En nyhet och dess löparkonsekvenser!

Det har varit lite bloggstiltje i veckan av förklarliga skäl. Nu är det dags att släppa den cliffhanger som mycket uppmärksamma läsare har anat sig till i svaret på någon tidigare kommentar. I onsdags fick vi vårt fjärde barn, en underbar liten tjej som kommer att heta Nora. Jag blir därmed, precis som Lars medlem i den ytterst exklusiva klubben för långdistanslöpande fyrabarnspappor. Finns det månne ett mästerskap för oss, skulle nog placera mig rätt hyggligt där...?!

Givetvis är det fantastiskt roligt att få uppleva detta ytterligare en gång! De andra är 11, 9 och 4 år och redan med tredje barnet har det varit otroligt mysigt och inte alls så intensivt som det är när man har två små barn tätt i ålder! De två största är nu så stora att vi har god hjälp av dem och de vill ju dessutom ibland hänga med pappa på en kort löprunda vilket är jätteroligt. Yngsta sonen på fyra år har också varit med en gång på en runda som väl var ca 250 meter...

Ett komplett stafettlag så småningom?

Detta är ju en löparblogg och då är det på sin plats att fundera på vad det betyder för min löpning, även om det just nu inte känns så viktigt. Löpningen är jätteviktig för mig men den resultatinriktade delen av löpningen känns just nu inte så viktig.

Några uttryckte förvåning tidigare över att jag, efter mitt fina resultat i år, eventuellt inte kommer springa Stockholm Marathon 2011. Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag inte sett fram emot långpassen i år och det är helt sant, de har inte lockat i år, framförallt inte under en sådan här vinter. Min lösning på livspusslet med familj och långpass heter tidiga söndagmorgnar (har provar kvällslångpass också men tycker då att "det hänger över mig" hela dagen att jag ska ut) och som ni ju vet bättre än de flesta så krävs det en hel del karaktär att kliva ur sängen klockan 06:30 en söndag morgon i februari när det är -14 grader, snöfall, mörker och blåst för att springa det planerade långpasset på 30km...

Efter tre maror i Stockholm på tre år så lockar just nu milen och halvmaran lite mer! Ytterligare några har tyckt att varför inte springa Lidingöloppet i år också nu när maran gick så bra och det kanske jag vill göra någon gång (men helt ärligt lockar inte 30km kuperad terräng en asfaltslöpare som mig alls lika mycket som t ex Stockholm Marathon har gjort), men inte i år.

Jag ser helt enkelt fram emot att inte behöva springa en massa jobbiga vinterlångpass på 30km efter nätter av halvtaskig sömn. Givetvis kommer jag fortsätta springa och fortsätta ha relativt höga ambitioner relativt till hur mycket (eller snarare lite) jag springer, men med fokus på snabbhet på milen och halvmaran nästa år kan ett antal timmar tillbringas med huvudet på kudden och med familjen istället för ute på mörka, ensliga vägar i löparskor! Jag ska (försöka) inte fokusera så mycket på antalet tränade kilometer utan istället försöka få ut det mesta av varje träningspass genom att träna smart och med bra kvalité och därmed försöka behålla den fina nivån jag uppnått i år.

Jag fortsätter springa helt enkelt, med ett uttryck, slarvigt lånat från Andréas blogg som jag tycker är otroligt bra, resan mot att bli en bättre löpare, den bästa jag kan bli, med mina förutsättningar, med min tid, med min vilja och med min lust!

Oj, det här blev lite högtravande...och lååångt och kanske ämnat för flera inlägg! Nu vet ni i alla fall och otroligt häftigt och roligt ska det bli att välkomna den här lilla människan!!

Springa ska jag ändå göra en kort sväng idag men det blir inte med någon större fart, snarare ett kort sömnigt distanspass. Måste nog sova lite nu ;) Zzzzzz