Reflektionspaus

När det så småningom är dags att summera 2016 kommer jag att ha sprungit kontinuerligt i tio år och många år i perioder dessförinnan. Det går att summera på så många vis! Det är ett par tusen mil på ett ungefär men det räcker inte, räcker inte alls utan det är så mycket mer än så. Så många upplevelser och minnen, både fina och jobbiga, så många lopp, både bra och dåliga, solskenslöpning och hällregn, sommarvarma dagar och tidiga vintermorgnar med arktisk kyla. Ensamma löppass och gemensam löpning med människor jag lärt känna tack vare den här bloggen. transportlöpning till jobb, Sörmländsk blandskog, Västkustklippor, Öländska strandstigar och asfalterade cykelvägar hemma i Nykvarn likväl som Central Park i New, York, Maltesiska strandpromenader och Medelhavsstränder.

Jag tror det är bra att då och då ställa sig frågan om det jag håller på med är rätt. Är mina målsättningar rätt? På rätt nivå? Fungerar de i mitt liv? Motiverar och inspirerar de mig? Gör de träningen roligare? Ger de en bra balans mellan utmaning och återhämtning? Gör jag det för min egen skull? Vad ska hända när eller om jag uppnår målet? Ska jag då sätta ett ännu tuffare mål - eller ett helt annat?

Under större delen av de här tio åren har min löpning främst drivits av målsättningar och prestationer och likaväl som det blivit många lugna, njutbara mil löpning har jag sprungit oräkneliga tuffare intervallpass, intervallstegar, tröskelpass, backpass, långa långpass och långpass med fartökningar. Allt i syfte att springa så bra som möjligt på ett visst lopp, att bli en så bra löpare som möjligt med mina förutsättningar. Och nej, jag påstår inte här att jag är en bra löpare. Jag kommer aldrig vilja eller kunna träna så mycket som krävs för att bli riktigt bra, ur ett tävlingsperspektiv. 

Jag kommer att fortsätta tävla så länge jag tycker det är roligt. Målsättningarna har länge varit ganska lika, att bli en snabbare löpare på sträckor som varierat mellan 5-42,2 km men en klar tonvikt på de längre sträckorna inom detta intervall de senaste åren. Kanske närmar jag mig en punkt där det är dags att göra något annorlunda, fokusera på nya sträckor, på snabbhet. Dessa tankar brukar periodvis gro i mig efter en längre period med fokus på och uppladdning inför en maraton vilket ofta varit fallet på senare år. Kanske är det dags att gå från ord till handling. Inte jaga mil hela tiden utan höja kvaliteten ett snäpp och samtidigt bygga en starkare kropp? Dessa tankar snurrar extra högljutt i perioder när löpningen inte riktigt går som jag vill. Jag är igång och springer igen efter en segdragen förkylning men har också ett vänsterknä som är ömt och stelt och kräver både lite omvårdnad och att få bli lämnat ifred med lite mindre löpning vilket jag lyssnat på.

Vårsolen inbjuder till högtidsstunder i löparskor just nu!

Oavsett vad jag bestämmer mig för efter årets Stockholm Maraton så tänker jag förbli en ”springande människa” så länge kroppen vill och jag tänker absolut göra mitt yttersta för att den ska vilja det så länge som möjligt, där är motivationen skyhög! När jag läser min egen text så känns den som ett avslut. Så ska den inte tolkas, vare sig för min löpning eller för mitt bloggande även om ni säkert märker att jag inte längre bloggar lika ofta som för några år sedan, något jag känner mig fullt bekväm med trots den märkliga debatten på jogg.se i veckan kring frekvens och innehåll på bloggar.

På vissa pass är känslan stark. Känslan av hur mycket jag älskar att springa, själva rörelsen i sig. Det är den känslan jag vill åt, det är i den zonen det händer, där det enkla i att vara utomhus och bara springa uppskattas, det är där jag vill vara! Det är en känsla bortom prestation, bortom press, krav och målsättningar, bortom borde och måste. En känsla av att vara sann mot sig själv, en känsla av äkta rörelseglädje för rörelsens egen skull!

Det var en filosofisk reflektionspaus. Knäet som stelnade till i måndags är lite gladare nu så jag tänker strax prova lite "lättare" längre/tröskelintervaller på bana på lunchen. Inspirerad av flera kompisar som laddar för Boston kanske jag kör amerikanska klassiska mile repeats. 

En hyllning till löpningens gemenskap!

Idag gjorde jag mitt andra trevande försök att hitta i mina nya omgivningar vid Brunnsvikens vatten på lunchen. Tänkte mig ca 35-40 minuter ute i solen och direkt fick jag en löpare i rygg. Han kommenterade att vi synkat tempot och frågade hur långt jag skulle springa. Då det visade sig att han tänkte springa runt hela Brunnsviken var det ett för bra tillfälle att gå miste om då jag ändå tänkt lära mig hitta runt och givetvis fick jag slå följe! Ganska exakt en timma senare hade han guidat mig runt på drygt 12 km distans på fantastiska parkvägar runt Universitetet och Hagaparken och vi hunnit med massor av trevligt löparprat längs vägen!

Av de saker jag lärt mig, förstått och tagit intryck av under de år jag sprungit är gemenskapen i löpningen - en individuell idrott - en av de saker jag tagit intryck av mest. Jag har skrivit om det många gånger och nämnde det också i podcasten och det här inlägget blir en hyllning till löpningens gemenskap.

Ingmarie, Anneli, Lennart (dold), Morgan och Thomas. Ett gemensamt pass i Sätrahallen för mer än tre år sedan! Tiden går...och bloggar tystnar längs vägen.

• Till alla hälsningar längs vägarna.
• Till allt tyst samförstånd mellan oss löpare på löprundor längs mörka höstvägar.
• Till alla gemensamma träningspass.
• Till alla SMS med en enkel fråga om jag ska med ut på en löprunda.
• Till alla handskakningar och "Trevligt att träffas" före och efter lopp.
• Till alla "Lycka till" på startlinjen och alla "Grattis, bra sprunget", kramar och ryggdunkningar efter målgång från kända och okända löpare.
• Till allt engagemang och intresse, all öppenhet, vänlighet, nyfikenhet och sportmannaskap från andra löpare. 
• Till alla som ropar något peppande från sidan på ett lopp.
• Till all glädje åt andras framgångar.
• Till alla kommentarer och tryck på gillaknappen i träningsdagboken efter ett träningspass.
• Till all positiv feedback på den här bloggen.

Fokuserad, tyst gemenskap