söndag 10 juli 2016

Att se mönster

"Vad du snorar". "Du verkar förkyld". Meningar ibland yttrade av min fru i all välmening. Ofta besvarade med ett smått irriterat "det är jag inte alls" eller något liknande. Men min fru har rätt (som så ofta). Jag är sällan ordentligt sjuk med feber men ganska ofta småförkyld. Klart oftare än hon. Min fru tränar en hel del men mera allround och vi äter såklart likadant. Det finns alltid förbättringspotential där men överlag äter vi OK. Jag tränar mera målinriktat än min fru och jag äter också D-vitamin vinterhalvåret vilket inte min fru gör, något jag hittills inte, som många andra, märkt så mycket positivt av och nu börjar jag närma mig vad det här ska handla om.

Vi har alla hört den gamla sanningen "Träna kontinuerligt och stressa kroppen regelbundet så kommer du utvecklas" vilket för en löpare betyder bli snabbare. Well, jag har kontinuitet sedan länge i min träning. Även om jag fick avstå löpning i sex veckor förra våren så tränade jag mycket kondition och kom snabbt tillbaka och den här vårens känningar lämnade inga spår i träningsdagboken i form av färre löpta mil. Ett syfte med en träningsdagbok är att kunna gå tillbaka och se mönster och vid behov ändra något för att åstadkomma en förändring. 

Mönstret jag tycker mig se är att jag sedan en längre tid försöker för mycket och kör för hårt i min iver att komma tillbaka och förbi de resultat jag gjorde för två år sedan och som jag ofta kommer tillbaka till. Jag försöker ha ett långsiktigt tänk men lyckas inte alltid och vill istället ha snabba resultat. I klartext: Jag ser ett mönster med att jag ofta blir småförkyld när jag tränat i farter jag inte borde träna i! Så. Nu var det sagt. Nu har jag erkänt det för mig själv. Nästan alltid handlar det om korta intervaller, för snabba stegringslopp där jag sprintar med maxansträngning med dålig teknik. Det sliter och blir dubbelt kontraproduktivt då träningseffekten blir sämre om kroppen är upptagen med att läka ut en förkylning än att tillgodogöra sig träning! 

Tränar jag då verkligen hårdare nu än för två år sedan, nej, tvärtom faktiskt! Jag har lägre kvalitét nu än jag hade då, skillnaden är att jag springer lite mer totalt nu, mer distans. För två år sedan hade jag lite mer vila per vecka och jag körde mera tröskelträning än nu och inte speciellt mycket kortare löpning i hög fart. Kanske den högre andelen tröskelträning och lite mer vila mellan passen gjorde att jag utvecklades mera än jag gör nu? Bara en känsla och lösa spekulationer som inte är detaljstuderade men något värt att ta på allvar!

Innan min tänkta tävlingspremiär i april körde jag 8x300m+1500m och trehundringarna var hårda! Jag blev sjuk, det blev ingen tävlingspremiär. Häromkvällen avslutade jag ett lätt distanspass med fem snabba stegringslopp och vaknade upp nästa morgon med snorig näsa. Jag ser tillbaka och hittar fler tillfällen, många fler. När jag velat något för mycket, för kortsiktigt.

Femkilometersfart är hårt brukar det stå i träningsprogram, 3km-fart ännu hårdare och det finns ingen anledning att träna i farter jag kanske inte kan hålla i en kilometer. En annan gammal sanning är att det gäller att träna efter nuvarande kapacitet istället för önskad eller tidigare kapacitet! 

Det finns ingen anledning för mig att köra tvåhundringarna i 3 min/km (36 sekunder). Jag skulle förmodligen få mycket bättre träningseffekt av att låta dem få i 38 sekunder istället. Skillnaden kan tyckas hårfin men jag tror definitivt den finns där!

I 3:30-fart är löpekonomin fortfarande OK för mig så länge inte intervallen är för lång, i 3:20-fart är jag i gränslandet för vad som förmodligen börjar slita för mycket. Snabbare än så och det blir för mycket ta i och sprinta med dålig teknik och löpekonomi vilket kanske "puttat mig över sjukdomskanten" flera gånger.



Alltså, jag tror jag ser ett mönster, läge ett ändra något enligt ovan! Ett tag framöver blir det ingen löpning i farter snabbare än 3:20-fart. Synd bara att det är så roligt att springa fort men jag tror absolut det här är värt att prova en period för mig nu! Om jag också ska minska något på distanspassen för att vara fräschare till de tuffare passen får bli en senare fråga. 

Ikväll skjutsade jag dottern till stallet och passade på att springa 12 km längs en kuperad varm landsväg varav 8 km kring tröskeln. Det gick ganska långsamt i värmen efter en dag med sol och bad men jag började mitt nya tänk idag och gick helt på ansträngning och struntade i att jaga en viss fart. 


8 kommentarer:

  1. Att själv se sitt "missbruk" är första steget för "tillfrisknande". Gäller nog för oss alla, inte bara alkoholister. :-)
    Det är ju alldeles för lätt att glömma bort intensiteten, och bara se antal kilometer i träningsdagboken. Själv färgmarkerar jag mina pass efter intensitet (väldigt subjektivt visserligen) i min träningsdagbok på Funbeat. Ofta hittar jag sedan min oförklarlig tröttma i för många röda dagar på en vecka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, så sant! Bra funktion där det med färgmarkering, jogg har ju kategorier av olika pass som får olika färg men det blir inte lika tydligt och en del hårda intervallpass reggar jag som fartlek när jag inte orkar lägga in alla sträcktider manuellt så färgregistreringen stämmer ju inte helt heller :-)

      Radera
  2. Intressanta reflektioner och jag tror att du är något på spåren. Överlag tenderar ju diskussionen om sjukdomsproblem ofta att handla om bristande återhämtning i form av undermålig kost och sömn (vilket förstås ÄR viktiga komponenter och kan vara skälet till återkommande förkylningar för många) medan innehållet i träningen, upplägget, intensitet kontra mängd osv - får mindre utrymme.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, allt hänger i alla fall samman, det är helt klart! Det är helt klart värt att prova för mig nu ett tag i alla fall!

      Radera
  3. Ja allt hänger samman! I återhämtningen ingår även tillräcklig tid mellan hårda pass men jag tror ändå ffa kost och sömn är de viktigaste komponenterna. Brister du där spelar det liksom ingen roll hur bra träningsplanering man har. Immunförsvaret försvagas och man grejar stressen sämre. Du kan ju kanske inte heller säga att d-vitamin inte hjälper. Prova utan så vet du bättre. :-)Men helt klart behöver du längre vila mellan de hårda passen!Alt. inte köra så hårt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, som sagt allt hänger samman! Undrar också om åldern i sig gör att återhämtningen tar längre tid, nu är jag väl inte lastgammal än och tränar lite mer än för några år sedan men jag undrar ändå om det är en faktor i sig. Sömn tror jag definitivt på, liksom kost, kanske är de tre lika viktiga komponenter ihop med träningsintensiteten. När det gäller D-vitamin har jag ju 40 års erfarenhet av att inte använda det ;-) men det där med kausalsamband är svårt när det är så många faktorer inblandade, det skadar definitivt inte att fylla på med D-vitamin under höst och vinter, det är jag rätt säker på, och förmodligen har det en hel rad med positiva effekter också :-)

      Radera
    2. jag tror helt klart att åldern påverkar återhämtningen. Det tar längre tid, så är det bara. Äter man dessutom kasst, sover dåligt o.s.v så blir det klart ännu längre återhämtningstid. (Därmed menar jag inte att du äter/sover dåligt för det vet jag ju inte. :-) )
      D-vitamin brist kan ta många år att utveckla och du började förhoppningsvis innan det gått för långt. ;-)
      Sen är det ju, precis som du skriver, bra för så mycket annat med. :-)
      Det ÄR svårt att hitta "rätt" intensitet när man har hållit på ett tag för helst vill man ju köra på som man alltid har gjort och det är väldigt, väldigt lätt att tänka att "det har ju funkat hittills": Ändra på ett vinnande koncept (även om det inte längre är vinnande) är skitsvårt!Men du är klok så jag är säker på att du snart hittat en ny "Staffan-väg". :-)

      Radera
    3. Du har säkert rätt Ingmarie, jag är ju inte 25 längre, säger dom visst :-)

      Just nu njuter jag mest av värmen men jag märker att tuffare pass inte riktigt låter sig göras just nu men det är OK, idag blev det Sprada istället, inte helt fel :-)

      Radera