Skam den som ger sig, nytt försök - 8x1000m

Jag var varken besviken eller revanschsugen efter mitt inställda pass med tusingar i höstvädret i torsdags. Det var helt enkelt fel dag på många sätt och jag var klok nog att inse det. Däremot var jag besluten att prova igen och när SJ ställde in tåg igår fick det bli en arbeta hemma-dag vilket möjliggjorde intervaller i strålande solsken på lunchen istället för i kyla sent på kvällen.

Sagt och gjort, iväg på rätt så trötta ben med lite samma trötta, pirrande känsla jag hade i benen i inledningen av förra säsongen. Att vara lite sliten nu är enligt plan och trots att veckans pass varit lätta hittills var det ändå fjärde dagen i rad med löpning. Planen jag följer innebär lite mindre löpning närmaste veckan då innebandycup med sonen följt av en semesterresa står för dörren och i samband med det har jag kört på ganska intensivt och tar nu en återhämtade vecka, vilket mina ben nog kommer uppskatta.

8x1000m var planen även igår och det gick bättre än i torsdags men jag fick inget gratis utan fick jobba ordentligt för det hela vägen. Jag var lite less på min vanliga intervalltusing så jag sprang genom skogen till en asfaltsraka där jag brukar springa långpass. Nu var den inte alls så flack som jag mindes den utan jag fick två sega motlut på varje intervall men trots det snittade jag intervallerna på 3:32'/km med en minuts gåvila. Efter fyra var jag rejält trött. Efter sex otroligt trött och jag förstod inte hur jag skulle orka två till men på något sätt går det alltid ändå även om det nästan handlade om maxansträngning på sista som också blev den snabbaste på 3:27. Efteråt var jag alldeles vimmelkantig med tunnelseende så jag fick sätta mig på en sten och pusta en bra stund innan jag orkade jogga ner hemåt. En underbar dag, fågelkvitter och solsken och ett positivt besked att farten blev såpass hög trots lite kupering och riktigt sega ben.

Idag är det vilodag och det har jag verkligen gjort mig förtjänt av och njuter av i fulla drag! Trevlig helg!