En global blogg?

Föga överraskande har denna svenska blogg mest läsare i...just det...Sverige! Hittade en statistik-funktion i blogger där en del roligt fanns att titta på. När jag tittade på trafiken hit så hittade jag igen föga överraskande flera av de bloggar jag själv läser.

Desto märkligare då att studera statistiken över sidvyer. Att Finland, Norge och Danmark finns med kan jag möjligen köpa (tror faktiskt jag har någon "följare" från Norge) men att jag skulle ha "riktiga" läsare i följande länder känns konstigare;

USA, Storbritannien, Andorra, Japan, Frankrike, Argentina, Cypern, Makedonien.

Är det "riktiga" svenska läsare boendes utomlands, är det folk från det här länderna som hamnat på den här bloggen "av misstag" eller är det bara spökteknik i form av spam och annat som jag inte förstår mig på?

Förmodligen får jag inget svar på de här frågorna och bör nog istället belasta min hjärna med funderingar som jag faktiskt har någon nytta av! Om någon mot förmodan bor i de här länderna och läser den här bloggen, lämna gärna en kommentar och förklara hur ni hittade hit!

För övrigt vilodag med ganska stela ben idag efter ett par bra lunchpass i veckan. Imorgon är jag föräldraledig och hoppas kunna starta uppladdningen inför Hässelbyloppet med ett kortare intervallpass.

Lidingö, vila, Hässelbyfunderingar och feedback

Alla löparskildringar från Lidingö i helgen gör mig nästan sugen på att springa loppet någon gång. Lidingölöppet har hittills inte alls lockat mig som trivs bättre på plan asfalt. Vi har ett fantastiskt kuperat 5km spår i Nykvarn och tre varv i det spåret är otroligt bra och jobbig träning så förutsättningar finns på nära håll men jag springer väldigt sällan där. Lidingö går ju också i september precis som favoritloppet Stockholm halvmarathon och i september 2011 ser jag fram emot att återigen få springa genom ett vackert Stockholm fullt med publik och även om många dubblerar ser jag inte mig själv plöja 30km terräng ute på Lidingö bara några veckor efter halvmaran.

Nu har jag vilat från löpningen i två dagar med hopp om en så kallad superkompensation. Dock har helgen bjudit på mycket promenader så helt försoffad har jag inte varit. Jag som är världens sämsta svampspanare har t o m kommit hem med en välfylld påse trattkantareller efter de här skogspromenaderna.

September har bjudit på mindre träning såklart efter lilla Noras födsel men förra veckan är jag riktigt nöjd med, bra mängd (47km) i varierad fart, två lugna distanspass och två pass med riktigt bra kvalité, ett längre pass med 8x500m terrängintervaller i fyraminutersfart mitt i och i lördags medans sonen tränade innebandy var planen att springa 17km distans. Eftersom det var första träningen för säsongen så var det lite föräldrainfo först vilket stal 15 minuters löptid så jag sprang 11km i hygglig fart och avslutade passet med 4km tröskel i fart från 4:10 ner till strax under 4 min/km följt av 1km nerjogg. Tanken med de här passen var att känna på lite fart på redan ganska trötta ben och få lite snabbhetsuthållighet inför Hässelbyloppet den 10/10.

Har faktiskt inte vilat helt i helgen, den bjöd på ett kortintervallpass med yngsta sonen 4,5 år - 5x5 meter mellan köket och vardagsrummet på sonens initiativ. Efter ruscherna (som han vann samtliga) konstaterade han:

Eskil: "Pappa, jag sprang som en galen tupp"
Jag: "Jaha, och hur sprang pappa då?"
Eskil: "Som en gris..."

Alltid nyttigt med feedback på löpsteget...

Funderar på upplägget inför min första miltävling om drygt 10 dagar, kanske ett pass med tusingar, ett tröskelintervallpass på 3x2km och ett pass med riktigt snabba 200m på VO2max med lång vila innan det blir dags att ta det lite lugnare de sista dagarna innan tävlingen?

Hässelbyloppet - Because I'm worth it!

I söndags skrev jag att jag mer eller mindre skrinlagt planerna på att springa Hässelbyloppet. I tisdags anmälde jag mig!

Efter lite diskussion hemma så vände jag på perspektiven och kom istället fram till att Hässelby-loppet är precis vad jag behöver för att få en energi-boost just nu. Det är mörkt, kallt och höst, nattsömnen är det lite, nej mycket si och så med och energin och motivationen för att tävla och träna inte den bästa. Samtidigt vet jag med mig vilket energi-boost en lyckad löpartävling kan ge, och en sådan energiboost kommer både mig och min familj till godo!!

Jag har ett ganska stort behov av att vara själv ibland och med en liten bebis i huset blir det väldigt tight i tillvaron. Lika mycket som jag älskar att vara med min fru och mina barn så är det också viktigt för mig med lite egen tid, precis som för de flesta människor. Den egna lilla tiden jag har just nu tillbringar jag allra helst i löparskor.

Jag vill ju så gärna avsluta tävlingssäsongen 2010 med att springa mitt livs första miltävling och äntligen få ett officiellt PB på 10km istället för de 39:25 jag gjort på träning! Osvuret är naturligtvis bäst och jag lovar inte att äta upp något icke-ätbart föremål om jag misslyckas med min målsättning men att persa och göra en tid under 39 minuter känns realistiskt!

Trogna läsare av den här bloggen vet att mitt mål på milen var att göra under 42 minuter 2010 och jag vågar nästan lova att äta upp mina löparskor med en skvätt olivolja på så att de blir lättare att svälja, om jag misslyckas med det...

Ha-begär!

Allroundskofavoriten DS Trainer i 2011 års upplaga ser riktigt fin ut! Lite roligare design igen efter att ha varit ganska anonyma och tråkiga i standardfärgerna vitt/blått/silver ett tag! Jag har absolut inget emot löparskor som utseendemässigt skiljer sig lite från den stora massan, det är bara kul (även om Noosa är att ta det för långt Sofie!).

Synd bara att man redan har ett par DS Trainers som bara gått 25 mil...

se filmen på:

http://www.runnersworld.se/tv/asics-ds-trainer.htm

För övrigt har det varit dåligt med löpning nu några dagar, inte direkt läge att ge sig ut på kvällarna med en nyfödd hemma och en fru som ligger i 39 graders feber. Nu är hon på bättringsvägen och jag hoppas kunna kom ut på lite lätta rundor till att börja med!

Rysaren, uppskjuten löpning och tävlingsvelande

Jag skrev i förra inlägget att jag inte tittade så mycket på TV men spänningen i nutidsrysaren som just nu pågår i SVT och TV4 är ju svåröverträffad. Nyss såg det så bra ut med egen majoritet för Alliansen och inget inflytande för Sverigedemokraterna men så plötsligt var de tillbaka som vågmästare igen nyss...vilken rysare!

Jag har inte sprungit idag. Planen var 15km på eftermiddagen varav 5 i tröskelfart men när vi hämtat de tre stora barnen hos mormor och morfar (vi har haft barnvakt i helgen och myst med lilla Nora, DVD-filmer i soffan och sovmorgon efter att lilla Nora hållt oss vaken på natten) så blev klockan lite för mycket och jag ville hellre tillbringa tid med familjen runt middagsbordet än ge mig ensam i löparskorna.

Det har inte blivit så mycket löpning nu i september men med en liten bevis är väl det både normalt och förväntat. Lilla Nora börjar komma ur den första sova-fasen och talar ibland om för oss med hög röst vad hon behöver och vill!

Det blev ändå tre pass förra veckan varav två med kvalitetsinslag, medelhård distans med snabb avslutning samt ett kort men bra backpass. Imorgon är jag föräldraledig och då ska jag ta en liten rejälare runda. Letar fortfarande efter en 10km-tävling i höst men i ärlighetens namn är det med lite halvljummen inspiration. Ett alternativ kan vara ALJ (A Lennart Julin) Open, 10 000m bana på Stadion och också distriktsmästerskap för Stockholm den 4/10. Har mailat Spårvägen och frågat om man får springa som icke klubbansluten. Sist skulle jag definitivt INTE komma, det fanns tydligen löpare som sprang på 43 minuter i B-heatet förra året. Tankarna på att springa Hässelby har jag mer eller mindre lagt ner, familjen är inte så pigg på att jag ska tillbringa en halvdag en söndag med att springa där och jag slet ju faktiskt upp hela familjen i ottan för att springa halvmara förra helgen. Hässelby känns också lite långt borta och omständigt att ta sig till konstigt nog. Det är den del av Stockholm som jag känner till allra sämst, en gång tror jag varit förbi rondellen vid Brommaplan...

Det bästa med löpningen är att man inte behöver springa själv för att få glädje av den! Igår läste jag med stor glädje hur två sympatiska löparbloggare sprungit sub40 på milen på varsitt håll, stort Grattis Hempa och Morgan! Vissa sekunder är viktigare än andra, eller hur Morgan ;)

"Hur hinner du?" - Har ni minskat på något sedan ni började springa?

"Hur hinner du?" är en fråga jag ibland får. "Träna så mycket som du gör" och dessutom blogga om det? Jag har ibland svarat "Mixa två delar lust med en del karaktär och en del planering" så blir det jättebra".

Dubbelt så mycket lust som övriga ingredienser för givetvis skulle jag ju inte hålla på med löpning och bloggande om jag inte tyckte det var kul. Jag tror det är en absolut förutsättning att hålla på med något regelbundet är att man tycker att just det är roligt! Med löpningen specifikt är det ju så att den är INTE rolig för en komplett nybörjare, bara skitjobbig, smärtsam och enformig och man måste över den initiala puckeln, vilket går fort för ett fåtal men tar en stund för de allra flesta, innan man börjar uppskatta sina löprundor.

Jag har funderat på en sak. Har jag slutat eller minskat ner på något till följd av löpträningen? Nu tränar jag ju inte speciellt mycket jämfört med många av er andra - ca 168 km i snitt per månad (fram till augusti) i år på ungefär 15 timmar i månaden - men ändå betydligt mer än många helt försoffade 38-åringar.

En sak jag noterat är att jag nuförtiden tyvärr nästan inte läser längre. Visst, bloggar, Runners World, Dagens Nyheter vid frukostfilen o s v men jag talar om Böcker! Förut, för några år sedan, läste jag relativt mycket men de senaste åren har jag bara orkat med 2-3 böcker om året, vilket är lite tråkigt för läsning är, precis som träning, bra avkoppling. Å andra sidan är jag inte helt säker på kausalsambandet mellan ökad löpning och minskad läsning, det kan istället vara ett starkare samband med att familjen blivit större. I övrigt kan jag inte komma något som jag gör mindre av för att jag springer.

Finns det då saker jag inte gör så mycket av? Absolut! Jag tittar väldigt lite på TV, någon nyhetssändning per kväll, kanske någon film på helgen, kanske Sverige Springer på TV4 men förra säsongen tröttnade jag på snuttifieringen efter 2 program. Jag följer annars inga TV-serier och jag mitt internetsurfande är begränsat till att betala räkningar på internet-banken, blogga, läsa lite löparbloggar och forumet på Jogg.se och kolla av min Facebook-sida emellanåt. Dator-och TV-spel blir det uteslutande bara med barnen (har inte skuggan av en chans på FIFA -10 mot sonen på 9 år...). Jag lägger väl i ärlighetens namn också mindre tid än jag borde på fixande med huset...

Det korta varianten av det här inlägget är väl egentligen att man hinner med det man vill hinna! Hur är det för er? Har ni prioriterat bort något sedan ni börjat springa?

Livsglädje av löpningen, E18-loppet igen och hur trött man egentligen blir av att ha en bebis i huset

Igår sprang jag ett lätt återhämtningspass efter halvmaran i lördags, 7,4km i femfart genom skogen när det började skymma, älvorna dansade över fälten, fukten droppade från träden efter dagens regn och jag kände ren och skär livsglädje ensam ute i den lite kyliga höstkvällen!

Glad över vår fantastiska lilla nya familjemedlem, glad över att vi har det bra i familjen, glad över att jag är frisk och glad över att jag kan och vill springa och att jag dessutom är hyggligt bra på det! Jag har fortfarande ett stort leende i ansiktet efter halvmaran i lördags och alla kommentarer jag får på mitt resultat. Nedan har ni resultatlistan från hemsidan. En gång har jag kommit sjua i en löpartävling, det var i ett 7km-lopp här i Nykvarn för ett par år sedan i tämligen skral konkurrens och där jag själv dessutom sprang riktigt uselt (30:31). Lördagens elfteplats på halvmaran värderar jag så mycket högre att det knappast går att jämföra.

Igår utspelade sig också följande i det Dahlgrenska hemmet. Efter löpturen skulle jag ladda över passet från Garmin till Garmin Connect och till Jogg.se (vem sa att löpning är en enkel sysselsättning...?). Samtidigt skulle jag kasta en trasig mobilladdare så med mobilladdaren i enda handen och Garmin med USB-kabel i den andra kan ni säkert gissa er till vad som hamnade i soporna? Just det, min Garmin 305! Insåg såklart direkt misstaget och förpassade mobilladdaren dit istället, skrattade åt mig själv, gäspade och gick sedan och lade mig.

Ett konkret exempel på hur trött i skallen man kan bli av utebliven sömn p g a en liten bebis i huset!

Race-report E-18-loppet 21,1km - 1:26:50

Drog iväg till Enköping med hela familjen på lördag morgon för att springa halvmaran E-18-loppet. Lilla Nora var inte alls nöjd i bilen och vi fick stanna två gånger och sedan hamnade vi bakom en traktordj... på den slingriga vägen så vi kom fram till svärföräldrarna 35 minuter före start...

Snabbt ombyte, på med chip och nummerlapp och Garmin visade 159 i puls (!) redan när svärmor skjutsade mig till startområdet. Femton minuter kvar och jag fick lite tid att lämna in överdragskläder, jogga lite och varva ner/upp. Hann också byta några ord med Alf från Jogg.se i startfållan.

Jag stod nästan längst fram i starten och behövde aldrig oroa mig för trängsel, täten drog iväg och jag hamnde kring 15-20 plats, de första två kilometrarna gick förföriskt lätt utför och gick båda under 4 minuter men det kändes bra och farten hamnade runt 4:10 när det planade ut. Jag passerade de flesta i den lilla klunga jag hamnat i i starten men fick snart sällskap av Juusa från Uppsala som siktade på den för mig perfekta sluttiden 1:27 och vi gjorde sällskap och bytte några ord då och då.

Foto: Stig Norling. Uppsala Nya Tidning.

5km passerades på 20:29 och det var förvånansvärt trevligt att springa på den lite böljande motorvägen. Ett par löpare kom ikapp vid ca 8km och farten höjdes lite och jag fick det lite tungt ett tag men bet ihop och hängde kvar tack vare fokus på löpteknik med kadens och framåtlutning. Efter ett tag försvann de två löparna framåt och vi fortsatte i vårt jämna tempo. 10km-skylten såg jag inte men klockan visade 41:00 efter 10km även om Garmin tappade satellit-kontakten i de tunnlar vi sprang igenom. Precis innan varvning kom loppets brantaste utförslöpa som naturligtvis blev loppets tyngsta uppförsbacke direkt efter vändning vid 10,5km.

Inte helt platt...backen vid vändningen syns tydligt.

Jag kände mig stark efter backen samtidigt som mitt sällskap började tröttna och jag fortsatte solo. Det var peppande att få tummen upp och applåder av de löpare som ännu inte vänt. Sedan hände det inte så mycket fram till ett svagt men riktigt långt och segt motlut vid ca 15km. Efter den backen märkte jag att sakta kom ikapp en av de löpare som kom ifatt oss vid 8km och mellan 19-20km någonstans var jag ikapp honom. Fick ett trött "riktigt bra sprunget, kör nu" med mig i ryggen. Sista tunneln och det återstod 1,5km som gick uppför hela vägen, den nerförsbacke som syns vid 20km märkte jag inte mycket av, antagligen var jag för trött...

Försökte nu ge allt, orkade inte titta på klockan fast jag insett sedan länge att det skulle bli pers idag. Ville heller inte titta på målet där framme eftersom jag var så sliten nu och det närmade sig alltför långsamt. Gav verkligen allt de sista 500m med hög kadens och slitig andning i 3.30-fart och korsade mållinjen i ensamt majestät som elfte man på tiden 1:26:50. Fick applåder av publiken men var så trött så trött. Speakern kommenterade inte min målgång då han var upptagen med starten av klassen 42,2km In-lines. Efter målet var jag tvungen att sätta mig ner på asfalten ihopkrupen men ganska snart ställde jag mig upp och knöt armen i en skön segergest samtidigt som familjen kom fram och kramade om mig!

Inte så vackert sprunget (mellanfotslandning tjena), måste vara suddigt p g a farten...

Nej, Claes, jag kollade inte markfrigången på Subarun, registrerade inte ens att den stod där... ;)

Glad, trött

Jag sprang tekniskt bra idag hela vägen (upploppet undantaget där jag var duktigt sliten) med hög höft och hög kadens och disponerade loppet perfekt, den kontrollerade öppningen där vi sprang och småsnackade lite (vilket Alf från jogg.se som var någon minut före mig i mål kommenterade :) gjorde att jag hade krafter kvar i slutet. Jag låg perfekt i puls mellan 180-185 (maxpuls 196 på upploppet) där jag ska ligga i den här farten.

Fick också beröm för att jag kan göra de här tiderna med den relativt blygsamma mängd jag ligger på vilket såklart är jättekul!

Det var ett förvånansvärt roligt lopp på den raka breda motorvägen och det var annorlunda att ligga så långt fram i fältet och ha så mycket utrymme. Det enda negativa var att det var snålt av arrangörerna med alla sponsorerna att enbart bjuda på vatten i vätskekontrollerna och att dessutom inte erbjuda något annat än vatten efter målgång, ingen återhämtningsdryck, ingen sportdryck, ingen frukt, riktigt riktigt dåligt!

Resultat E18-loppet 21,1km - nytt personbästa!

Nytt personbästa på halvmarathon: 1:26:50 och 11:e plats!! Otroligt nöjd såklart och en riktigt bra disponerat lopp och också roligare än jag trodde.

Helt slut i mål vilket väl syns på den här bilden. Längre rapport senare!!

Från Mellanmjölksträning till Intervaller

Sedan vi fick barn för en vecka sedan har inte riktigt träningen varit i fokus även om jag faktiskt rört på mig en hel del med både cykling och dagliga promenader. Alla mår bra hemma och vår lilla tjej är så fin så fin :) !!

Två "träningslika" rundor på min MTB när jag ändå skulle transportera mig från A till B har det blivit i veckan tillsammans med en löprunda i söndags, 11km på mycket sega ben. Även om jag var långt ifrån pigg på de flesta sätt och meningen var att bara komma ut en liten sväng så gick det inte så långsamt som jag hade planerat utan i något slags mellanmjölkstempo (4:54 min/km), långt långt ifrån hårt tempo men inte riktigt lätt heller.

Lite mittemellan, lite lagom...

Min lugna distansfart nuförtiden ligger ofta runt 4:45-4:55 min/km och jag fick aktivt springa och bromsa för att få snittfarten på passen att hamna runt 4:55 min/km. Långsammare än 5 min/km verkar jag just nu inte kunna ta det, och det är väl heller inget självändamål att springa riktigt långsamt om jag inte behöver det.

I eftermiddags körde jag ett intervallpass, 5x1000m med en minuts gåvila. Ett tidseffektivt och bra pass på cykelvägen utanför (de som väntade på bussen vid hållplatsen såg lite undrande ut när jag passerade för femte gången...). Idén var tröskelfart men jag hittade inte alls rätt intensitet utan sprang tusingarna med ganska lätt känsla på 3:50, 3:47, 3:43, 3:41, 3:41. Jag nöjde mig med fem repetitioner med tanke på den stundande halvmaran på lördag. Med upp-och nerjogg blev det 11km även idag.

När flertalet läsare av den här bloggen på lördag styr skorna mot Kungsträdgården och Stockholm halvmarathon så har jag sedan länge gått i mål på samma distans på E18-loppet i Enköping. Jag har, av naturliga skäl, sällan fokuserat på lite på en tävling jag ska springa och på något sätt är det en ganska skön känsla. Jag har bara sprungit två långpass sedan Stockholm marathon men kört en del kvalitativa pass i sommar. De senaste 10 dagarna har jag också haft en lättare förkylningskänning med halsont och snuva som nu är borta men just nu vet inte alls hur det är med formen även om dagens pass tyder på att den finns där bakom tröttheten någonstans.

Det kan därför i princip sluta hur som helst på lördag, allt från nytt pers till en tid runt 1:35 om jag inte känner mig lika fräsch. Men efter 1:28:08 på Kungsholmen Runt i maj så kommer jag självklart starta med ambitionen att ta mig sub 1:28 så får vi se hur långt det räcker!

Med tanke på förkylningen och sömnbristen som kommer med ett nyfött barn så kommer jag inte att sätta någon stor press på mig själv att prestera ett kanonlopp på lördag utan det ska mest bli kul att igen springa det som är lite av min favoritdistans, 21095m!

Lycka till ni som springer i Stockholm! 2011 är jag tillbaka på startlinjen på Skeppsbron!

En nyhet och dess löparkonsekvenser!

Det har varit lite bloggstiltje i veckan av förklarliga skäl. Nu är det dags att släppa den cliffhanger som mycket uppmärksamma läsare har anat sig till i svaret på någon tidigare kommentar. I onsdags fick vi vårt fjärde barn, en underbar liten tjej som kommer att heta Nora. Jag blir därmed, precis som Lars medlem i den ytterst exklusiva klubben för långdistanslöpande fyrabarnspappor. Finns det månne ett mästerskap för oss, skulle nog placera mig rätt hyggligt där...?!

Givetvis är det fantastiskt roligt att få uppleva detta ytterligare en gång! De andra är 11, 9 och 4 år och redan med tredje barnet har det varit otroligt mysigt och inte alls så intensivt som det är när man har två små barn tätt i ålder! De två största är nu så stora att vi har god hjälp av dem och de vill ju dessutom ibland hänga med pappa på en kort löprunda vilket är jätteroligt. Yngsta sonen på fyra år har också varit med en gång på en runda som väl var ca 250 meter...

Ett komplett stafettlag så småningom?

Detta är ju en löparblogg och då är det på sin plats att fundera på vad det betyder för min löpning, även om det just nu inte känns så viktigt. Löpningen är jätteviktig för mig men den resultatinriktade delen av löpningen känns just nu inte så viktig.

Några uttryckte förvåning tidigare över att jag, efter mitt fina resultat i år, eventuellt inte kommer springa Stockholm Marathon 2011. Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag inte sett fram emot långpassen i år och det är helt sant, de har inte lockat i år, framförallt inte under en sådan här vinter. Min lösning på livspusslet med familj och långpass heter tidiga söndagmorgnar (har provar kvällslångpass också men tycker då att "det hänger över mig" hela dagen att jag ska ut) och som ni ju vet bättre än de flesta så krävs det en hel del karaktär att kliva ur sängen klockan 06:30 en söndag morgon i februari när det är -14 grader, snöfall, mörker och blåst för att springa det planerade långpasset på 30km...

Efter tre maror i Stockholm på tre år så lockar just nu milen och halvmaran lite mer! Ytterligare några har tyckt att varför inte springa Lidingöloppet i år också nu när maran gick så bra och det kanske jag vill göra någon gång (men helt ärligt lockar inte 30km kuperad terräng en asfaltslöpare som mig alls lika mycket som t ex Stockholm Marathon har gjort), men inte i år.

Jag ser helt enkelt fram emot att inte behöva springa en massa jobbiga vinterlångpass på 30km efter nätter av halvtaskig sömn. Givetvis kommer jag fortsätta springa och fortsätta ha relativt höga ambitioner relativt till hur mycket (eller snarare lite) jag springer, men med fokus på snabbhet på milen och halvmaran nästa år kan ett antal timmar tillbringas med huvudet på kudden och med familjen istället för ute på mörka, ensliga vägar i löparskor! Jag ska (försöka) inte fokusera så mycket på antalet tränade kilometer utan istället försöka få ut det mesta av varje träningspass genom att träna smart och med bra kvalité och därmed försöka behålla den fina nivån jag uppnått i år.

Jag fortsätter springa helt enkelt, med ett uttryck, slarvigt lånat från Andréas blogg som jag tycker är otroligt bra, resan mot att bli en bättre löpare, den bästa jag kan bli, med mina förutsättningar, med min tid, med min vilja och med min lust!

Oj, det här blev lite högtravande...och lååångt och kanske ämnat för flera inlägg! Nu vet ni i alla fall och otroligt häftigt och roligt ska det bli att välkomna den här lilla människan!!

Springa ska jag ändå göra en kort sväng idag men det blir inte med någon större fart, snarare ett kort sömnigt distanspass. Måste nog sova lite nu ;) Zzzzzz