April april

April är här och därmed den viktigaste månaden för oss som siktar på Stockholm Maraton. Vi har förhoppningsvis lagt en bra grund under årets första kvartal och kanske också börjat köra en hel del fartpass sedan snön försvunnit? Jag har gjort det och en grov jämförelse med 2014 visar att jag sprungit ungefär samma antal pass med fartlöpning (ett vitt begrepp) i år som 2014 samtidigt som jag sprungit lite fler mil totalt sett.

Påskhelgen bjöd bl a på en milrunda med min fru som passade på att springa sin snabbaste mil på flera år! 

Mars blev en bra träningsmånad mängdmässigt, jag skrapade ihop drygt 265 km men innehållsmässigt lämnade de två sista veckorna en hel del övrigt att önska och liknade mest ett dåligt aprilskämt. Mars hade blivit en helt fantastisk månad om jag inte först åkte på magsjukan och i samband med den förkylningen som sänkte mig och som fortfarande sitter i mina luftrör och bihålor och gör att jag inte vågar springa fort. Jag skrapade visserligen ihop 55 km löpning förra veckan men bara i lugn distansfart och det ger inte någon toppform. Jag har därför vilat extra mot vad jag brukar men blir bara långsamt bättre. Jag provade ett lättare fartpass igår kväll, 4x2000m från marafart ner till tröskel och det gick ganska lätt men rethostan förvärrades tyvärr under kvällen.

Den segdragna förkylningen gör tyvärr att tankar och ambitioner inte riktigt matchar realiteten när kroppen och jag inte vill samma sak. Vad hjälper en hög ambition om kroppen inte är samarbetsvillig? Min tanke under april är att fortsätta med fartpassen. Ett pass i veckan i "överfart" jämfört med marafarten. Det som tillkommer nu är de längre snabbdistanspassen i marafart, en viktig beståndsdel för att förbättra löpekonomin, hitta farten och känslan och få farten lite mer ”bekväm” innan tävlingsdagen. Min ambition är att april ska bli en rejäl träningsmånad med mycket löpning och mycket löpning i hög fart men realiteten är att prioritet ett naturligtvis stavas att bli helt frisk först!

Extra vila ger extra tid att tänka och jag tycker att jag ofta är småförkyld, betydligt oftare än min fru som också tränar ca 4 ggr/vecka och som heller inte äter D-vitamin vilket jag gör under vintern. Kanske tränar jag lite för hårt trots min relativt sett ändå begränsade mängd, då jag inte verkar återhämta mig full ut? Nu är också tiden då villaägare som jag ska klippa häckar, ansa trädgården och montera studsmattor så "återhämtning" mellan passen bjuds det ännu mindre på så här års. Jag tror det här är ett ämne för ett separat inlägg så småningom...

Jag återkommer - förhoppningsvis pigg och frisk utan snor och rethosta - med hur aprilträningen artar sig - inte som ett första aprilskämt hoppas jag...