"Staffanmil" bevisade löpningens mentala kraft

Varje år samma sak. Fantastiskt att springa några höstdagar med sol och vackra färger innan man upptäcker vad hösten egentligen handlar om. Regn och rusk och idag blev det premiär för långa tights.

Idag blev det en s k "Staffanmil" på lunchen. Ett pass jag hittat på själv men som Lars namngivit. Inget konstigt utan ett distanspass med regelbunden fartökning. Mina Staffanmilar brukar vara 12km (!) och då springer jag km 3,6,9 och 12 i ett tempo ca 30-45 sekunder snabbare per kilometer jämfört med distansfarten. Om jag springer 10km lägger jag in tre snabbare kilometer (3,6,9). Fartväxlingen kan varieras till önskad intensitet, 30sek/km blir en ganska lätt växling, 1 min/km gör att det blir ett ganska hårt pass.

Ett omväxlande pass, roligare och mera krävande än vanlig distanslunk men inte alls så hårt som ett intervallpass eller längre tröskelpass. Dessutom upplever jag att det är effektiv träning att växla tempo sent i passen! Idag nöjde jag mig med 3 snabba kilometrar men höll bra fart, totalt 13,4km i 4:29 tempo med de snabba kilometrarna på 4:08, 4:08 och sista på 4:06 i ett tungt långt motlut där pulsen trummade upp i 190 bpm). Blött och blåsigt men ändå stabilt genomfört och väldigt skönt att rensa skallen!

Det har känts lite uppför sista veckan. Det är mörkt, kallt, på jobbet har det varit trista besked och mycket negativ energi på sistone samtidigt som jag har jättemycket att göra. Hemma har vi en liten bebis som är ganska missnöjd och skrikig och vi gnäller både på varandra och på våra fantastiska barn för löjliga småsaker. Vi har bra stunder också såklart i familjen men just nu är det mera gnäll än vanligt. Det handlar väl om att inse att det är en begränsad period och att försöka sänka kraven, vilket inte alltid är så lätt. Har man fyra barn så funkar det liksom inte att inte tömma diskmaskinen eller låtsas som om tvättstugan inte existerar! Samma sak med städning.

Det är just i sådana här lägen som löpningen behövs som mest som ventil och kan åstadkomma den största mentala förändringen på kortast tid vilket dagens pass bevisade. Eller är det bara fysiologi, dvs endorfiner som luras?