tisdag 12 januari 2010

Tyngdpunkt, lunchjogg, kvalitétstid och en tänkvärdhet

Har du varit med om följande: Du springer och vid fotisättning tappar du fästet och foten glider framåt och befinner sig lite fööör långt framför resten av kroppen för att det ska vara bra för tyngdpunkten (och svanskotan härnäst om vi se lite framåt…) för att sedan uppleva att några gruskorn gör att foten plötsligt får fäste, stannar upp och att resten av kroppen av farten ”kommer ikapp” och du kan fortsätta springa som om ingenting hänt?

Detta hände mig idag under min lunchjogg. Jag hann nästan tänka: ”nu drattar jag duktigt på arslet” innan tyngdpunkten normaliserade sig vertikalt igen. Nej kanske inte, mera ”ooupps”. Läskigt var det i alla fall.

”Bara” -8 grader idag men fuktig och rå luft gjorde det kallt att springa ändå. En lugn lunchrunda blev det, snittempo på 5:20 min/km och snittpuls på 160 bpm, riktigt skönt efter söndagens lite högre tempo.

Igår kväll blev det också ett 15-minuterspass på balansplattan. Det blir alltför sällan trots att jag vet att det är bra för mina benmuskler. Blandat med lite Petra-lyft, djupa knöböj och utfallssteg framåt bakåt kan man göra det väldigt jobbigt för sig själv på 15 minuter samtidigt som man tittar på Rapport och pratar med resten av familjen. Är det det som kallas kvalitétstid??

Slutligen, inspirerad av Ingmarie, som ibland publiserar dagens tänkvärdhet på sin läsvärda blogg så kommer här en sådan signerad Lars Winnerbäck: ”Somna inte osams med dig själv”. Lysande tycker jag!

Nu är det färdigsvamlat för ikväll och snart nyheter igen, kanske man skulle träna samtidigt?

5 kommentarer:

  1. Även om kyla och snö är underbart så tänker jag inte förneka att jag gillar att det är lite mildare. Kroppen mår bättre när det inte är så jäkla kallt. Lunchjogg är verkligen ovärderligt, jag tränade också på jobbet idag. Det är så skönt att få lite tid i soffan ibland också.

    SvaraRadera
  2. Det var bra ord från Lars W, även om jag inte hör till hans största fans :-) Usch, den där halkscenen har jag befunnit mig i lite för många gånger på sistone - och skrämmande nog MED broddar under fötterna. Hm.

    SvaraRadera
  3. Blir balansplatta och styrka alltför sällan för mig oxå även om det varit mer den senaste veckan.

    Konstigt att det ska vara så svårt när det går att göra till kvalitéts tid... :-)

    SvaraRadera
  4. Ibland har man turen att hitta gruskornen på rätta stället! Att dratta och landa på en olämplig kroppsdel är inte roligt. Själv har jag en tendens att snubbla på mina egna fötter. Särskilt när jag blir trött. Vore jag travhäst skulle jag säkert bli diskad för orent trav.

    SvaraRadera
  5. Anna, ja nu börjar man längta efter våren snart...

    Petra, jag gillar inte allt med Winnerbäck men det mesta är bra. Ja du ser, det går lika bra utan broddar ;-)

    Tobias, ja hur svårt kan det vara?

    Oliver Sture, känner igen mig, när jag blir trött på kvalitétspassen brukar mina vader slå i varandra i steget.

    SvaraRadera