Efter en intervallstege för ett tag sedan som blev precis som jag tänkt mig fick jag en kommentar av Johan att jag har en sådan grym kontroll på min löpning och det fick mig att fundera lite. Det stämmer nämligen bra! Jag har kontroll på det jag gör och genomför nästan alltid passen som jag tänkt mig. Har jag tänkt springa ett långpass på 32km gör jag det, en snabbdistans på 10km eller ett intervallpass på 12x400m så gör jag det. Det är sällan eller aldrig som jag kortar av ett långpass, avbryter en snabbdistans eller springer färre repetitioner än jag tänkt mig under ett intervallpass. Inte heller är jag skadebenägen då jag lyssnar på kroppen och justerar träningen därefter.
Jag är också väldigt stabil i tävlingssammanhang och brukar få kommentarer kring det. T ex har mina tre senaste halvaror slutat med nya PB'n och jag är väldigt stabil runt 38-39 minuter på millopp. Det är länge sedan som jag gjorde en riktigt usel tävling, det har faktiskt inte hänt sedan jag började blogga men det finns några misslyckade 5km-lopp längre tillbaka i tiden.
Nackdelen med den här kontrollen är att den nog hindrar mig från att prestera ännu bättre på tävling. Jag har skrivit många gånger att jag är lite feg och en komfortlöpare och jag undrar vad som skulle hända med mina personbästan om jag vågade blåsa på för fullt på några tävlingar, kanske lämna klockan hemma och bara köra på känsla? Kanske skulle jag fullständigt gå in i väggen och göra en misslyckad tävling men då har jag lärt mig något, för idag vet jag inte riktigt vad det innebär! Kanske skulle jag överraska och sätta ett nytt personbästa? Jag har lekt med tanken på att både lämna klockan hemma och också att öppna hårt för att se vad som händer men bara vågat vid något enstaka tillfälle vilket inte heller gick så bra. Vågar du?
Igår hade jag igen kontroll och var så förnuftig och klok så! Jag hade planerat springa ett pass på 10x800m som kallas Yasso800 och som testar fartuthållighet men eftersom jag fortfarande var snorig så ersatte jag ett ganska hårt intervallpass med en snäll lunchjogg, 10km i femfart istället. Kontroll!
Idag önskar jag alla löpare i Kungsholmen Runt lycka till! Nästa år ska jag springa den här roliga och snabba vårhalvmaran! Jag hoppas istället kunna springa en halvmara i marafart imorgon!
Skönt att ha en sån kontroll. Själv försöker jag men lyckas inte alltid..
SvaraRaderaFunderade själv länge och väl innan jag kom fram till att köra för att försöka göra HM under 4min/KM för två helger sedan.
SvaraRaderaHade dessförinnan endast 1st millopp med den hastigheten. Sagt och gjort, det höll i 13KM, men då jag ändå orkade hålla hyggligt hela vägen hem så blev resultatet ändå ett pers med 2½ minut.
Så, nöjd? Absolut!
Men än gladare att jag provade, nu vet jag att det "inte är så farligt".
Nu är planen att göra samma satsning på GBG varvet på lördag. Förhoppningsvis så har lärdomen från Kungsbacka och publiken såpass god inverkan på mig så jag kan klämma mig in under 4min-gränsen.
Bättre lyss till den sträng som sprack, än att aldrig spänna en båge...
Visst ska man våga och springa efter känsla! Dock utgår jag själv alltid från det jag presterat på träning. För 10 km kör jag efter vad jag sprungit 8 x 1000 m, 1 min jogg-vila på sistone, samt till halvmara 12-14 km snabbdistans. Jag springer alltid med GPS klocka på tävling. Om det finns någon lite snabbare än en själv i närheten är det bara att hoppa på och få draghjälp. Om man får springa själv och dessutom är i täten är det svårt att hålla tempot utan klocka. Men jag kollar alltid efter ett par kilometer att distansen på banan och på GPS klockan stämmer annars är det enkelt man tror man är snabbare än man verkligen är. Mycket bra blogg, Olle
SvaraRaderajag vågar! Och har vågat. vad är det värsta som kan hända? Att du persar? ;-)
SvaraRaderaHur gick det, fick du ihop en kontrollerad halvmara? :)
SvaraRaderaFörsöka räcker långt Krille!!
SvaraRaderaHärligt satsat Emir! När jag tänker efter så vågade jag faktiskt själv när jag persade på halvmaran i september, jag vågade ligga kvar i en fart jag tyckte var ganska hög och som sagt det blev ju PB också!
Olle, tack för berömmet och bra "riktlinjer", klart man ska kolla på ens kapacitet så man inte tokspringer! 8x1000m är ju ett bra riktmärke för millopp vilket påminner mig om att det var länge sedan jag sprang tusingar nu!
Ingmarie, det kan jag tänka mig att du vågat i din långa karriär! Det värsta? Att jag tar helt slut och resten av loppet blir en plåga och att jag kommer imål superbesviken antar jag :-)
Janne, jodå, rev av en halvmara igår på 1:26:10 (4:04-tempo) så det var snabbare än tänkt men kontrollerat ändå! Hann inte blogga om det igår kväll men nu ligger blogginlägget där!