tisdag 12 april 2016

Gubbkroppen protesterar

Jag har blivit en gubbe med knäskydd. Det stämmer inte alls med min självbild. What's next? Melodikrysset på radio, tofflor, kofta, buskiga ögonbryn, Sven Bertil Taube's, Bingolotto med Ingvar Oldsberg i fåtöljen med en filt över knäna?

Nä nu drar jag det för långt även om jag redan kan sätta check på knäskyddet, och faktiskt också på tofflorna vintertid och jag har ju en kofta, fast jag kallar den Cardigan, hjääälp....

Jag kände redan i påskhelgen när jag spelade fotboll med barnen att vänsterknäet var instabilt och irriterat men det gick ändå att springa med utan känningar. Veckan efter sprang jag lätt och utan känningar men för en vecka sedan blev jag irriterad på insidan av vänster knä efter ett löppass där jag inte värmde upp innan jag sprang lite fortare. Först var smärta ospecifik och svår att lokalisera men efter att ha helvilat sedan i torsdags då vi ändå varit i Örebro i helgen på innebandycup har det lagt sig lite och är nu bara lokaliserat till insida knä och jag känner igen symptomen sedan tidigare och känner mig säker nog att själv ställa diagnos. Det är en slemsäck (bursa) vid ett muskelfäste där tre lårmuskler (Semitendinosus, Gracilis, Sartorious) från låret fäster i Tibian. Det kallas för gåsfot (anseri'n av latin anser 'gås') eftersom fästet där dessa tre muskler fäster ser ut som en gåsfot. och överansträngningen kallas pes anseritis bursitis.

Bild på insida knä med muskelfästet

Jag hade länge besvär med samma sak - stelhet och ömhet i det andra knäet efter den kalla upplagan av Stockholm Maraton 2012, då gick det att springa med. Det går att springa nu också men just nu gör det ont och därför väljer jag att vila lite extra, köra stretch, rehab och kyla det irriterade området med gel och is. Fördelen är att jag vet vad jag ska göra åt det. Det är en överansträngning som också beror på för korta hamstrings vilket belastar fästet. Lösningen är initialt vila och dämpa inflammationen med kyla, medikamenter men stavas sedan styrka för knä och insida lår, stretch av baksidor, insidor.

Det är naturligtvis trist att det händer just när jag ville öka intensiteten i träningen inför Stockholm Maraton och just nu deppar jag eftersom jag känner att kroppen inte riktigt är med. Det är en underbar känsla att känna sig stark och i form och en väldigt tråkig känsla att knappt ens kunna jogga tre gånger i veckan utan att ha ont. Jag har tränat bra hela Q1 och kanske jagat löpta mil för mycket men jag har ändå bara ökat mängden till 6 mil i veckan i snitt mot drygt 5 mil i veckan tidigare så det är ingen dramatisk ökning det handlar om. Jag vet dock att jag slarvat med att värma upp och dragit iväg på snabbdistans direkt några gånger nyligen.

Ännu så länge är det ingen fara men blir det långvarigt så vet jag inte hur det blir min mara och det tär på min motivation. Förra våren var det hamstringsfästet, nu detta. Jag vill inte höra "du blir äldre" och annat tråkigt, inte lyssna på att gubbkroppen börjar protestera, inte ännu.

Jag tycker det är roligt med den lite tuffare löpträningen, att jogga tre gånger i veckan för hälsans skull är tråkigt och motiverar mig inte! Det är inte tillräckligt. Inte för mig! 

Att avbryta ett löppass igår var deppigt och tankar på att helt lägga ner detta med (målmedveten löpträning) cirkulerade i huvudet men det kommer jag naturligtvis inte att göra. Nej, redan idag tänker jag istället att jag nog snart är tillbaka som vanligt igen.

Kvällens premiärcykling var dock rackarns trevlig och det är en väldigt trevlig träningsform också! Jag kommer nog snart tillbaka.

Annars är väl Sven-Bertil Taube, Melodikrysset i kofta och tofflor, ett korsord, en filt över knäna och en katt i knäet inte ett så dumt alternativ? Hmm...

16 kommentarer:

  1. Korsord, katt i knät, filt. Tre av sju hos mig. Bestämmer mig för att det betyder att det är lååångt kvar till tant. :-) Inga papiljotter heller. Eller småkakor. Eller handväska.
    Men knän som gnäller känner jag igen. Samma ställe dessutom. Men mina gör inte smärtsamt ont, de känns av men är klart löpbara. Vilken naturligtvis innebär att jag blundar för att lite specifik knästyrka skulle sitta fint. Att man aldrig lär sig!
    Hoppas att din kloka vila och alternativa cykelträning gör att du snabbt är på banan igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, katt i knät får jag förstås också ticka i men absolut har vi långt kvar till tant och farbror, inombords är vi ju inte en dag över 25. Jag har ju dragits med dessa knän av och till men just nu är de inte löpbara, utan smärta så jag tar det lugnt, men is, knäskydd, värktabletter och lätta styrketräning gör redan gott märker jag. Djupa squats med fötterna brett isär och utåt i ca 45 grader gör gott för insida lår :-)

      Radera
  2. Skador verkar komma dem här tiden på året. Man kör lite hårdare för att Stockholm M är på g.
    Jag vet inte, men jag tycket att är det som är charmen med löpningen. Man tror att man har formulan klar för sig men så är det är någon lite detalj man inte tänkt på som gör att man får problem någonstans. Då får man omarbeta sin formula igen :) Det är förstås trist med skador men man blir någon typ av expert på löpskador på köpet hehe ..
    Kämpa på!!

    /Morgan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, kanske är det så Morgan, oavsett mara i Stockholm eller ej är det nog lätt att bli lite ivrig när gatorna är torra och kortbyxorna åkt på efter en lång vinter. Tack för pepp! Jag har cyklat intervaller idag på lunchen, rejält jobbig träning och förmodligen bra för syreupptaget :-)

      Radera
  3. Vi är nog många som haft samma känslor som du när vi dragit på oss nån skada som stör det vi allra helst vill göra. Känner igen mig så väl i det du skriver och i de tankar som far runt i huvudet. Jag är ju några år äldre än dig - men lyckats återhämta mig från belastnings- och överansträngningsskador hyfsat snabbt. Men visst känns det som en evighet när man tänker på att det kanske tar ett par veckor (eller månader) innan man är "fit for fight" igen. Kämpa på! Du är snart i samma form igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för pepp Jan Mikael, ja, just timingen är lite olycklig nu men det hade varit ännu värre för min del om det varit mitten av maj. Jag är vid ganska gott mod ändå, känslan i knäet varierar lite men idag känns det faktiskt redan lite bättre!

      Radera
  4. Du kommer tillbaka!
    Krya på!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Daniel, länge sedan! Jag förstår att motivationen till att blogga inte är så stor längre. Hur går det med löpningen, skönt att bara hålla igång ibland? Tack för pepp, det känns klart bättre sedan igår redan så jag tänker nog testa en försiktig jogg redan ikväll, håll tummarna för mig!

      Radera
  5. Har åxå känningar där titt som tätt! :-) Vi kämpar på! Hoppas att det går bra i kväll!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ajdå Kim, spring då med huvudet i helgen :) på TEC så du inte gör dig illa långvarigt, tack och lycka till!

      Radera
  6. Lite roligt är det allt att jag också är döpt till Jan Mikael :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. och jag är faktiskt döpt till Jan Staffan men Staffan har alltid varit mitt tilltalsnamn :)

      Radera
  7. Du är ju klok som en bok. I alla fall om du nu på riktigt gör som du skriver att du ska göra. Att du lyssnar på sina egna råd. För erfarenhet säger att om man lyssnar, avbryter och rehabbar så går det ganska fort. Men om man inte avbryter eller om man ignorerar och kör på lite ändå eller struntar i vilan eller...ja då tar det lång tid.

    Så om max 14 dagar är du back on full track. Deal?

    SvaraRadera
    Svar
    1. :-) Patrizia, jag känner mig faktiskt riktigt duktig och nöjd, har cyklat både ute och intervaller på stationär cykel (riktigt jobbigt) har kylt med ispåse, kört styrka i korta pass varje dag och stretchat, märkte redan i förrgår att det kändes mycket bättre och igår sprang jag därför försiktigt en timma på mjukt underlag i vårt kuperade motionsspår och det gick bra!!! :) Nu gäller det bara att fortsätta med stretchandet, styrkan och trappa upp löpningen försiktigt, idag blir det cykelintervaller inne, imorgon försiktig löpning igen och helgens långpass blir nog i cykelsadeln, det är min plan för helgen så hoppas jag på lite mer, men försiktig löpning nästa vecka igen! Håll tummarna!

      Radera
    2. Klart jag håller tummarna - bara en annan hängiven löpare förstår våndan i att inte kunna springa eller vet hur lång tid skadan tänker ta på sig att läka...

      Radera
    3. Precis så är det Patrizia :) Det känns bra i knäet nu men löpningen är fortfarande lite stel och obekväm och inte så avslappnad men det kommer, hoppas jag. Tack!

      Radera