Efter ett inlägg hos Hempa så matade jag in mina tävlingsresultat 2008-2010 i en VDOT-kalkylator. VDOT från McMillan, Jack Daniels (nej inte whiskyn...) är ett uppskattat mått på syreupptagningsförmåga men eftersom vi har stor överskottskapacitet i syreupptag så är det andra faktorer som begränsar våra löpningsprestationer, t ex löpekonomi och specifik muskelstyrka. Därför kan man inte direkt använda sig av ett VDOT-värde för att förutspå resultat på olika distanser då vi sällan eller aldrig är optimalt tränade för alla distanser. Däremot kan VDOT användas för att hitta rätt träningsintensitet utifrån ett nyligen uppnått resultat. VDOT-kalkylatorn hittar ni här och mer läsning om VDOT hittar ni i den här gamla diskussionstråden på Jogg.se.
Roligt att se att man klassas som excellent...
Det är bara på 5km och maraton som jag har en komplett serie resultat 2008-2010. Det roliga är att jag verkar ha sprungit jämnt och enligt min bästa förmåga 2010 på 5-21,1km då alla resultat ger så lika VDOT-värde. Att mararesultat ger ett sämre VDOT tror jag beror på att de flesta VDOT-kalkylatorer visar ett för tufft maraton-resultat baserat på tider på kortare distanser. För 38:46 på milen visar den 2:59 på maran och det känns som att det är tuffa tio minuter att hämta in.
Idag upprepade jag förra veckans intervallpass på band, i fart från 4:05 till 3:45, det var i alla fall planen men eftersom jag råkade ställa farten på 4:00 min/km redan på första intervallen var det bara att köra på därifrån. Det blev istället 4x1000m @4:00, 1x3:45 och 1x3:30 min/km med 90 sekunders gåvila. Känslan var bra men på sista fick jag plocka fram mitt mantra Snabb-Stark-Lätt, fokusera på steget och försöka glömma bort att jag var trött men ögonen sökte sig lite för ofta ned mot displayen för att se hur långt det var kvar.
Tack och lov hade jag lite hjälp av en tjej som stod 2 meter bakom mig och koncentrerat måttade slag (!) med en lätt hantel rakt in mot sin spegelbild och då också mot mig. Att fokusera på att INTE titta på henne för mycket hjälpte mig genom de två sista intervallerna....
Riktigt bra intervaller förstår jag. Hur jag skall tolka det där med tjejen bakom och orsaken till varför du inte ville titta på henne är dock ett mysterium. Jag drar min egen slutsats :)
SvaraRaderaKanonbra utveckling du har haft 2008-2010! Intervallerna går allt snabbare ser jag, snyggt pass! Försöker förstå situationen med den boxande tjejen men kan inte se den framför mig. Var tittade du om du inte tittade i spegeln eller på displayen?! :-)
SvaraRaderaHej Staffan!
SvaraRaderaDu verkar ha fått till ett riktigt bra pass. Att du gjorde sista intervallen på 3:30 tycker jag var starkt! Formen kanske är på väg tillbaka :-).
MVH
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJohn, tack! Du får tolka det hur du vill :-) men jag fann det både lite absurt och humoristiskt med de där fokuserade slagen, därför ville jag absolut inte titta på henne.
SvaraRaderaThomas, det var ett bra pass! Precis, det var min utmaning, jag försökte fokusera på mina steg/fotisättningar för att inte börja skratta för vem vill se en galen löpare som skrattar när han springer intervaller...
Lennart, tack, ja kanske kanske, det kändes i alla fall bra!
haha! Det är alltså det som ska till? Någon som bankar en i skallen! Jag har Jack Daniels bok men aldrig orkat kolla det där.Boken är bra hur som helst!
SvaraRaderaOch snyggt jobbat av dig förstås!
Låter som ett skönt intervallpass! Jag ska fråga nån av mina kvinnliga kollegor om de kan tänka sig att ta birollen som skuggboxare för att få fram den rätta känslan. Håller med om att Jack Daniels är lite väl tuff med sina tider på de längre distanserna - där har jag bestämt mig för att inte riktigt tro på honom.
SvaraRaderaIngmarie, ja, vi får banka varandra i huvudet vid tillfälle, kanske den 26:e...
SvaraRaderaLiljeros, ja, det var ett bra pass! Du gör nog rätt i att inte lita på JD, de flesta av oss motionärer är inte optimalt tränade för t ex maraton.