Stiltje på bloggen och det beror på att det varit mycket både hemma och på jobbet nu några veckor vilket också inkluderat helgerna då min fru jobbar en del helger. Terminsstart är alltid en extra hektisk period eller så är det bara kontrasten mot lugnare semesterveckor som gör att det känns så. Barnens träningsaktiviteter drar igång efter sommaruppehåll samtidigt som skolstart innebär föräldramöten och utvecklingssamtal gånger fyra. Yngsta dottern har börjat på simskola och det innebär en extra aktivitet. Jag klagar inte och vill inte ha det på något annat sätt men tid för återhämtning de här veckorna är och har varit en bristvara!
Tränat har jag dock gjort och det hyggligt bra. Jag har dock inte pressat in löppass vid varje tillfälle utan lyssnat lite extra på mig själv. I fredags ställde jag t ex in ett lunchpass eftersom jag inte ville stressa med det på en stressig jobbdag. Benen piggnade på sig efter halvmaran och jag har tränat både lustfyllt och strukturerat. Jag sprang tusingar på bana i veckan, 8x1000m på 3:40'/km i snitt, ett utfall jag är nöjd även om det inte gick lika lätt som för ett par veckor sedan. Det var heller inget maxat pass utan ett med kontrollerad fart.
Fredagens oplanerade vilodag gjorde att jag fick två dagars vila inför helgen och det var välbehövligt! Igår hade jag nämligen bestämt mig för att springa ett lugnt långpass efter lunch och det blev ett av årets skönaste pass! Ingen tid att passa, ingen stress, lugn jämn fart längs Sörmländska grusvägar med hög klar luft och en fin höstpalett av färger i träden. Jag sprang bara och njöt, kollade inte på klockan, hade stängt av "autolap" för att slippa pip och fartangivelser varje kilometer, stoppade undan IPoden efter ett tag och bara njöt av stillheten, solskenet och att vara ute och röra på mig. Jag hade tänkt springa i ungefär två timmar och sprang en av mina vanligaste långpassrundor som är knappt 25 km men jag förlängde rundan till 28 km eftersom det var så härligt att bara vara ute. En liten fartökning i slutet bara för att jag kände för det och jag stängde av klockan med ett leende utanför dörren efter 2:14 och 28 km i jämn 4:49-fart. Vem behöver mindfulness och stresshantering när det finns löpning?
Tränat har jag dock gjort och det hyggligt bra. Jag har dock inte pressat in löppass vid varje tillfälle utan lyssnat lite extra på mig själv. I fredags ställde jag t ex in ett lunchpass eftersom jag inte ville stressa med det på en stressig jobbdag. Benen piggnade på sig efter halvmaran och jag har tränat både lustfyllt och strukturerat. Jag sprang tusingar på bana i veckan, 8x1000m på 3:40'/km i snitt, ett utfall jag är nöjd även om det inte gick lika lätt som för ett par veckor sedan. Det var heller inget maxat pass utan ett med kontrollerad fart.
Fredagens oplanerade vilodag gjorde att jag fick två dagars vila inför helgen och det var välbehövligt! Igår hade jag nämligen bestämt mig för att springa ett lugnt långpass efter lunch och det blev ett av årets skönaste pass! Ingen tid att passa, ingen stress, lugn jämn fart längs Sörmländska grusvägar med hög klar luft och en fin höstpalett av färger i träden. Jag sprang bara och njöt, kollade inte på klockan, hade stängt av "autolap" för att slippa pip och fartangivelser varje kilometer, stoppade undan IPoden efter ett tag och bara njöt av stillheten, solskenet och att vara ute och röra på mig. Jag hade tänkt springa i ungefär två timmar och sprang en av mina vanligaste långpassrundor som är knappt 25 km men jag förlängde rundan till 28 km eftersom det var så härligt att bara vara ute. En liten fartökning i slutet bara för att jag kände för det och jag stängde av klockan med ett leende utanför dörren efter 2:14 och 28 km i jämn 4:49-fart. Vem behöver mindfulness och stresshantering när det finns löpning?
 |
| Löparglädje utan att vara speciellt trött efter 28 lätta kilometer |
I särklass bästa tiden för långpass nu på hösten. Alltid kul när det ploppar upp lite inlägg här. Spring lugnt!
SvaraRaderaTack Pernilla :) Ja nu är det otroligt fint att springa ett tag innan höstrusket är här! Grattis til silvermedaljen i helgen!
RaderaLöpning är verkligen perfekt stresshantering! I alla fall den här typen av löpning: långa, lugna (allt är relativt :-)) en vacker höstdag. Så härligt! Men det finns också löpning som plussar på stressen. Det är då man gör klokt i att göra som du. Skippa träningen en dag när jobbet kräver lite extra.
SvaraRaderaJa så är det verkligen, avstressande under rätt betingelser. Jag har börjat tänka till lite extra inför varje träningspass just nu, har länge upplevt att jag inte riktigt får den återhämtning jag behöver och nu tar jag mig någon dags extra vila. För tidigt för utvärdering ännu men just nu har jag en väldigt positiv och bra känsla i löpningen :)
RaderaHärligt när det flyter på oavsett om passen är snabba/långsamma/korta/långa
SvaraRaderaKänslan är ju det allra viktigaste oavsett.
Ja faktiskt Mikael, sedan är det ju heller ingen nackdel om det gör ganska fort också ;)
RaderaAtt ibland stänga av autolap, eller ännu hellre hänga klockan bak på ryggen är ett utmärkt sätt att stänga av helt under en löptur. Skönt som omväxling :-)
SvaraRaderaJa verkligen Anders, onödigt att bli slav under klockan på alla pass!
Radera