söndag 28 september 2014

Världsrekord!

Idag gick återigen BMW Berlin Marathon av stapeln och återigen slutade herrarnas lopp med ett fantastiskt världsrekord, 2:02:57 av Dennis Kimetto, Kenya. Snabbaste marathonloppet i historien (det snabbaste loppet förut sprang i Boston av G. Mutai men den banan är inte godkänd som rekordbana p g a lutningen och att start och mål är för långt ifrån varandra). Jag följde sändningen och kompisar som sprang lite till och från under förmiddagen och häpnade över hur lätt det såg ut, killen såg i princip oberörd ut hela vägen in i mål. 2:02:57 motsvarar en snittfart på 2:55 min/km vilket är överjordiskt snabbt i över fyra mil. Fyra millopp i rad under 30 minuter helt enkelt och eftersom de öppnade "lugnt" och var efter världsrekordet i början gick sista milen på under 29 minuter då femman mellan 30-35 km avverkades på overkliga 14:09 (2:50 min/km). Vill ni veta hur otroligt snabbt 2:55 min/km är går det enkelt att ta reda på, ta er till en drottsplats och spring ett varv på 400m-bana på 1:10. Så snabbt är det! Riktigt snabbt!!

Hyffsad synkning i steget efter 33 km
Foto; Jocke Sandin, aka OfficeRatRunner, Salming Running, lånat med tillstånd.

Själv vann jag en plats i årets Berlin Marathon via lotteriet faktiskt. Jag valde dock att inte utnyttja den och är inte heller ett dugg ledsen för att jag inte sprang den flacka och snabba banan idag. Efter Stockholm hade jag inte orkat ladda om med fokuserad maratonträning och långa, snabba långpass under sommaren! Jag behövde pausen jag tog i juli! Med över 50% vinstchans i lotteriet kan jag springa i Berlin något annat år och det vill jag gärna göra någon gång framöver. Efter pausen från den fokuserade träningen har jag nu laddat och uteluter inte helt en start i Vintermarathon i november.

Jag hejade istället på många av mina löparkompisar som sprang loppet och allra mest hejade jag på mannen i blått nedan, Kent som är en löparkompis som liksom jag ofta tävlar i Stockholm där han bor med sin familj. Han har jagat sub3 på maraton länge och närmat sig stadigt och idag grejade han det med 2:58:40 och jag är väldigt glad för hans skull!

Två glada löpare efter Kungsholmen Runt halvmaraton

12 kommentarer:

  1. Ja Berlin finns kvar! Med 50% vinstchans kanske t.o.m jag skulle lyckas. ;-) Visste inte ens att det fanns ett sånt lotteri. :-O

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jo den ändrade anmälningsförfarandet förra året, lotteriet är på hösten en knappt år före loppet, förra året var det ca 80.000 sökande till knappt 40.000 platser.

      Radera
  2. Jag vann också en startplats som jag tackade nej till och med facit i hand var det definitivt rätt beslut. Jag har inte kunnat tävla på hela säsongen och ännu har det inte ljusnat så mycket att jag skulle våga hoppas på stordåd nästa säsong heller. Sorgligt men sant. Berlin finns kvar i alla fall och oberoende av hur det blir med mina satsningar så vill jag nog någon gång springa det loppet också. Om det så skulle vara på 6 timmar...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så tråkigt att läsa! Är det segdragna infektioner som spökar? Det är ju dock långt till nästa säsong ännu! Ja Berlin med sin platta bana lockar men samtidigt tycker jag inte den ligger så bra i tiden. Har ofta tyckt att Stockholm ligger dåligt till men det är rätt skönt att ta en paus från långpassen samtidigt som sommaren kommer :-)

      Radera
  3. Det är verkligen en helt sjuk fart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, i den längden i alla fall :-) speciellt femman mellan 30-35km på 14:09 vilket är 2:50-fart :-) Dessutom såg han helt oberörd ut, omänskligt!

      Radera
  4. Farten i sig skrämmer inte alls om man springer 100m eller kanske 400-800m, men sedan dras snaran åt i rask takt... att snitta drygt 105 st. 400-ingar i 70s-tempo... halleluja ;-) Om vi snackar om maraton tycker i varje fall jag att det skulle vara roligare att ha gjort London eller ett av de stora i staterna, ex. Chicago.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, 400m klarar jag utan problem, åttahundra, då blir det jobbigt! Jag har länge tänkt maxa en kilometer för att se om jag klarar under tre minuter, kanske har jag låtit bli just för att det blir så jobbigt :-)

      Berlin lockar med sin flacka bana främst, NYC (som jag hoppas kunna springa 2015) och Boston, där är de maror jag helst skulle vilja springa!

      Radera
  5. Alltid lika roligt att läsa din blogg Staffan! Ser på jogg.se att du planerar Stallarholmsloppet. Har en kompis som bor där, tänkte kombinera tävling med social samvaro då. Hoppas vi ses där!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Frank!! Ja, jag planerar att åka dit! Det ska bli roligt med ett mindre lopp! Hoppas vi ses där!

      Radera
  6. Det är verkligen svårt att förstå den farten, men när man bryter ner det som du gör så blir det väldigt påtagligt. 70 sekunder på 400 meter är snabbt, 17,5 sekunder på 100 meter är inte heller långsamt direkt. Jag har inte sprungit 100 meter sedan högstadiet och då sprang jag på 14,5 sekunder. Tanken på att de springer, inte överdrivet mycket långsammare än mitt snabbaste, känns övermänskligt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, det krävs att man kan lite om löpning för att förstå hur fort det går!! Jag springer nästan aldrig 100m men 400m kan jag väldigt bra relatera till, ska jag springa ner mot 70 sekunder på intervaller så går det riktigt fort och då orkar jag inte så många repetitoner!

      Radera