Race Report Milspåret

Sådärja, en lunchrast och race rapporten är färdig!

Lämnade jobbet vid 16:30-tiden och åkte in till Stockholm och längst bak i 69:ans buss mot Blockhusudden fullpackad med redan svettiga löpare fick ordet "uppvärmning" en helt ny dimension...

Träffade Markus, på plats för att göra reklam för sin bok som jag haft mycket behållning av inför maran, bloggaren Hokke, några löpare jag följer på Twitter och hälsade på Petra. Med dryga halvtimman kvar joggade jag upp längs marabanan som ska springas om tio dagar, körde några stegringar, träffade Miranda och joggade en bit med henne och Malin som bloggar på The Runner.se.

Start Milspåret med segrande Olle Walleräng Spårvägen med nr 1. Jag springer någonstans strax bakom Anders Grahl, Enhörna med nr 029. Foto: Jonas Hedman, Spårvägen friidrott.

Smet in långt fram i startfållan och när startskottet gick ramlade två löpare till vänster om mig, otäckt när ca 1500 löpare vill passera rakt över en! Iväg över gräset och över ett ojämnt dike innan banan svängde vänster upp i första backen och det var trångt men efter en snabb omkörning i högerfil vid sidan och under en trädgren (!) fann jag utrymme och kunde inte klaga på trängsel efter det.

Hittade ett bra flyt omgiven av löpare som höll min fart, stigningen upp till Rosendahl upplevde jag inte som speciellt tungt och strax därefter kom en lång utförslöpa ner mot vattnet och asfalten övergick i hårt packad grusväg. Passerade några löpare då och då och kanske blev jag också omsprungen ibland men jag avancerade sakta. Sedan hände inte så mycket förrän vid backen vid Roddklubben, backen vars existens jag varit omedveten om men som Markus varnat mig för. Där blev jag lite instängd i en klunga med två tjejer från Spårvägen, en smurf från Studenterna och en kille i ett Danmarks-linne. Farten sjönk till 3:53 på den kilometern och sedan var det varvning. Såg aldrig 5km-skylten men varvade nog på strax under 19 minuter.

På andra varvet slapp vi stigningen till Rosendahl då banan vek höger ner till kanalen och en svagt böljande grusväg, jag fortsatte hålla bra tempo och vågade stå på lite mera än vanligt och slog bort tankarna på hur långt det var kvar. Så fort jag slappnade av för mycket så sjönk farten något men när jag koncentrerade mig och använde armföringen mer än jag brukar efter tips från Malin Ewerlöf så kunde jag hålla tempot bättre.

Passerade fler löpare nu och efter att ha tampats ett tag med blålinnet från Studenterna så lämnade jag både honom, Danmarks-linnet och Spårvägen-tjejerna bakom mig. Tjejerna kom trea och fyra, ca halvminuten efter mig till slut enligt resultatlistan. Jag hamnade lite för mig själv vid passering av Djurgårdsbron där det var rejält med publik som hejade på! På hela andra varvet stod kilometer-skyltarna väldigt konstigt vilket jag också efter loppet hörde från andra löpare som "lap:at " sina klockor manuellt vid skyltarna och fått km-tider på allt mellan 3:18 till 5:00/km.

Över bron och tillbaka på gruset och upp i rygg på en löpare som höll bra fart. Gjorde en bra åttonde kilometer, 3:42 på egen klocka, försökte trycka på hela tiden men vågade inte köra för fullt redan. Skylten som markerade 9 km stod sedan otroligt felplacerad för vid skylten visade klockan 33:45 vilket betydde att jag bara behövde göra 3:58 på sista km på för att persa. Jag tyckte jag sprang bra i backen vid Roddklubben med korta steg men på trötta ben var det svårt att springa bra i utförslöpan som följde. Efter backen höjde jag farten och andningen gick upp i "spurt-frekvens", sprang om en löpare från Bålsta IK som jag haft en bra bit före mig på andra varvet. Insåg att 37:30 skulle bli tufft men att jag ska nog skulle persa ändå. Döm då om min förvåning när vi istället för att komma rakt in på upploppet efter bron skulle springa ca 70-80m åt vänster först innan det blev högersväng och upplopp.

Tiden rann iväg såklart , jag hade krafter kvar till en maxspurt där jag tog ytterligare en löpare, passerade mållinjen - 37:52 på egen klocka - besviken och utbrast ett högt "Fan" och fick några förvånade miner från löparna runt mig. Återhämtade mig fort och pratade en stund med Petra innan jag hastade till bussen och lämnade Djurgården.


Pigg nog några minuter efter målgång för löparsnack med Petra. Foto: Petra Månström.



Sammanfattningsvis

• En fantastisk kväll för löpning på en otroligt vacker bana, ett bra arrangemang men minusavdrag för skyltarnas placering på andra varvet.
• Trots värme, grusunderlag och en ganska kuperad bana så slog jag tiden från betydligt plattare Hässelbyloppet från i höstas och satte ett nytt PB på 10km landsväg.
• 37:51 är bruttotid så ett par sekunder innan jag passerade startlinjen ska nog räknas bort.
• Jag vågade springa mer offensivt och komma ur komfortzonen mera, slappnade av lite för mycket ibland men med fokus kom jag tillbaka i tempo igen.
• Det finns absolut sekunder att tjäna om jag vågar stå på, bara fokusera på löpningen istället för att glo på klockan så mycket och plåga mig lite mera de sista 2-3km in mot mål!

Med lite distans är jag nöjd med loppet och rankar det nog som det bästa millopp jag sprungit hittills och på en plattare bana är jag helt säker på att kunna prestera en tid under 37:30 medans målet sub37 i dagsläget känns alldeles för långt borta.

Km-tiderna på egen klocka: 3:38, 3:47, 3:46, 3:46, 3:53 med backen vid roddklubben, 3:45, 3:46, 3:42, 3:48, 3:41 och så 2:26 min/km på de extra 100m som klockan registrerade...
Snittpuls/maxpuls: 191/204 (kanske ska sluta tjata om att jag kan pressa mera, snitta 94% av HRmax är väl godkänt?)
Tid: 37:51 (Brutto från skottet)
Placering: 33:a herrar tävling 10km
Fullständiga resultat: här.

Avslutar min långa rapport med en härlig video från loppet, från Spårvägens hemsida.



Med detta lägger jag yttterligare ett stabilt genomfört millopp  - tredje gången sub38! - till handlingarna och fokuserar på nästa lördag och Stockholm marathon!