Till er som undrat, nej, det var inte jag som lämnade kvar sonen i åtta minusgrader, utan ytterkläder, att gå hem från Uppsala efter Storvreta Cupen för att han "spelat för djävla dåligt". Makalöst, är ett för svagt ord, synd att det inte krävs "föräldrakörkort", så att psykopater kan förhindras att skaffa barn!!
I vanliga fall (läs: när man jobbar och inte är föräldraledig eller har semester) är man glad för ett par dagars ledighet, t ex i samband med en långhelg. Så istället för att sitta och tycka synd om mig att jag bara har drygt tre veckors föräldraledighet kvar nu, efter att ha varit hemma sedan i juli, ska jag försöka tänka att jag faktiskt är ledig i över tre veckor till mitt i vintern (när händer det i vanliga fall) med möjlighet att vara med familjen och träna och samtidigt få dagsljus.
På tal om dagsljus så märks det redan att det håller på att bli ljusare. Igår hade jag tänkt mig ett halvlångt distanspass men klockan blev 15:30 innan jag kom iväg och ändå kunde jag springa första halvtimman i dagsljus för att i slutet av rundan istället få njuta av en magnifik fullmåne. 16,1 km lugna kilometer i 4:50-tempo utan några ambitioner på fart, bara ett par korta lätta stegringar och sista kilometern i lätt motlut på 4:22. För ovanlighetens skull var det mängder av löpare ute, är det nyavlagda nyårslöften, månne? I så fall hoppas jag att några har tålamod och fortsätter springa så att vi får hälsa på varandra när vi kutar omkring i shorts och T-shirt i sommar!
Jag har fortfarande lite restsymptom från den sega förkylningen från mellandagarna, halsen blir irriterad och hostig efter löppassen och jag går omkring och nyser så löpning i lite mer uppskruvat tempo får vänta ytterligare en tid. Att jag precis lyckats reseta min till synes stendöda Ipod Nano 5G som jag använder mycket flitigt både under träning och jobbpendling gör dock att inga förkylningssymptom i världen förmår dämpa mitt goda humör denna måndagsmorgon! Ha en bra start på veckan!
Haha, varför skulle ngn tro att det var du?=)
SvaraRaderaTrodde aldrig det var du och kan inte annat än att hålla med om att vissa personer inte passar att vara föräldrar!
SvaraRaderaMånskenspass, nice! Och tre veckor "ledighet" - nice det med! Tycker dock att det precis var igår ni fick lilltjejen - tiden går fort!
Ett "körkort" hade nog inte varit fel i vissa fall. I mitt läge funderar jag lite extra när jag läser sådant här. En annan får genom gå både det ena och andra när man ska adopter ju ;)
SvaraRaderaNu var ju inte den här storyn sann, men vem skulle i så fall ha rätt att utfärda ett sådant "körkort"?? Och hur skulle det efterlevas? Tvångssterilisering kanske? Helt absurt!
SvaraRaderaNej, Suzan, varför skulle något tro det, fick en antagligen skämtsamt kommentar om det på förra inlägget... :)
SvaraRaderaDet var precis så jag menade Eva, att vissa inte borde vara föräldrar. Jo, tiden har gått fort, i början kändes september och oktober som om jag skulle vara hemma en evighet men november/december bara försvann.
Det var lite så jag tänkte Daniel, när jag skrev meningen, att vissa som verkligen vill bli föräldrar verkligen får kämpa, andra som kanske inte behövt kämpa för att bli föräldrar beter sig som idioter.
Anonym, förstår att historien omges av vissa frågetecken och jag menade inte körkort i bokstavlig mening men OM det nu är sant så är det en så hänsynslös handling att det gränsar till psykopati. Idioter finns överallt, och en hel del av dem är tyvärr också föräldrar till barn det blir synd om!
Jovisst är det förfärligt om det är sant, och pappan förtjänar ett straff av nåt slag..men det känns lite som en skröna. Jag reagerade speciellt på detaljerna att tränaren lånat pojkens mobil och ringt pappan, och att en annan förälder helt plötsligt dök upp och hämtade pojken. Det finns inga spår alls och jag undrar om tränare har berättat allt eller om det är påhittat. Vi får se...
SvaraRaderaRoligt att du är "tillbaks" vid tangentbordet och med skorna i högsta hugg. Det är uppmuntrande att läsa din blogg. Tack!
SvaraRaderaJag tycker mig också se betydligt fler löpare ute än före jul - många nyårslöften som snart kommer brytas skulle jag tro... För egen del går det oförskämt bra, känner mig starkare och snabbare nästan för varje pass vilket förstås känns underbart (och lite oroligt - hur länge håller det...).
Jag tycker att alla små barn som inte har fallenhet för innebandy som belöning ska få prova på ultralöpning i stället, exempelvis Uppsala-Södertälje 100 km ;-)
SvaraRaderaHej Staffan!
SvaraRaderaHar också märkt att det börjar bli ljusare och det känns riktigt uppfriskande. Om några månader kan vi gå ut och springa vid 20-tiden utan pannlampa :-).
Har du någon pannlampa förresten? Vilken har du? Jag har Silva X-trail.
Precis, Lennart, ser fram emot det. Nej, jag äger ingen pannlampa utan håller mig till belysta sträckor när jag inte kan springa i dagsljus nu på vintern.
SvaraRaderaTack Tobias, synd att länken till din jogg-profil inte fungerar så att jag kan se din träning, nu får jag gissa vilken Tobias Nilsson på jogg.se du är, kanske från Huddinge född- 1974?
SvaraRaderaFredric, en stärkande liten nerjogg ;-)