Race Report Stockholm Halvmarathon 2016 1:26:05 plats 159 (9 i åldersklass)

Jag ska bara om honom, han är 20 meter framför mig och det är en kilometer kvar av årets upplaga av Stockholm Halvmarathon. Vi har sprungit ihop sista milen, ibland har jag legat före, ibland han, Yavar från Västerås Löparklubb som jag efteråt sett i resultatlistan att han heter. På Sankt Paulsgatan på den näst sista kilometern går han plötsligt ifrån mig med en tempoökning. Då sista milen gått långsamt med håll och uppgiven motivation har jag krafter kvar både i ben och flås när vi kommer uppför det långa motlutet i Tanto och jag lovar mig själv att i alla fall avsluta bra, känner mig nästan lite förbannad, på mig själv. Jag ökar stegfrekvensen ut på Skeppsbron och trycker mig närmare meter för meter och när jag går om honom har jag klart högre fart. Jag avancerar fem placeringar på den sista dryga kilometern som jag orkar avsluta i 3:44-fart, en stor skillnad från den 4:17-fart som de fem föregående kilometrarna gått i. Jag ser att jag kan klara 1:25:XX, inte vad jag hoppats på men det är motivation tillräckligt för en rejäl långspurt men jag har som vanligt glömt hur långt upploppet är och klockan stannar först på 1:26:05. I mål finns bara gemenskap, jag och Yavar tackar varandra för draghjälp och till en bra prestation i värmen trots att vi båda var långt från våra PB'n idag. Löpargemenskap när det är som bäst!

Men vi tar det från början. I år jag har knappt fått till någon specifik halvmaraträning alls inför loppet, någon enstaka snabbdistans över milen men inga längre intervaller, tröskelpass etc. Dessutom har jag bara sprungit tre långpass på hela sommaren varav det sista i söndags och det var lite för nära loppet. Toppat med två veckors lätt förkylning var det inga bra förberedelser. De två sista veckorna blev det knappt någon träning alls och på det sista varma träningspasset i onsdags orkade jag knappt fyra km i min tänka tävlingsfart. Jag tog två dagars helvila och behöll ändå min målsättning att försöka snitta 4 min/km. Det skulle visa sig bli för tufft. Joggade tre kilometer på morgonen och benen kändes pigga men jag märkte redan hur varmt det var kl. 9 på morgonen! Kom till Kungsan i god tid och slog mig ner och pratade med löparvänner, en tidigare kollega och flera andra. Uppvärmning och jag kände av värmen, kände mig törstig, drack vatten utan att törsten försvann. Hamnade alltför långt bak i fällan vid start men kom iväg OK när vi väl släpptes iväg efter ett par minuters strul. Hade ganska negativa tankar från start och kände att det gick tungt, första långa backen runt Sabbatsberg vid 3-4 km gick riktigt tungt. Över på Kungsholmen konstaterade jag ändå att första fem gått enligt plan på 19:41 och skuggan på Kungsholms Strand var befriande. Jag sprang jämnt och bra här och blev mera positiv. Tog en hel mugg sportdryck i backen upp mot Franzéngatan och kom ut vid Hornsberg publiken solbadade i sensommarvärmen. Många, både löpare och publik längs hela banan, hejade på just mig. Jag hann inte känna igen er alla men jag vill säga tack, er pepp betyder, som vanligt, mycket!

Vid backen bredvid Kristinebergs IP gick det tungt, sprang med en Linnealöpare som också hade det tungt. Annars gillar jag verkligen bansträckningen här sedan ett par år som nu går genom Rålambshovsparken! På Norrmälarstrand var det rejält varmt. Jag tyckte jag sprang jämt och konstaterade förvånat att jag fortfarande höll ihop det helt OK när jag passerade milen på 39:51 och fick hopp om en helt OK sluttid idag trots allt men det skulle visa sig vara prematura förhoppningar....

Ner vid Stadshuset kände jag mig "kokt" efter gassande sol och medvind och vid slottet saktade jag ner för att få i mig en hel mugg sportdryck igen för jag kände att jag behövde vätskan. Normalt dricker jag bara 1-2 muggar på halvmaran men det räckte inte i lördags. Tyvärr fick jag snart därefter håll som höll i sig på hela långa Södermälarstrand där det nästan var skönt att det fläktade lite motvind. Jag hade en energigel i shortsfickan men orkade inte ta upp den, hade nog med att bekämpa hållet och kände att loppet höll på att rinna mig ur händerna. Jag är van vid att avancera i fältet när jag tävlar men nu blev jag istället omsprungen av en pigg Gabriel och flera andra.

Femton kilometer passerades på dryga timman och här höll jag ännu trots hållet ihop det OK och det jag inte är riktigt nöjd med i efterhand är hur jag "gav upp" på de kommande fem avslutande och ganska tuffa fem kilometerna. Vi kom runt Söder och jag och Västeråslöparen växeldrog men mitt håll och den tunga känslan gjorde att farten nu sjönk och känslan var nu snarare ett kontrollerat träningspass i marafart. Uppför Tanto sjönk farten ytterligare ner mot 4:20-fart, jag kände inte att jag hade någon tid att kriga för, såg ett par löpare som låg ner och fick vätska av funktionärer i värmen. Slutet har jag redan refererat ovan. Jag avslutade bra och det var skönt att vara i mål, kände ingen besvikelse men heller ingen större glädje. Det var en underbar stämning längs banan i det fina vädret och en väldigt peppande, härlig stämning och gemenskap bland löparna och det gillar jag verkligen med löpning!

Tiden 1:26:05 var långt ifrån vad jag hoppats på men räckte till plats 159 vilket är något bättre än jag brukar placera mig och det tyder på att många hade det tufft i värmen. Det roligaste är att tiden räckte till en nionde plats (av totalt 956) i min åldersklass M45 och det är det klart bästa resultatet i ålderklass hittills också jämfört med när sprungit klart snabbare i M40!

Topp-10 i klass M45 i årets upplaga av Stockholm halvmaraton

Jag sprang min sämsta halvmara på sex år men känner mig inte speciellt nedslagen, jag hade en för hög målsättning sett till förberedelser och form och mitt dåliga sätt att hantera värmen gjorde att jag var chanslös att klara målsättningen idag. Det går att skylla på värmen och en massa andra saker men det är samtidigt lika för alla och många hanterade värmen bra. Om jag ska skylla på något så är det mina bristfälliga förberedelser och oförmåga att sätta ett realistiskt mål för dagen. Till syvende och sist är det ändå helt OK att kunna springa på låga 1:26 med känslan av att det är ett kontrollerat träningspass jag är ute på.

Inför nästa halvmara i vår eller nästa höst vill jag göra allt bättre och komma bättre förberedd och samtidigt inte träna så hårt att jag blir sliten och går omkring ständigt småförkyld. DET är min stora utmaning för att utvecklas som löpare, att vilja mera men utan att "overdo" it och träna för hårt. Jag tror också jag behöver differentiera min träning ytterligare, springa distans lugnt och köra ett tröskelpass och ett VO2Max-pass per vecka i intervallform, träna backe, långpass. Jag känner mig sugen på att strukturera upp träningen mer och det är ett bra utgångsläge och en bra motivator inför hösten och inför nästa år.

Jag ser framåt och ser fler möjligheter än svårigheter, tack igen alla som hejade i lördags, jag tar med mig den härliga stämningen från loppet och gemenskapen på och utanför banan!

 Vi springer vidare!