Midsommarhelgen har känts lång och jag har verkligen kopplat av och varit ledig från jobb, bloggande och nästan från träningen också. På midsommardagens förmiddag innan vi lämnade av dottern på hennes hett efterlängtade ridläger, blev det dock 12 väldigt lugna kilometer distanslöpning varav de första fem ihop med frun. Lugnt och skönt prattempo och trevligt att springa ihop! Sedan fortsatte jag ytterligare sju kilometer i lite högre fart men fortfarande väldigt lugnt utan något som helst fokus på fart eller kvalité. Det kändes som om jag sprang fortare än klockan visade och först i slutet tyckte jag att det lossnade någorlunda och jag kom ner i mig mer normala farter runt 4:40 min/km. Pulsen var dock för mig väldigt låg, jag har inte tidigare kunnat springa i femminutersfart med en puls på 150 bpm, ett objektivt tecken på att jag lämnat en platå och förflyttat mig till en ny nivå.
Jag njuter fortfarande av veckans millopp och har lite svårt att faktiskt fatta att jag sprungit milen under 38 minuter - något jag inte ens satte upp som ett mål i år då jag tyckte det var "för långt borta".
Idag tog vi en fika på stranden medans solen sken och sönerna ville springa lite fram och tillbaka längs med stranden och givetvis tackar jag inte nej till det. En start-och mållinje ritades upp i sanden och jag skrapade säkert ihop 600-700 meter barfotalöpning i lite varierande farter (även om sönerna såklart besegrade mig i nästan varenda "lopp") - härlig somrig känsla att springa på sand utan skor!
Nu väntar en vecka när jag är ensam hemma ett par dagar i början av veckan. Jag ska lägga golv uppe på vinden på kvällarna men också springa några pass och samla några flera kilometer i juni genom att förhoppningsvis genomföra ett par transportlöpningspass till jobbet.
Grattis till den otroliga tiden. Du har ju verkligen presterat och då ska man njuta och bara gå omkring och ha det bra.
SvaraRaderaSjälvklart att du ska njuta av din fina tid - grattis, grattis igen!
SvaraRaderaJa att springa med sin äkta hälft är inte fel :-)
Härligt att läsa att du njuter av din lediga tid och familjeaktiviteter leder alltsom oftast till diverse tävlingar, hehe - härligt!
Barfotalöpning med barnen låter riktigt härligt! :)
SvaraRadera...och jag är fortfarande väldigt imponerad av din fina miltid. Härligt jobbat där!
Låter som om du verkligen hunnit andas och landa i nuet. :-)
SvaraRaderaLägga golv låter tufft i mina öron (läs omöjligt!) men kanske det är kul och snarare en slags bra "terapi"?
Tack Johan, ja, det känns inte svårt eller onaturligt att gå omkring om njuta just nu, solen strålar, det vankar semester snart och löpningen går som tåget!
SvaraRaderaEva, nej, vi är inte bortskämda med att träna tillsammans, får passa på när vi har barnvakt!
Speciellt yngsta sonen är väldigt spring-glad, hoppas det håller i sig!
Johanna, absolut! Tack!
Ingmarie, absolut, det tråkiga på vinden (riva ut det gamla golvet och isolering) är klart och det som är kvar är faktiskt ganska roligt. Bra styrketräning också att bära upp planken på vinden, och det är inte direkt något precisions-snickeri vi pratar om här :-)
Underbart och stärkande för fötterna med lite strandlöpning. Blir lite avundsjuk där. Gott att du tagit dig upp på en ny outforskad platå! Snart är du i världsklass ;)
SvaraRaderaJa det är en svårslagen känsla John, barfota med sanden under fötterna! Världsklass för fyrtioåriga fyrabarnsfarsor, det vore något...
SvaraRadera