En vacker vinterdag och rena värmeböljan i morse med 13 minusgrader.
Kung Bore var uppenbarligen inte tillfreds med fredagens fyra decimeter nysnö utan ökade på det med ytterligare några centimeter nysnö över blankisen inatt och eftersom min morgonpromenad på 300 meter till SL-bussen bjöd på ett par ofrivilliga sidledsförflyttningar så var valet enkelt, lunchlöpning i lite högre tempo på löpband.
Svårt att skriva om löpbandsträning, jag kommmer ingenstans, synintrycken består av min egen spegelbild avklippt i näshöjd, kilometertiderna är exakt likadana och det hela är ungefär lika roligt som en fotbollsmatch som slutar 0-0.
En kilometers uppvärmning i 5:45-fart, sedan ställde jag in bandet på ungefär ("mitt" band är lowtech och har bara en ratt där varje jämn km/h är utmärkt) 14,5km/h vilket motsvarar 4:08 min/km och kopplade bort skallen. Det kändes segt i benen till en början (gårdagens 73 djupa knäböj kanske?) men efter 3-4km började jag komma in i det och flåset var inte begränsande alls. Siktade först på fem km sedan sex km och till sist åtta men efter 7,5km dog jag löpbandsdöden och vred upp farten till 17km/h (3:30 min/km) för att äntligen få kliva av vid 8km och 32:18 på klockan (4:02 min/km) med en snittpuls på 188 bpm, 0,5% motlut på bandet.
Två kilometer till hade varit "kul" men fanns inte pannben till idag men det blev ändå ett väldigt bra pass som jag är nöjd med! Avslutade med nerjogg och lite slentrianmässig styrka.
Nu precis hemma efter löpskolning och styrketräning med mina innebandygrabbar. Vi har nu kört ett tag och de börjar kunna övningarna och jag har börjat köra lite tuffare med dem, idag utan någon riktig vila mellan övningarna och även jag blev ganska trött! Även om spridningen är stor i gruppen är det kul att se hur de kämpar och utvecklas. Utmaningen nu blir att hitta på nya övningar att variera med.