Perspektiv

Jag har flera andra inlägg om löpning i pipeline men de känns plötsligt ganska oviktiga. Jag har varit ganska tagen av fredagens fruktansvärda händelse i Stockholm. Kanske har det att göra med att jag var så nära händelsernas centrum. Fem minuter och ett beslut för att vara exakt. Jag lämnade jobbet tidigt för att åka med 14:51-tåget från Stockholm och ca kl. 14:45 klev jag av tunnelbanan och vandrade gången till Centralstationen och satte mig på tåget. Jag gör ofta ärenden i butikerna på Drottninggatan innan jag ska med tåget men just den här fredagen hade jag inget ärende dit. Med tanke på tidpunkten hade jag hamnat mitt i det fruktansvärda om jag gått upp på Drottninggatan. Det kunde då ha varit jag som med musik i öronen gått intet ont anande med ryggen mot den framrusande lastbilen Så nära. Så otänkbart. Så fruktansvärt. Klockan passerade tågets avgångstid när personalen på tåget ropade ut att vi skulle bli lite försenade på grund av "spårspring" - obehöriga på spåren,vid pendeltågsstationen Stockholm Södra. Jag och många andra suckade eftersom det brukar innebära en hel del väntan innan polisen kommer på plats och får bort de obehöriga. Nu fick polisen annat att göra...

Samtidigt som jag suckade över några minuters försening en fredagseftermiddag hände det fruktansvärda bara ett kvarter därifrån, på Drottninggatan...

Nu åkte jag istället med tåget som lämnade Stockholm strax innan kl. 15:00 - det sista tåget som lämnade Stockholm innan all trafik stoppades - helt ovetande om kaoset i city och jag hann till Södertälje innan nyhetsapparna på telefonen började blinka om att en lastbil kört in i människor i Stockholm.

När jag kom hem beslutade vi oss för att strunta i alla måsten hemma och hela familjen begav sig till vårt motionsspår och utegym där vi tränade lekfullt, lekte och rörde oss utomhus tillsammans och det blev en fin och viktig stund med barnen! Jag följde sedan nyhetsrapporteringen under kvällen och helgen och lika rörd som jag blev av välviljan, gemenskapen och styrkan som visades upp lika tagen var jag av det som hänt, inte minst av det faktum att en 11-årig flicka miste livet i det fruktansvärda dådet.

Jag har kramat mina barn lite extra den här helgen och det har känts viktigt! Känt en otrolig tacksamhet över saker jag normalt tar för givna! Det är något jag ska jobba med att försöka ta med mig framöver! Det och gemenskapen, vänligheten och styrkan hos människor som kommer fram, när det behövs som mest!

Eftersom jag hade extra tid till mitt förfogande förra veckan kan jag se tillbaka på en riktigt bra träningsvecka med tre långpass, lite fartlöpning och hela 112 km löpning. Det har gått över förväntan att springa så mycket den gångna veckan men känns i sammanhanget ganska oviktigt.