Jag följer ett antal löpares träning på jogg.se där jag själv registrerar min träning sedan 2009. Löpare jag träffat på tävlingar eller löpare som har ungefär samma målsättningar som jag och/eller som också befinner sig ungefär i livet där jag befinner mig.
Att följa andras träning ger inspiration, motivation och kunskap! Det blir en slags stark distansgemenskap och dialog som fyller en nog så viktig funktion, med pepp och uppmuntran efter väl genomförda pass, frågor och ibland konstruktiv kritik på min egen träning och varför jag t ex väljer att springa ett visst pass vid en viss tidpunkt. Frågor som får mig att stanna upp och betrakta min träning lite utifrån.
Glädjen när mina löparkompisar lyckas med något de siktat mot länge är därför nästan lika stor som min egen glädje över uppnådda målsättningar! När t ex Gabriel sprang sub3 i Berlin i höstas, när Jesper lyckades med motsvarande i London i våras och Kent förra hösten i Berlin för första gången sprang sub3, när Eva genomfört ett framgångsrikt Swimrun, när Robban som hade en fantastisk säsong 2014 sprang sub80 på halvmaran, när Magnus ryggrehab går framåt och han kan springa igen o s v i en lång rad.
En av dessa löpare är Kent Melin från Stockholm. Jag har tappat räkningen på hur många gånger vi träffats i Kungsträdgården i Stockholm innan Stockholm halvmaraton, hängt på Östermalms IP före eller efter Stockholm Marathon, joggat upp och suttit i gräset vid Sjöhistoriska och inväntat starten på Milspåret, pratat i ”Rålis” i samband med Kungsholmen Runt. Och så vidare. Lika trevligt varje gång!
Att följa andras träning ger inspiration, motivation och kunskap! Det blir en slags stark distansgemenskap och dialog som fyller en nog så viktig funktion, med pepp och uppmuntran efter väl genomförda pass, frågor och ibland konstruktiv kritik på min egen träning och varför jag t ex väljer att springa ett visst pass vid en viss tidpunkt. Frågor som får mig att stanna upp och betrakta min träning lite utifrån.
Glädjen när mina löparkompisar lyckas med något de siktat mot länge är därför nästan lika stor som min egen glädje över uppnådda målsättningar! När t ex Gabriel sprang sub3 i Berlin i höstas, när Jesper lyckades med motsvarande i London i våras och Kent förra hösten i Berlin för första gången sprang sub3, när Eva genomfört ett framgångsrikt Swimrun, när Robban som hade en fantastisk säsong 2014 sprang sub80 på halvmaran, när Magnus ryggrehab går framåt och han kan springa igen o s v i en lång rad.
En av dessa löpare är Kent Melin från Stockholm. Jag har tappat räkningen på hur många gånger vi träffats i Kungsträdgården i Stockholm innan Stockholm halvmaraton, hängt på Östermalms IP före eller efter Stockholm Marathon, joggat upp och suttit i gräset vid Sjöhistoriska och inväntat starten på Milspåret, pratat i ”Rålis” i samband med Kungsholmen Runt. Och så vidare. Lika trevligt varje gång!
En trevligare och mer ödmjuk kille än Kent får man leta
länge efter! Han tränar flitigt och varierar sig och springer både millopp och halvmaror liksom fjällmaror
och 100 miles och när han i år gått med klubb och börjat träna mer fart har det verkligen börjat hända saker med farten!
Jag brukade tidigare ha Kent strax bakom mig när jag korsar mållinjen
men i år har det varit ombytta roller på de två lopp vi sprungit ihop. I
Stockholm halvmarathon som jag sprang som en avstämning inför New York var han
fräck nog att sätta personbästa och korsa mållinjen en sekund före mig och i
New York tuffade han vidare uppför 1st Avenue som ett urstarkt lok efter
att vi haft sällskap i över 20 km medan jag fick det allt tuffare och till slut
fick släppa hans rygg.
 |
| Skärmdump från årets Stockholm halvmaraton, Kent i mål med nr 241 och min axel skymtar bakom löparen i grått... |
Det är ännu för tidigt att göra några detaljerade planer inför 2016. Löpningen går lite på sparlåga och jag tvingas tyvärr erkänna att kroppen inte är helt fräsch och funktionell trots väldigt mycket vila efter maran. Ett nog så tufft mål för mig är nog ändå att försöka bli lika snabb som Kent igen på nästa gemensamma tävling.
Eller så bestämmer vi helt enkelt att vi båda springer sub 2:55 i juni i Stockholm men då vill jag helst vara 100 m före dig i mål Kent, någon måtta får det ändå vara! J
 |
| Två glada löparkompisar i Rålis efter Kungsholmen Runt 2013 |
 |
| New York Maraton och närmare bestämt 1st Avenue och ca 30 km in i loppet 2015 |
Snabb som i snabbare på maran eller snabbare på kortare distanser? Sub80 på halvmaran är något vi båda strävar mot. Lycka till med 2016
SvaraRaderaVi får se men som sagt längre distanser lockar mer just än kortare :-) en riktad halvmarasatsning mot sub80 lockar, 2016 eller 2017 :)
SvaraRaderaVisst är det för härligt att ens "digitala" vänkrets kan betyda så mycket! Och extra roligt är det förstås när man dessutom får möjlighet att träffa den - och tampas mot den - irl. Eller afk heter det kanske.
SvaraRaderaVäntar med spänning på att få se om Kent tar upp den kastade handsken. :-)
Så är det verkligen, i det här fallet har vi tävlat många gånger ihop, haha, "afk" :-) jodå, han har plockat upp handsken, hoppas på några gemensamma lopp 2016 :-)
RaderaKent är en riktigt fin kille. Ni smälter så fint samman. När du springer fortare än honom tänker han på dig och när han är före dig i mål så är dina känslor för honom så starka. Och så härligt och ärligt med sub3, där finns så många blickar att söka efter målgång.
SvaraRaderajaha...?
Radera