Det var med en viss spänd förväntan jag skulle springa intervaller igår kväll. Av två anledningar. Jag har sprungit några riktigt fina pass i mars, t ex en lång snabbdistans i 3:57-fart och 10x1000m med 3:37'/km i snitt och på något sätt så tror skallen att det då hädanefter alltid ska gå lite bra och sätter en ny "baslinje". Samtidigt visste jag innerst inne att igår inte var en bra dag att springa intervaller, busväder ute och en trött kropp med sömnbrist då sonen varit sjuk men den närmaste tiden kommer annat än träning att vara i fokus och jag ville passa på när tiden fanns.
Inte blev det roligare av regn och kraftig blåst men när hustrun kom hem från sitt cirkelpass så bytte jag i alla fall om och stack iväg och uppjoggen på 2,5 km gick ju OK trots vädret. Bort till startpunkten för "min tusing" på cykelbanan och iväg på första i rejäl motvind, 3:39 på den men jag fick inget gratis i vinden. Den andra tillbaka samma väg kändes mycket lättare i medvinden men trots att jag höll samma fart så visade klockan allt långsammare tider och i slutet på intervallen visade den en tid på strax över 4 min/km. Inte en chans att jag sprungit så långsamt och den lilla teknikaliteten räckte för att få motståndsbägaren att rinna över och jag avbröt passet och joggade de korta biten hem, inte alltför nedslagen.
Jag var redan genomvåt efter drygt 20 minuter ute och var inte så intresserad av att dra på mig en förkylning när kroppen säkert sänkt garden lite p g a sömnbristen och trots att jag ogillar att avbryta pass jag tänkt springa så insåg jag direkt att igår var en dålig dag att försöka springa snabba intervaller på. Hade jag lyssnat bättre på kroppen hade jag hört den säga det till mig men det är svårt det där. Jag vill jobba med kroppen inte mot, men samtidigt går det ju inte att lyssna på den alltför mycket om jag vill att träna ska leda till utveckling. Då måste jag strunta i vad den säger till i alla fall vid vissa tillfällen. Igår var inte ett sådant tillfälle.
Jag ska se om det går att hitta en lucka på torsdag istället.
Det är ju en fin balansgång det där. Svårt att "prata" med sig själv om det. Men det låter som att du tog rätt beslut :)
SvaraRaderaVisst är det, men det var helt rätt. Provar idag igen även om jag är rätt sliten i benen.
RaderaHelt klart rätt beslut, Staffan. Du har så mycket jäklar anamma i vanliga fall. Detta visar att du är mänsklig, och i slutändan kanske det dessutom ger mer i träningsväg, då en möjlig förkylning hade förstört en hel veckas löpning mer eller mindre. Hoppas sonen blir frisk snart.
SvaraRaderaTack Magnus! Du har helt rätt, ibland är det bara dumt att köra på, liten sliten i benen nu men det är inte så konstigt då jag kört på bra hela våren. Ska dock prova idag igen!
RaderaDen går ju inte alltid att lita på kroppen, och då kan det vara bra att göra just så där: dra ut och testa! Visar det sig då att det inte vill sig, är det helt rätt att göra som du och tassa hem istället. Hoppas att kroppen var med på noterna idag!
SvaraRaderaJa, Kroppen signalerar nu rätt tydligt att den vill vila och det ska den få göra men passet igår gick bra!
RaderaFörstår att det ibland är tungt att ta det beslutet, jag har själv haft oerhört svårt att göra det. Men har blivit mer förnuftig med tiden antar jag!
SvaraRaderaJa, fast utvecklingskurvan är flack Andreas, jag är ju mycket äldre än dig :-) Nåja, jag fick revansch igår i alla fall.
Radera