Irriterande mellanläge

Sedan förra helgen har jag varit förkyld, så pass att jag valde att jobba hemifrån måndag och tisdag för att inte sprida virus i kontorslandskapet. I mitten av veckan började det släppa och jag joggade två väldigt lätta och korta distanspass men jag blir inte helt frisk. Känner mig relativt pigg men inte 100%,  och precis som resten av familjen snorar jag och har ibland lite ont i halsen. Det känns som om jag är för frisk för att vila helt och för sjuk för att träna ordentligt. Ett irriterande mellanläge alltså. 

Det är mindre än en vecka kvar till Stockholm halvmaraton där jag satte upp målet att springa på 1:23. Jag har har sprungit halvmaran på 1:24 nu flera gånger och jag får tillbaka till 2013-2014 för att hitta några snabbare tider, 1:23-1:21 så därför tyckte jag att 1:23 igen kunde vara ett lämpligt mål i år. Nu vet jag inte alls var jag står, jag tror formen är hygglig men har bara sprungit två långpass på hela sommaren och tröskelpass och längre snabbdistanser i halvmaratonfart har det knappt blivit några alls. Jag har lekt med tanken på att höra om de behöver en farthållare på lördag, en uppgift jag nog skulle sköta bra då jag brukar springa väldigt jämnt men tänk om jag är pigg, frisk och sugen på att försöka springa fort mot slutet av veckan? Jag startar och ser hur det känns. Det kanske går jättebra eller så får jag skruva ner ambitionerna och ta det som ett träningspass. Skulle det av någon anledning känns helt värdelöst och gå alltför långsamt finns ju faktiskt inget som hindrar att jag kliver av även om jag helst undviker det. 

Jag ser ändå två fördelar med det här mellanläget. Muskler, leder och senor har fått vila från belastningen från löpningen och jag känner mig riktigt sugen på löpning. Känner mig sugen på höstlöpning, på att springa i skogen med pannlampa, på att träna ordentligt, på att lägga upp en bra plan kort-och långsiktigt och sätta lite tuffare mål igen för nästa säsong, på att variera min träning med tröskelpass, långpass och backar. Intervaller på rätt nivå och lugna distanspass bland vackra höstfärger, på jacka och buff och svala temperaturer. Det enda jag inte är sugen på är långa tights, det hoppas jag slippa ännu på flera månader. Jag kan omöjligt förstå de som väljer att springa runt i långa tights när det fortfarande är så här varmt. Långa tights är enbart ett vinterplagg för min del! 

Medan jag funderar på om jag ändå är tillräckligt frisk för att springa ett pass idag så går jag igenom min garderob med träningskläder, rensar ut tröjor jag aldrig använder, sorterar, viker. Bakom denna hög finns två högar med långärmade tröjor, (underställströjor respektiva tjocka lager-två tröjor). När de byter plats med varandra och de långärmade tröjorna hamnar längst fram är det officiellt höst.

Edit, efter att jag skrivit det här inlägget och rensat i min träningsgarderob så stack jag i alla fall ut en sväng, beredd att vända hemåt om det inte skulle kännas bra, om pulsen skulle vara för hög etc men det kändes som vanligt så jag fortsatte och efter 9 km valde jag också att sticka iväg på ett av mina vanligaste långpass på 25 km och det gick bra. Jag lade också in en 5 km lång fartökning ner till halvmarafart mellan 16-21 och det gick också helt OK, så jag är nog tillräckligt frisk för att träna!