Fokus på andra

Efter mitt ganska tuffa pass på hemvägen på fredagen tog jag en hellugn lördag, dvs så lugnt det kan bli när äldsta sonen ska träna innebandy och sedan gå på fest, samtidigt som äldsta dottern spelade första fotbollsmatchen för säsongen, yngsta sonen var på barnkalas och vi senare hade lite kompisar på fika...

Igår en fantastiskt fin dag och när frun och de stora barnen var iväg på annat så passade jag på att springa en sväng med lilltjejen i joggingvagnen igen. Planen var bara att springa lätt och det lyckades jag med och därför är inte passet så mycket att skriva om, drygt 13km i femminutersfart, låg fin puls helt utan ansträngning, ett skönt njutpass helt enkelt! Egentligen sprang jag 4+9km eftersom jag sprang ner till vår fina badplats och bara satt och njöt och reflekterade en stund i solskenet vid vattnet.

I brist på egna prestationer gläder jag mig åt att det presterats fint på andra håll i helgen. Sofie och Janne som både två satte prydliga personbästan på marathon i Vällingby, Ingmarie som sprang hem terräng-DM i Ursvik och inte minst Daniel som sprang lika offensivt som imponerande i lördags då han persade på en blåsig halvmara genom att springa (dubbelvikt...) på 1:25 trots att han tvingades att stanna och stretcha efter 18km! Jag har försökt lära den där grabben tidigare att starta lopp lugnt för att han ska få ut sin grymma kapacitet hela vägen men att "starta lugnt" kanske är något dialektalt för det verkar vara ett okänt begrepp för Söderslättspilen :-)

Jag gör ett nytt försök: "Dauniel, påe niesta halvmaurra vill ja ente att dau springer faörsta miiilen pau trettioautta minauter, tau det liugnt i baurjan", så ska vi se om han läser och förstår och sedan fixar 1:23 nästa gång för det är ingen tvekan om att han har kapaciteten för en sådan grym tid!