måndag 25 oktober 2010

Söndagsdistans med fartinslag - i mörkret är alla katter (och löpare) grå

Ju längre man väntar med ett pass desto mera tar det emot när regnet häller ner. Till slut kom jag i alla fall iväg på mitt söndagspass när regnet visade en liiiten tendens att inte strila ner lika frenetiskt.

Tobias skrev ett inlägg om mellanmölksträning – ett inlägg jag kunnat skriva just nu! Det blev nämligen vanlig distanslunk men i ganska bra fart. Inte lätt men inte heller hårt. Som det brukar bli efter ett par dagars vila. Första milen i ca 4:40-tempo och på det hela taget var det oinspirerat, blött, kallt och allmänt rätt trist och sikten var urkass efter ett tag då glasögonen immade igen.

Jag såg faktiskt en katt som var grå och jag kände mig också rätt grå trots min reflekterande utstyrsel. Jag var påpälsad med dubbla strumpor (som genast blev blöta), vintertights, dubbla tröjor innanför jackan och vantar, men det kändes ändå som om kylan och fukten letade sig förbi lagren med kläder.

Efter 10km var jag tvungen att hitta på något och höjde därför farten med två kilometer tröskel i åtanke. Det gick lite för fort och jag avverkade två kilometer i 3:55, 3:57-fart innan jag kostade på mig att stanna en stund och pusta ut. De sista tre kilometerna på den här rundan är ganska tuffa med fyra rejäla backar så jag tog det lugnare hem sista biten.

Totalt 15,2km @ 4:34 min/km med en ganska hög snittpuls på 177 men det är jobbigare att springa i snöslask när man får parera de värsta vattenpölarna hela tiden!

Ett inte särskilt minnesvärt pass men extra skönt att komma innanför dörren och hoppa in i en varm dusch. Hade jag sedan vetat att förra veckans löpning skulle summeras till 39km hade jag såklart sprungit en till…

6 kommentarer:

  1. Snyggt vet jag inte men sköna tider ur mitt perspektiv. Jag skippade regnet och sprang i trapper upp och ner upp och ner hela söndagen, totalt 845 stycken. Försöker mig på att riva ut vårt gamla kök för att ge plats för barnens egna hörna.

    Idag gick turen över stock och sten i gegga och vattenpussar, solen strålade men jag var nog lika blöt som du under söndagen.

    Hoppas du får något bättre väder nästa runda.

    Peace Love och Löparskor!

    SvaraRadera
  2. Hej Staffan!
    Var också ute och sprang i liknande väder och underlag. Plaskvåt när jag kom hem men var riktigt nöjd när passet var över.

    Det är det som är det fina med det dåliga vädret. Känns tungt innan men bättre efteråt.

    Vik inte ner dig på grund av vädret :-)

    SvaraRadera
  3. Jesper, idag på lunchen var det kontraster - riktigt soligt och härlig löparväder!

    Lennart, det bäst med sådana pass är som sagt att komma hem igen! Inte viker jag ner mig, har jag klarat marathonlångpass i kolmörker, snöfall, blåst och 14 minusgrader så är detta intet!

    SvaraRadera
  4. Det är hösten och vintern, de inbjuder inte till fart, men man vill inte heller vara ute för länge i det tråkiga vädret...då blir det något mellanting... ;-)

    SvaraRadera
  5. Bara att gilla läget. Men dubbla sockar? det blir ju bara dubbelt tungt när de blir blöta! ;-)

    SvaraRadera
  6. Huvudet på spiken Tobias!

    Ingmarie, precis. Jag kör ofta med dubbla (tunna) strumpor på vintern, upplever att minskar kylan genom meshen i skorna men du har rätt i att det är nog inte optimalt så länge det är blött och plusgrader!

    SvaraRadera