I motsats till MarathonMia så ger jag alltför ofta upp när det går snabbt och börjar ta emot.
Många är de pass när jag helt enkelt stannat för att det varit för tungt och på flera tävlingar (både på 5km och marathon så det är inte enbart relaterat till fart) har jag kommit i mål besviken på mig själv för att jag inte orkat stå emot och bara köra på när huvudet och kroppen ropar "Sakta ner, Stanna". Träningstips på hur man får ett "tjockare pannben" som det brukar uttryckas i löparkretsar mottages därför tacksamt!
På Mias blogg kan man läsa ett bra inlägg om hur tusingar blir lättare att hantera. Du hitter hela inlägget här.
Tack för länkande :) Att bygga pannben tar lite tid - men ack så nyttigt. Jag önskar också att jag flög fram i 4:30-fart utanför intervallerna....
SvaraRaderaVar så god, tid ja, men hur LÅNG tid och HUR gör man? :-)
SvaraRaderaJag är en jävel på 4:30 fart men urkass på något så näraliggande som 4:15-fart på halvmaran (fattas 2:15 till drömgräns sub90 men det verkar vara hur svårt som helst just p g a pannbenet).
Precis som Mia säger så tar det tid och det är högst individuellt. Och framförallt krävs det t-å-l-a-m-o-d! Tränar du för hårt och springer för "fort" i förhållande till din kapacitet så är det lätt att hamna i en sån där ond cirkel för det ÄR förbenat otrevligt att bli så där jätte trött.Vet ju inte riktigt hur/vad du tränar så det är svårt att råda men att träna på att "våga" stå ut när det börjar kännas så där och märka att det faktiskt inte händer så mycket är en grej.Släpp farten lite, lite tills det känns ok igen och tryck sen på igen. Håll på så där tills du är klar med det du tänkt.Tröskelträning är guld!
SvaraRaderaIngmarie, tack bra tips där att istället för att stanna på träning, sänk farten lite tills det känns OK och trycka på igen sen, ska prova!
SvaraRaderaHittade förresten en tävling nära mig i sommar, där det verkar som om du har banrekordet, Semesterloppet 10km i Mariefred. Känns det bekant??
Ha ha. ja det kan nog stämma. Kommer väl i håg det! Bestämde mig typ dagen innan och åkte dit för att få ett bra träningspass. Var ETT startnummer från att vinna 1000 liter bensin på nummerlappen. Grämer mig fortfarande. ;-) Tänk att ingen har tagit mitt "rekord"! Nu för tiden kan jag inte ens slå det själv. ;-)
SvaraRaderaMitt spontana tips är att lära sig älska snabbdistandpassen... Jag hade ont i magen varje gång de stod på programmet och jag försökte fuska bort och tiga ihjäl dem. Men precis som du så har jag tidsmål dit jag vill och insåg att jag kommer inte undan. Jag VILL bli snabb. Så jag sa till min coach som det var, att jag var "rädd" för just snabbdistansen. Allt eftersom de sedan dök upp så har jag lärt mig att faktiskt tycka om dem. Istället för att frukta den där jobbiga känslan så startar jag tempodelen med att tänka "när det inte känns jobbigt kör jag för löst". Om det är jag som "aktivt" söker efter den jobbiga känslan så är det väl jag som har övertaget:)
SvaraRaderaMycket sitter i benen men mest verkar det sitta i huvudet...
Sub 90 på halvmaran, det är snabbt. Men 2.15 ner dit är inte mycket. Kör hårt!
Hej Katarin, tack för din kommentar! Ja, snabbdistans brukar jag inte riktigt se fram emot, intervaller är inte heller riktigt min bästa gren, har svårt att hitta rätt nivå på intensiteten. Tack för tips om hur jag ska tänka!
SvaraRaderaNej, 2:15 är banne mig inte mycket och jag SKA dit, helst 2010...