Vi har båda haft ett "golv till-tak-tänk" med vår träning. Det vill säga satt en miniminivå. I mitt fall att alltid träna minst tre gånger i veckan (sjukdom undantaget givetvis). Problemet med det tänket är att det leder till att man alltid letar mera möjlig tid för träning och in i ett felaktigt tankemönster! Det sitter två små djävlar på axlarna där den som ropar efter mera träning alltid vinner över den som ropar efter vila. Det här är tankemönster jag brottas en hel del med. "Jag hinner xx km distans idag och om jag springer xx km imorgon har jag fått ihop xx km den här veckan" utan att ställa följdfrågorna: "Är de xx km precis vad jag behöver just nu?" "Hur såg veckorna före den här veckan ut?" "Hur många vilodagar har jag haft den här månaden?" "Hur känns kroppen?", "Vilka konsekvenser får det om jag står över det här passet?
Tankeexperimentet M kom med var att istället utgå från ett tak. Och det leder till en del intressanta saker. Det blir inte längre samma förhandlande och tjafs med djävlarna på axlarna då antalet dagar med träning redan är bestämt vilket naturligtvis frigör tid för återhämtning eller andra saker förutsatt att taket sänkts. Om mängden är redan är bestämd, till t ex max fyra pass per vecka handlar det istället om att lägga upp veckan på bästa sätt, få mest "bang for the buck". Jag har inte satt något tak för mig själv ännu och vet inte heller om jag kommer göra det.
Däremot vet jag några andra saker. Att tvärsäkerhet är en egenskap förbehållen de unga och dumma liksom idiotin att gång på gång utföra samma experiment och förvänta sig olika utfall för att travestera Einstein lite. Att alltid anta att det som fungerat förut fungerat nu också är felaktigt! Det är vanligt att få eller rådfrågas om råd vad gäller träning men så länge vi lever olika liv, med olika familjesituation, jobb, tid för återhämtning etc gäller det att ta (eller ge) de ofta välmenande råden med, inte en nypa utan en rejält rågad näve salt. Att stanna upp, lyssna, reflektera är oftast positivt. Jag vet också att det var ett bra tag sedan jag haft en så bra känsla i löpningen med flyt och lätthet i steget som jag har upplever just nu trots att jag de senaste veckorna tränat på med ungefär samma veckomängd eller t o m mer än tidigare fast ibland med färre pass per vecka.
Jag har långsamt höjt träningsmängden men inte haft någon resultatutveckling de senaste två åren, tvärtom och jag har långsamt börjat inse att jag inte får den återhämtning jag faktiskt behöver trots min i jämförelse med många andra likvärdiga löpare, relativt blygsamma träningsmängd. Jag vet inte hur många distanspass jag sprungit senaste två åren där träna-mer-djävulen bryskt knuffat ut mig genom dörren i löparskor för ännu ett distanspass i 4:50-5:10-fart med tung känsla och sega ben. Där känslan inte vänts till "magisk" efter ett tag (en vanligt förekommande beskrivning av löppass i sociala medier) utan snarare varit tung och tråkig hela rundan och jag har mest: 1. Tänkt på hur tråkigt det varit att springa och längtat till passet är slut och 2. Funderat över i enlighet med frågorna ovan vad det här passet ger mig överhuvudtaget eller om det hade varit bättre med en vilodag.
 |
| Klara, färdiga, spring! |
Väldigt många motionärer tränar "elitlikt", t ex genom att öka löpmängden genom att "återhämtningsjogga" istället för vila efter tävlingar eller kvalitétspass, och dessa "joggar" kan ibland vara förvånansvärt långa, jag har sett exempel på över 15 km! Ett annat vanligt fenomen är ett strikt upplägg innehållandes två kvalitétspass (eller ca 20% av totalvolymen), ett långpass på helgen och resten lugn distans och den här "resten" kan vara ganska stor och i mitt fall senaste åren kanske för stor. Det finns ett visst vetenskapligt stöd för att 20% tuffare träningsmängd är det optimala även för motionärer men som alltid när det gäller studien av den här typen är n=väldigt få individer och uppföljningstiden kort och jag är inte övertygad om att det är det bästa för mig, just nu!
Samtidigt finns det exempel på motsatsen, löpare som presterar fantastiskt fint på 3-4 ganska tuffa pass per vecka och en begränsad veckomängd, ett upplägg jag inte skulle palla med mentalt. Jag behöver de lugna passen i skogen som avkoppling och egentid MEN jag kommer försöka tysta träna-mer-djävulen på axeln framöver och vara mer lyhörd inför mig själv och signalerna min kropp ger och skippa ett och annat utfyllnadspass och istället springa en högre andel fartpass, där jag tänker mig ett tröskelpass varje vecka och ett ytterligare fartpass i milfart eller snabbare, t ex ena veckan 6-8x1000m i milfart, andra veckan kanske 5x800m eller kanske 4x1000m i 5km-fart eller t o m 3km-fart. Det borde ge ett bättre stimuli och en bättre träningseffekt och det är trots allt det jag tycker är roligast, att springa fort!
Förra veckan sprang jag 67 km men på bara fyra pass, helgen innehåll ett långpass på 28km i lugn fart och naturligtvis hjälper det upp veckomängden. Även om jag inte vet vad jag vill fokusera på nästa säsong, förutom att tävla lite mer än jag gjort de senaste två åren så är det min ambition att behålla ett långpass varannan eller var tredje vecka, för träningsvolymen, för att underhålla den fina uthållighet jag redan har och för avkoppling och egentid.
Jag sätter alltså inget tak utan försöker få in ganska mycket och bra träning varje vecka. Ett eller två lugna distanspass kommer rymmas ändå men jag kommer akta mig för alltför många utfyllnadspass i syfte att enbart hålla uppe volymen. Kanske ersätta något löppass med cykel (fast den säsongen går mot sitt slut) eller styrka/rörlighet. Kanske helvila en helgdag och viga den helt åt familjeaktiviteter likt en planerad vilodag. En i förväg planerad vilodag är riktigt härlig medan en inte planerad dito har haft en förmåga att skava och irritera, återigen den där träna-mer-jävulen som kaxat sig där på axeln.
Jag tror, givet tecknen jag inte velat se ganska länge, att det här är rätt väg för mig att springa. Jag har presterat bättre än jag gör nu på mindre mängd löpning och jag är fortfarande, om än inte enbart, en prestationsdriven löpare och vill komma tillbaka till en nivå jag haft tidigare. Jag har inte släppt målet att springa maran under 2:50 och vill väldigt gärna springa halvmaran under 1:20, ett mål som idag känns avlägset, springa milen snabbare än 36:44, 3000m under tio minuter och prova att tävla på 1500m någon gång (jag har gjort 4:53 helt själv på träning i år).
Det är alldeles för tidigt att redan nu sia om utgången men jag avslutar det här långa inlägget med att repetera att det var ett bra tag sedan jag haft en så bra känsla i löpningen med flyt och lätthet i steget som jag har upplever just nu och det mina vänner, räcker långt i min värld här och nu. Det är helt enkelt roligt att löpträna just nu! Tack för att ni läser och jag ser fram emot eventuella reflektioner!
Idag har det varit vilodag efter lite snabb fartlek igår kväll. Hepp. Trevlig helg på Er!
I teorin är det enkelt att förstå att man behöver (och bör) ändra på saker och ting emellanåt oavsett vad det gäller. men i praktiken kan det vara skitsvårt. "Du vet vad du har men inte vad du får". Ännu svårare blir det när man liksom inte märker direkt om det blir bättre. men egentligen har man allt att vinna genom att våga. :-) Sen får man ju fråga sig varför man tränar kanske. :-) Trevlig helg tillbaks.
SvaraRaderaVisst är det så Ingmarie! Jag är nog i grunden inte så rastlös eller förändringsbenägen och då är ju kom-igång-sträckan än längre :)
RaderaDet otacksamma med löpträning är att man får vänta så länge på det där kvittot som bevisar att man tänkt rätt och lagt upp träningen klokt. Men i min värld låter flyt, lätthet och att träningen känns rolig som en strak indikation på att du är inne på rätt spår. Alla håller garanterat inte med om att träning ska vara rolig, men jag tror att det är centralt. Finns inte glädjen är det ett tecken på att kroppen inte får den återhämtning den behöver. Och det är ju bara att inse att kroppen behöver mer återhämtning ju äldre vi blir. Då tror jag liksom du är inne på att det är bättre att träna hårdare vissa dagar och låta kroppen vila helt andra dagar, än att smeta ut mängdträning över veckans alla dagar.
SvaraRaderaRätt x2 Bureborn, det tar tid att se resultat och absolut att glädjen är central, inte på varje löppass såklart men sett över längre tid!
RaderaJag känner inte igen mig särskilt mycket i det du skriver, men noterar att texten är väldigt analytisk och intellektualiserande. Under alla mina år med idrott har jag motionerat för att behålla bästa möjliga kroppsvikt. När jag har tävlat har det varit för att vinna turneringen, tävlingen, mästerskapet, vara bäst. Du har en, i förhållande till de allra flesta andra löpare, mycket omfattande träningsmängd men inte någon tydlig och inte någon förnuftig målbild (2:49 gör inte någon som helst skillnad jämfört med 2:50). Att sprida fokus från 1500m upp till marathon ger ett i mina ögon otroligt felaktigt intryck. Mitt råd är att, eftersom du tränar väldigt mycket och dessutom är så kvalitetsinriktad, fokuserar kategoriskt på 1500m och 800m, i syfte att vinna ett VSM-Guld (jag tror att du kan klara det) och vidtar alla de åtgärder som krävs för att lyckas med det (sköta träning, kost, återhämtning, gå ned i arbetstid om nödvändigt, mm.).
SvaraRaderaJag har ju noterat flera gånger att vi resonerar väldigt olika kring träning och upplägg Fredric :) Vikt har aldrig någonsin varit något jag brytt mig om, jag har vägt precis samma, +/- högst ett par kilo hela mitt vuxna liv, med eller utan löpning.
RaderaAtt vinna tävlingar och mästerskap har aldrig varit ett mål för mig då jag aldrig deltagit i sådana tävlingar, med något enstaka undantag i form av ett väldigt lokalt motionslopp där jag ville vinna och också gjorde det. Jag tycker absolut inte att jag har en mycket omfattande träningsmängd, tvärtom, jämför jag med andra ambitiösa motionärer på min nivå, t ex på jogg.se där jag har min träningsdagbok sedan flera år ligger min träningsvolym på en ganska blygsam nivå men det är en nivå jag gillar och som jag klarar att hålla samtidigt som jag klarar av att vara en närvarande fyrabarnspappa, sköta mitt jobb och också hinna återhämta mig tillräckligt, i alla nästan vad det gäller det sistnämnda, därav det här inlägget. Mera träning och balansen skulle rubbas och kanske gäller det också om jag skulle träna hårdare, det vet jag inte, eller om det skulle kompenseras av en mindre träningsmängd
Du har däremot rätt i att som de flesta motionärer så är min målbild och sträckorna jag fokuserar på spretiga, ja jag är kvalitétsinriktad men känner också att min fallenhet ligger åt de längre sträckorna. Den satsning som du beskriver känns inte aktuell, det finns väldigt många bara i Stockholm i min ålderklass som är långt bättre än jag och jag är inte helt lockad av den hårda träning som skulle krävas för att som 45-åring bli snabb på 800m, 1500m däremot skulle vara roligt att i alla fall prova utan att ha några större målsättningar. Jag arbetar redan 80% och det trivs jag med just nu i livet och att gå ner ytterligare är knappast aktuellt. Jag har de förutsättningar jag har och mitt mål är att bli så bra som möjligt med de förutsättningarna jag har. 2:49 är något annat än 2:50 på maran och inte minst 2:48 betyder att kunna snitta maraton på 4 min/km och det vore ett riktigt drömmål. Visst går det att kalla mig spretig, ofokuserad, allt möjligt men löpningen för mig är trots allt ett, väldigt berikande, intresse, och inte ett arbete. Trevlig helg!
Trevlig helg!
Du vet inte hur jag dividerar mitt idrottande, eftersom det bara finns en enda person i detta universum som vet det, nämligen jag själv ;-) Intressant att du inte fäster vikt vid vikt, eftersom det är en av de mest dominanta framgångsfaktorerna för en löpare. Mina löpresultat korrelerar kusligt tydligt till denna premiss, vilket jag värderar att de allra flesta andra löpares utfall också gör.
RaderaI övrigt ger svarskommentaren ett konstigt intryck. Jag vet att du är en tävlingslöpare (Stockholm LDK) och min kommentar är skriven i förhållande till det. Har mycket svårt att tro att mer än några få procent av hela Sveriges samlade löparskara tränar mer än vad du gör, men du är hela tiden så otroligt angelägen (återkommande tema) om att skriva att du inte tränar så mycket. Varför?
Har all respekt för dina mycket goda tider du klarar, men kan inte se att ditt tänk stämmer med vad en tävlingslöpare borde tänka. När jag sprang min första tävling i början av 80-talet (åk 3), var målet att komma i väg snabbast möjligt, springa fortast möjligt och vara först i mål (och det gjorde jag). Det handlade inte om huruvida de andra barnen hade bättre skor, nyare kläder eller fler syskon. Ej heller om ålder, hopprepets dynamiska rörelse på skolgården eller om kula spelades med fyra kulor eller inte. Det handlade inte om att springa 60m sub 9.0 sek. Det handlade om att vara den som var först över mållinjen.
Å ena sidan är du en tävlingslöpare, å andra sidan tänker och framställer du dig trots det som en motionär. Det ger ett personlighetskluvet intryck, multipla personligheter eller vad det kan handla om.
Tror att du skulle vinna mycket på att ha en bra och piskande tränare som avlastar ordentligt och hittar ett för dig intressant fokus och målsättning, för ditt tävlande. Är rätt så säker på att du egentligen har allt det som krävs för att bli bäst i Sverige!
Trevlig Helg!
OK, då försöker jag förklara en gång till, vi har diskuterat det här förut. Lika märklig som du verkar tycka att mitt resonemang är lika märkligt tycker jag det är att du inte verkar tycka att det går att vara tävlingslöpare och motionär samtidigt. Mer om det nedan.
RaderaJag vet mycket väl vad vikten betyder vid löpning! Jag har redan skrivit att jag alltid ligger på samma vikt och den är ca 65 kg till 183 cm vilket torde vara optimalt ur långlöparperspektiv så vill jag absolut inte gå ner i vikt, ens om jag kunde det. Inte ens för att tjäna några sekunder.
Sedan detta med träningsmängd igen. Jag jämför mig inte med alla som springer i Sverige, det är ointressant att jämföra med någon som joggar en gång i veckan och springer milen på en timme. Låt mig då vara konkret. På jogg.se där min träningsdagbok ligger följer jag ett sextiotal löpare, löpare som liksom jag är mitt i livet med familj, jobb, bostad, löpning. Många är med i löparklubbar, några har någon VSM-medalj, några vinner senior-DM, många andra, liksom jag tävlar för att uppnå bättre tider. De lyckas med att vara både tävlingslöpare och motionärer, precis som jag. På listan över dessa sextiotal löpare placerar jag mig på 20 plats med mina 51 löpta kilometer i oktober. Löparen som sprungit mest på den listan jag följer har sprungit 140 km. Kollar jag på antalet km sprungna i år hamnar jag på en 24:e plats med mina 2187 kilometer i år, de tio första på listan har alla sprungit över 3000 km i år, alltså springer de klart mer än jag och presterar på ungefär samma nivå. Jag får ofta frågor om varför jag inte väljer att satsa mera, än jag gör när jag ändå presterar de tider jag gör, så betydligt fler anser att jag tränar ganska lite, än de som påstår att jag tränar mycket. Det handlar inte om att jag är angelägen om att påstå något, det är fakta.
Kolla också t ex grafen i den här artikeln där det syns att jag är en outlier som klarat att springa maran på 2:50 på en träningsmängd på 5 mil i veckan. Den genomsnittliga träningsmängden för det ligger närmare 80-100 km/v. Med detta hoppas jag vi diskuterat min träningsmängd färdigt.
http://centrumforidrottsforskning.se/wp-content/uploads/2014/10/SVIF-3-2014-Den-nodvandiga-distanstraningen.pdf
Jag ser ingensomhelst motsättning i att vara motionär och tävlingslöpare och jag finner ditt resonemang om detta återkommande märkligt. Nästa helg ska jag förhoppningsvis springa ett litet lokalt lopp på 10 km, konkurrensen är inte så stor och en pallplats är realistisk, givetvis siktar jag på att placera mig så högt jag kan, att vinna, att springa så fort jag bara kan, att vara först över mållinjen. Något annat vore såklart märkligt, jag ska ju tävla! Samma målsättning blir helt orealistisk i de stora loppen jag springer som t e x Stockholm Maraton. Kommer en löpare till start i det lilla lokala loppet nästa helg som springer milen på 31 minuter är jag chanslös på segern. Fakta. Jag kan bara påverka min egen prestation. Det finns ingen anledning att raljera om begrepp som personlighetsklyvning, multipla personligheter, det ger bara ett oseriöst intryck. Jag finner snarare din oerhört strikta indelning i motionär/tävlingslöpare som märklig och inte med verkligheten överensstämmande. Vi skulle ha oerhört få tävlingslöpare enligt din strikta definition. Jag är inget proffs, jag är en 45-årig gubbe med fyra barn med en viss talang för att springa, som gärna vill bli så bra jag kan med mina förutsättningar, slå ett personbästa ibland, springa om en DM-medalj ibland, kanske prova ett VSM någon gång, ha roligt, variera min löpning med både fokus på kort och långt.
Hoppas vi kan gå lämna den här diskussionen nu.
Tack för långt svar - alltid intressant att bryta idéer mot varandra!
RaderaSom jag ser det är du en person som, i förhållande till din träningsmängd, levererar tider som är lite bättre än vad genomsnittet gör. Värderar att just stabila 65 kg på 183 cm (talang) förmodligen är den viktigaste förklaringen till dina mycket goda tider på sträckor upp till marathon, jämte ditt stora intresse, detaljsinne och stora engagemang.
Man kan inte vara motionär och tävlingslöpare samtidigt. Man kan vara motionär eller tävlingslöpare. Man är antingen det ena eller det andra (eller inget av dem alls). Det handlar inte om vad just jag anser utan om hur det faktiskt ligger till. Enligt Nationalencyklopedin är en motionär en "person som utför kroppsrörelser för att främja hälsan och välbefinnandet utan tävlingsambitioner". Vidare är en tävling en "särskilt anordnad begivenhet varvid flera personer (eller lag) mäter sin förmåga att fastställa vem som är bäst och näst bäst etc.". Vet att du är medlem i Stockholm LDK och tror att det skulle kunna vara så att de har glömt att berätta för dig om skillnaden mellan motionär och tävlingslöpare. Det finns en person som heter Tony M. du skulle kunna kontakta för mer information om dessa grundläggande begrepp.
Håller med dig i ditt resonemang om att du tränar ganska lite, i förhållande till dina resultat (där ditt bmi är en huvudindikator på förklaringen till detta, 19,4 är verkligt bra). Verkar som att andra drar ungefär samma slutsats som jag. Dock tränar du väldigt mycket i förhållande till vad andra gör, vilket jag har varit inne på tidigare. Värderar att blott drygt ca. 1,0 % av löparna i exempelvis Stockholm Marathon tränar mer än vad du gör.
Fem mil i veckan och 2:50 är bra siffror (och ca. 9 mil/vecka för män stämmer bra med min bild av träningsmängden för den tiden).
Dock är vi här igen - vilket antal km/vecka som ger vilket resultat på en distans.
Det är inte hela sanningen, inte riktigt så det fungerar och du har varit inne på det själv i ditt skrivande.
Du behöver sluta upp med att sprida din energi över hela långdistansspektrat (och lite till - medeldistans).
Du behöver förstå att du inte är någon motionär.
Du behöver förstå att du är en tävlingslöpare.
Du behöver förstå vad ett slutresultat är en funktion av.
Du behöver förstå att du behöver en bra tränare som avlastar dig, som ser det jag ser, ger dig ett förnuftigt fokus och en tydlig målbild i förhållande till dina förutsättningar.
Då kan du nå din potential och då är bloggen intressant för mig att fortsätta läsa!
Inga ytterligare kommentarer,
Fredric
Låt oss då vara ense om att vi är oense! Det är ingen som glömt tala om något för mig. Jag känner givetvis Tony och behöver knappast utbildas i grundläggande begrepp. Det är löjligt! Få har bättre koll på löpning än jag! Jag är klubbens näst snabbaste löpare som motionär. Och ja, man kan vara både och. Det är fakta och jag behöver inte åsikter om fakta och kommer aldrig hålla med dig om din uppdelning! Jag har sprungit i tio år och har mycket god kunskap om löpning och träning. Behöver därför ingen tränare som piskar mig. Är min egen tränare, väl medveten om att jag aldrig kommer nå min fulla potential som löpare som en full satsning skulle ge. Jag har inte det drivet, den orken eller motivationen. Vill inte prioritera ned familj och jobb på ett sätt det skulle kräva och jag tänker inte motivera det mer. Jag vill gärna tro att mina resultat inte blott är en funktion av min vikt utan också resultatet av bra kontinuitet (A och O för utveckling), och ett bra och varierat träningsupplägg. Visst är jag ingen genomsnittlig må-bra motionär utan både en tävlingslöpare samtidigt som jag är en ambitiös och måldriven och preststionsinriktad motionär, en kategori löpare som blivit väldigt vanlig de senare åren då löpning vuxit i popularitet. Få har bättre koll på löpning än jag och jag välkomnar input och andra åsikter men ingen ska tala om flr mig vad jag är och inte är! Det finns mängder av elitlöparbloggar du kan läsa som säkert intresserar dig mera.
RaderaOk, jag gör ett undantag, en slutlig kommentar. Ser att du inte är mottaglig för den information jag ger, inte förstår. Det kan vara stor skillnad på att känna till begrepp och att förstå dem. Begreppen är inte mina åsikter utan har en allmänt accepterad referens av hög kvalitet angiven. Det är meningslöst att diskutera med någon som använder ord denne inte begriper sig på. Du behöver en tränare eftersom du inte förstår vad tävlingslöpning är, en person som tar dig ut ur förvirringen, ger din träning fokus, sätter rätt mål och ger dig den extra yttre motivation du saknar, utifrån dina förutsättningar. Jag ser inte riktigt vem du skriver för eller varför. Du är en tävlingslöpare men framhärdar envist att du är en motionär. Jag är inte intresserad av en talare som är så kluven, har vanföreställningar som inte går att påverka med logiska argument. Jag är heller inte intresserad av en talare inom detta område som sprider sitt fokus över ett så stort område som du gör. Jag ser inte en person, utan flera olika. Det blir lite som en person (VD) sade en gång: "kan lite om allt, men inget om något". Den här bloggen intresserar mig inte mer, den når inte ens upp till de kvalitetskrav man kan förvänta sig på grundläggande nivå. Jag slutar läsa den permanent. I am out!
RaderaAlltså jag orkar inte. Snacka om att använda ord du inte förstår, vanföreställningar herregud... du verkar helt ha missat debatten om de s k elitmotionärerna, ett begrepp jag inte använder mig då det är motsägeselsefullt och svårdefinierbart. Friidrottsoraklet A Lennart Juhlin har dock definierat det som någon som springer maraton under tre timmar.
RaderaMina 12-15.000 läsare per månad har som tur är en annan åsikt om kvaliteten på min blogg. Jag är definitivt på trött på dina aparta åsikter också och inte minst på de personangrepp som du utsätter mig för i dina kommentarer.