Mitt jobb dränerar mig just nu på energi utan att ge någon tillbaka. I grund och botten har jag ett väldigt bra jobb men just nu är det lite tufft.
På min frus jobb är det också tufft och vi diskuterar hemma. Vad är viktigt för oss? Vad ska vi jobba med och var? Var ska vi bo? Bra, konstruktiva och viktiga diskussioner! Fast det kan också vara jobbigt och ta energi när man ibland tycker olika. Våra två största barn deltar i samtalet och jag måste säga att jag är otroligt stolt över den mognad de visar med sitt resonemang och sina ståndpunkter.
Sammantaget så tar jobbet och diskussionerna energi av mig. Dessutom har sonen på fem år sovit väldigt dåligt senaste veckan och det har varit mycket "spring" på nätterna, lite typiskt när yngsta dottern nu äntligen börjat sova väldigt bra.
Allt detta gör just nu att träningsfokuset och lusten till lite tuffare löpning minskar. Igår sprang jag i alla fall 10km på lunchen och jag ville bara ut och springa lugnt för att blåsa ur skallen men benen ville annorlunda så det blev ändå 7 progressiva kilometer från femfart ner till 4:10-fart i slutet. Sedan en kort stretchpaus och 3 kuperade kilometer som också gick lätt progressivt ner mot 4:20-fart i slutet, totalt 10km i 4:33-fart med låg och fin snittpuls. Gott så! Årets första tävling för min del, Påsksmällen 10km i Enhörna (2 varv på 5km-bana, hyffsat flackt 50/50 asfalt/större grusväg) närmar sig och jag kan inte påstå att jag just nu känner mig speciellt motiverad eller ens sugen på att tävla, men jag kommer nog ändå springa loppet. Inbjudan hittar ni här.
Imorgon hoppas jag kunna transportlöpa hem de 14km från jobbet eventuellt med lite tröskelinslag. Återkommer om det!
Låter som om det blivit mycket "negativt" på en gång. Du gör klokt i att ta det lugnt med träningen men jag tror det är bra att komma ut på en springtur för det rensar tankar och ger energi.
SvaraRaderaMen det där vet du ju redan. :-)
Hoppas ni kommer fram till en (eller flera) bra lösningar.
Är förresten inte ett dugg förvånad över att ni har kloka ungar. :-)
Hej Staffan!
SvaraRaderaHoppas det löser sig. Låter verkligen inte som att ni har roliga frågor att hantera.
Håller med Ingmarie och tror att det är bra att komma ut och träna lite och fundera lite för sig själv. Det är vid såna här tillfällen löpningen kan vara bra att "plocka fram". Om inte annat för att komma lite på andra tankar ett tag.
Skickar lite pepp från killen söder om landsvägen!!!! Kämpa på Staffan!
SvaraRaderaTack Ingmarie, vi har det ju bra i familjen men jobb och bostad är ju stora frågor i livet och inte minst bostad och bostadsort när man är så många i familjen som vi är! Jag springer på!
SvaraRaderaTack Lennart, det kommer att bli bra när vi väl bestämt hur vi vill ha det. Visst fyller löpningen en funktion i det här läget, absolut!
Tack Daniel!!!
Som flerbarnsfamilj med två jobb, hus och andra bindningar till omgivningen känner man sig ibland som fjättrad vid sitt liv utan större möjligheter att agera fritt. Vill man göra drastiska/stora förändringar i sitt liv vad gäller boendeort och jobb så rekommenderar jag att man gör det medan barnen är små sen blir det mycket svårare.
SvaraRaderaVi flyttade till USA med 3 barn (5 månader-4år) för många år sen, nu med tonårsbarn klarar vi inte att lämna stockholmsregionen utan att storkna under komplikationer.
Allt går men orken tryter med åldern. Nu hoppas vi bara på att orken finns kvar då barnen flyttat hemifrån :-)
Kort sagt vill jag bara säga att vi har haft samma typ av diskussioner som ni nu har i åratal och det är jättebra om man tar ställning och gör ett aktivt val i tid.
Tack för din input Peter, våra två största barn (av totalt fyra, ska inte du också börja blogga förresten, vore kul med flera löpande/bloggande fyrabarnsfäder...) är tio och tolv år i år och visst är de rotade till stor del men det är klart att det går att flytta. Vi skulle i så fall inte flytta väldigt långt, ungefär en timma med bil och vara kvar i Mälardalen, men det är ändå ett stort steg att ta och därmed ett svårt aktivt beslut att ta. Som du skriver så blir inte orken större med tiden eller genom att vara tveksam till det heller.
SvaraRaderaHeja dig Staffan! Att du dessutom orkar ge löpartips åt en fyrbarnmamma i förorten är beundransvärt. Hoppas att allt löser sig med eventuell flytt och boende. Jag är avundsjuk på att du är så himla snabb. Alla som tycker att 4:30-tempo är ett normaltillstånd borde få medalj. Vänliga hälsningar/ Amanda
SvaraRaderaTack Amanda! Det är bara roligt att ge råd om det jag tycker är roligast, löpningen! Det blir säkert bra vad vi än bestämmer oss för att bo och jobba med. Jo, det är roligt att jag kan hålla den här hyffsade nivån med så "lite" löpning som 30-40km i veckan på tre pass oftast. Kul att du också har fyra barn och ändå satsar på att springa halvmaran, det är min favoritdistans!
SvaraRaderaMed vänlig hälsning,
Staffan
Hej Staffan: Angående att blogga eller inte så gör jag faktiskt det redan, men det är bara jag som kan läsa :-)
SvaraRaderaJag är ännu inte helt bekväm med att publicera min text offentligt men vill samtidigt ha en sorts dagbok både vad gäller träning och annat så jag skriver lite för mig själv.
Det är möjligt, eller t.o.m troligt, att jag tids nog tar mod till mig och öppnar den för andra.
Vi får se. Tack för uppmuntran!
/Peter
Heja Peter! Låt mig veta när du tar steget bara så att jag inte missar det!
SvaraRadera