måndag 7 maj 2012

Bot av "intervallrumpa" och halvmara snabbare än marafart


Det är inte varje dag men lär sig ett nytt ord! Jag har haft väldigt stela baksida lår efter löpskolningen och intervallerna i onsdags och hittade lösningen för min "intervallrumpa" hos Sofie i helgen.

I lördags hade jag en vilodag från löpningen men körde en halvtimma lätt styrketräning och stretch/rörlighet. Smilla, kattungen som vi behållit, ville också vara med vilket försvårade det hela...


"Fysisk aktivitet är fascinerande, jag kan stirra på det i timmar..."
När så söndagens alla aktiviter var genomförda vid sjutiden och min fru tränat gav jag mig iväg på ett pass jag sett fram emot ett tag, ett längre pass i marafart.

Planen var att springa åtminstone en halvmara i 4:15 min/km och det gick riktigt riktigt bra! Uppjogg på 1,5km och sedan ett set med löpskolningsövningar och så iväg och det gick snabbare än tänkt marafart från början men kändes inte obekvämt så jag körde på. Första fem km var lite sega, förmodligen p g a middag en timma innan men sedan hade jag ett bra flyt och kilometrarna rullade på ganska snabbt, passerade milen på 40:37. Vid den vanliga stigningen på hemvägen mellan 17-19km fick jag jobba lite mer, farten sjönk något och tanken på att avbryta passet fladdrade förbi men jag jobbade mig igenom både svackan och backarna och kunde avsluta med den snabbaste kilometern och klockade halvmaran på 1:26:10 (4:04 min/km), min näst snabbaste halvmara någonsin faktiskt! Stannade klockan efter 22,1km på 1:29:59.

Ett styrkebesked att köra ett sånt pass själv på träning en timma efter middagen!  Avslut med mycket kort nerjogg och totalt drygt 24km löpning in i dagboken. I lördags utspelade sig också följade dialog när sexåriga sonen kollade på bloggen och såg fotot från målgången från Stockholm marathon 2010:

Sonen: Där är du pappa! Vann du?
Jag: nej, det gjorde jag inte
Sonen: kom du sist?
Jag: Nej, jag kom på plats 554. 
Sonen: Oj, vad dåligt!
Jag: Det är nästan 20 000 som springer
Sonen efter en stunds betänketid: ..."Ja, men då kom du ju nästan sist"

14 kommentarer:

  1. Oj, det verkar inte vara lätt att vara katt i ert hem. Tycker hantlarna är lite för väl tilltagna för en så liten katt, men varför ska katter slippa styrketräning?

    Hoppas att det inte blir något värre med baklåren. Verkar ju inte påverka ditt tempo. Snyggt jobbat.

    SvaraRadera
  2. Hahahahaha - underbar kommentar av sonen! Eller som min när jag fick pokal på Risveden Terräng: Äntligen Mamma, så många tävlingar du sprungit! Äntligen en pokal!

    För övrigt: SUPERBRA PASS! Synd att du inte springer Varvet på lördag du kanske hade kommit bland de 200 bästa AV 50000!!! ;-)

    SvaraRadera
  3. Stabilt! Du radar upp fina pass

    SvaraRadera
  4. Katten har en förkärlek för att brottas med diverse ting Sofie men hantlarna kunde den inte rotera runt :-)

    Ingen stelhet kvar alls i baklåren faktiskt efter helgens träningstips från dig! Tack för det!

    Eva, :-) Barn är för okonstlade och härliga!! Tack, ja, jag skulle ju få starta långt fram med mina meriter, någon gång blir det kanske en start i varvet igen, det var fem år sedan nu (min första halvmara faktiskt)!

    Mikael, tackar!!

    SvaraRadera
  5. Oj oj oj! Det här ser riktigt bra ut inför maran! Hoppas vädret blir bra också så tror jag du sätter 3 timmar utan problem. Du känner ju dessutom till banan väldigt väl och har rutinen! Ska bli spännande att följa dig vilket jag antar man kan göra på nätet...

    SvaraRadera
  6. Haha!Vilken kul son du har!Han blir nog komiker.För övrigt är tiderna imponerande.Lycka till.

    SvaraRadera
  7. Vilket snyggt pass! Instämmer med att det ska bli kul att följa dig på maran.

    SvaraRadera
  8. Haha, tur att barn finns så att man får lite perspektiv på tillvaron och sina prestationer! ;-)

    SvaraRadera
  9. Tack Daniel, hoppas du har rätt!! Följa mig kan man göra som vanligt, t ex på hemsidan under loppet, startnumret är 3000, bra siffra...

    Peter, :-) Tack!

    Sara, tackar! Mitt startnummer är t ex 3000 och resultaten läggs ju ut i takt med att man passerar tidtagningsmattorna var femte kilometer.

    Staffan, absolut, de är ju ärliga i sina kommentarer!

    SvaraRadera
  10. Haha, helt underbar dialog mellan dig och din son, vilken ger en distans till vad man håller på. Jag skulle behöva ett par barn då och då, för mina katter är högst mutbara och fäller sällan några sanningsenliga kommentarer ;-) Det drar ihop sig Staffan och jag håller tummarna för att allt klaffar!

    SvaraRadera
  11. Sant att katter är mutbara Niklas fast om de kunde prata har jag en känsla av att de knappast skulle vara inställsamma och smickrande utan ganska så "rakt på sak". :-)

    Ja, det närmar sig, inte minst är det inte så många långpass kvar nu, kanske ett kortare till helgen och så ett sista långt nästa helg!

    SvaraRadera
  12. Haha! Sonens kommentar är ju klockren! Och påminner väldigt mycket om liknande kommentarer från min egen dotter i samma ålder.Det där med att springa utan att vinna ser de då ingen som helst vits med. :-)
    Riktigt snyggt styrkebesked! Det luktar stordåd på maran, tycker jag.

    SvaraRadera
  13. Haha, nästan sist:D Min dotter trodde jag skulle vinna vasaloppet också. Nja, sa jag. Men titta på TV imorrn. Vilken tid, sa hon. Det börjar klockan sju. Det kan du glömma, sa hon ...

    SvaraRadera
  14. Nä, barn är så härligt uppriktiga Bureborn! Hoppas du har rätt, kan jag räkna med din glada support i år igen i början på Odengatan?

    Haha, Johan, gissar att hon är något äldre, den där sista kommentaren låter som något som vår trettonåring skulle kunna säga!

    SvaraRadera