydratsuppladdning, druckit juice och ätit extra mackor, hämtat nummerlappen på mässan och förberett tävlingsoutfiten. Jag skulle känna den härliga blandningen av nervositet, förväntan, pirr i magen och den där känslan av en hel massa energi i kroppen som bara väntas på att få släppas lös och ben som med mer vila skulle vara alltmer springsugna. Jag skulle se fram emot hela dagen - lördagsmorgonens resa in till Stadion med kompisar. Hänget och peppet innan, känslan i startfållan, energin, förväntan, gemenskapen, musiken, speakern som räknar ner till start. Själva loppet givetvis där så många brukar heja och hälsa, den härliga målgången på Stadion och det sköna hänget i Östermalms IP efteråt och att lägga ytterligare en Finishertröja till samlingen som sedan tillfredsställt bekräftelsebehovet veckorna efteråt.

Test av tävlingsklädseln hemma i trädgården veckan före Stockholm Maraton 2014...

...och bild från det där sköna hänget på Östermals IP med en ljummen, blaskig öl i handen

Jag  trodde jag skulle sakna tävlandet mer än jag gjort men kanske är det för att jag haft andra saker som byte av jobb och sonens (nu coronapåverkade) studentfirande nästa vecka att fokusera på, men nu känns loppsaknaden och då skulle jag inte ens springa Stockholm Maraton i år! När jag kvalade in till Chicago bestämde jag tidigt att det fick räcka att fokusera på en mara 2020. Nu blir det nog inte någon.

Igår kom nyheten att SAS startar flygtrafik till bl a Chicago igen men ett lopp där i oktober är ingenting jag fokuserar på eller ens är sugen på just nu. Jag har hotell bokat (men avbokningsbart och inte betalt än) men inte flyg. Arrangören öppnade 5 maj för att det går att skjuta upp sin startplats till 2021. Nackdelen med det är att jag då får betala anmälningsavgiften en gång till och det är jag i dagsläget inte så intresserad av så nu avvaktar jag. Allt beror på hur pandemin utvecklar sig.

Jag är just nu tveksam till om det blir några stora maratonlopp vare sig i Stockholm (eller London, Boston, Chicago) eller andra stora arrangemang som konserter eller liknande i höst, tyvärr. Berlin Maraton är inställt och jag tror flera stora lopp följer. Om Stockholm Maraton blir av tror jag det kommer bli ett radikalt annorlunda och mindre arrangemang än vi är vana vid, med väldigt lågt internationellt deltagande. Även om det kommer alltfler signaler om att världen så sakta öppnar upp igen så är USA hårt drabbat av Covid-19 och kanske införs det karantänsregler för resande in i eller ut från USA eller andra restriktioner. Jag är inte alls intresserad av varken karantän eller att jogga 42,2 km med mask utan publik vilket också diskuterats utan är inställd nu på att jag får springa Chicago maraton ett annat år. Tränar bra gör jag uppenbarligen ändå och skulle det mot alla odds visa sig möjligt att springa maraton i USA i oktober finns gott om tid mot slutet av sommaren att börja spetsa till formen och fartuthålligheten. Det vore faktiskt spännande att se vad som går att göra med t ex en kortare uppladdning på t ex 10 veckor efter en längre period med bra träning, något jag kan testa inför vilken mara som helst framöver.

DEN känslan - inte mycket som slår den! 20 meter kvar av Stockholm Maraton 2016

Går inte igång på virtuella lopp...

I de uppskjutna och inställda loppen i spåren av Covid-19 börjar jag tappa räkningen på hur många virtuella lopp det anordnas men de är väldigt många där man kan springa en sträcka hemma och sedan ladda upp resultatet på nätet. Bra träning men jag går tyvärr inte igång på det alls.

Att tävla kan vara ganska ångestfyllt när man siktar på att genomföra en topprestation även om jag blivit bättre på att ta det mera avslappnat med åren men att tävla är framförallt roligt och något jag i vanliga fall ser fram emot då jag inte springer så många lopp per år. Då ingår helheten där, vila någon dag extra, hämta nummerlapp, ta mig till loppet, förhoppningsvis träffa lite löparkompisar och värma upp. Genomföra själva tävlingen och sedan lite nerjogg och socialt häng igen innan hemfärd, regga passet på jogg.se och kanske skriva ett blogginlägg i form av en lopprapport som avslutning.

Att jogga upp två eller tre kilometer för att sedan ensam ställa mig på cykelbanan där jag oftast genomför mina intervallpass och genomföra "loppet" ger mig inte i närheten av samma sak. Visst händer det att jag ibland (sällan) springer testlopp, t ex på 5 km då jag verkligen tar ut mig och visst skulle jag kunna genomföra det virtuella "loppet" som ett vanligt, lite tuffare träningspass istället för att gå all-in men skillnaden/mervärdet i att ladda upp resultatet någonstans är fortfarande för liten mot ett vanligt träningspass för att jag ska göra det.

Det ordnas också en del testlopp och mindre tävlingar och det lockar mer men hittills har det inte lockat tillräckligt mycket för att jag ska ta tag i det heller och skicka in en anmälan till något av dem.

I måndags skulle jag sprungit klubbens egen tävling Påsksmällen som traditionsenligt alltid hålls annandag påsk. Nu ordnades ett internt klubbmästerskap på fem och tio kilometer istället. Min fru jobbade och jag var hemma själv med barnen utan tillgång till bil men hade jag varit i toppform och tävlingssugen hade jag säkert löst båda sakerna men de tre lugna distanspassen jag sprungit i påskhelgen har alla känts väldigt sega och passet dagen innan kortade jag t o m av för att känslan var så usel i blåsten och ansträngningen så pass hög och farten låg så istället för klubbmästerskap tog jag en dags helvila istället.

Kanske saknar jag inte nervositeten jag brukar förknippa med tävling? Jag har tränat på bra med mina mått mätt, har snittat 60 km/vecka hela året vilket är marginellt mer än jag brukar, har också regelbundet kört kvalité med först ganska mycket korta intervaller i hög fart i samband med att jag sprang två lopp på 3000 m och sedan med mer fokus på längre intervaller. Brottas lite med att jag ofta snorar och känner mig mentalt och kroppsligt sliten men tror att det är annat än träningen som sliter, och att dagsformen varierar orimligt mycket för ibland får jag till riktiga kalaspass. Veckan före påsk sprang jag hygglig kvalité två dagar i rad med först ett progressivt distanspass ner till 3:50-fart på den tionde kilometer som kändes väldigt lätt och dagen efter 5000m+5x400m+2000m med Enhörna som också gick väldigt bra. Sedan tog jag en vilodag men löpningen hela påskhelgen kändes ändå väldigt tung och seg hela helgen, kanske berodde det på kvalitén både tisdag och onsdag trots vilodag på torsdagen!?

Känslan just nu är att halvmarafart/ansträngning t ex går bra och kortare intervaller i 5km-fart men jag har kört väldigt få pass med t ex tusingar i milfart/ansträngning och de gånger jag provat har det inte gått så bra.

Tränar på bra alltså trots frånvaron av tävlingar och så länge kontinuiteten och veckovolymen finns där hela tiden finns ingen större anledning att oroa mig över att formen skulle vara speciellt dålig ändå bortom den där slitna känslan som finns där lite för många av veckans dagar för att det ska kännas riktigt bra.

Håll i nu!

Igår eftermiddag var jag ute och joggade en lätt runda som avslutning på en riktigt bra träningsvecka bestående av +70 km löpning på sju pass när en bil plötsligt tutade på mig och alltid glada Henrik, ordföranden i löparsektionen i min klubb ropade på mig. Vi pratade en kort stund och han sa just detta: "Bra Staffan, håll i nu!".

Det är utmanande, helt unika tider på så många sätt men löpningen har tidigare varit en räddare i nöden och kommer vara det nu också! Redan efter en veckas distansarbete längtar jag efter samtal och social interaktion. Nu prövas vi på så många sätt men kanske hittar vi nu viktiga(re) anledningar att träna, bortom prestation, tider, nummerlappar och personbästan?!

Det vore lätt nu att tänka att det inte är någon idé att träna när det inte går några lopp, att bara ge upp. Gör inte det! Jag är fast övertygad om att nu mer än någonsin är det viktigt att ta hand om sig själv, med rörelse, frisk luft och utevistelse (så länge myndigheternas riktlinjer tillåter). Jag ser det närmast som en förutsättning för att kunna ta hand om andra. Ni vet som med syrgasmasken på flyget, på med den själv först så att du sedan kan hjälpa andra. 

Är du en av dem som frivilligt eller ofrivilligt arbetar hemifrån så tror jag du mår bra av att avsätta en stund under dagen för en löprunda. Ditt välbefinnande och din produktivitet ökar. Du kanske får göra klart det där du hade tänkt att hinna idag först imorgon och jag är övertygad om att det just nu inte spelar någon roll. Efterfrågan sjunker och produktiviteten överlag i samhället likaså och jag är säker på att de flesta arbeten idag innehåller en del hel uppgifter och moment som i dagsläget kan vänta till imorgon. 

Det kommer en tid efter Coronapandemin, vi vet inte när just nu och det är kanske det svåraste, hade vi åtminstone haft ett datum att förhålla oss till så hade det varit enklare för tanken på att detta kommer bestå i månader är snudd på outhärdlig. Jag arbetar aktivt med mig själv och perspektivet en dag i taget och det hjälper. När detta väl är över vill jag vara där i bra fysisk och psykisk form utan att ha kastat bort det som åratal av regelbunden träning har gett mig i form av god fysisk form, hälsa och välmående. Metoden jag kommer använda mig av till vi är genom detta är L Ö P N I N G.

Var rädda om er!