måndag 23 januari 2012

Inledde veckan med långpass i tystnaden

De 5 cm mjuk nysnö som föll igår har bäddat in världen i en mjuk ljuddämpande bomullsmatta! Jag tycker det är perfekt nu, det behöver inte komma mer snö utan nu kan det få ligga kvar någon månad och sedan börja smälta bort.

Veckan inleddes med att jag lämnade lilla Nora på dagis på hennes andra inskolningsvecka. Förra veckan var jag med 9-14 varje dag och den här veckan är det tänkt att jag ska vara "tillgänglig hemma" vilket i min värld ger utrymme för att ge mig ut och springa med mobilen påslagen.

Därför har jag tänkt att jag den här veckan ska fokusera på volym i träningen och springa ganska mycket, t ex har jag tänkt springa två långpass varav jag precis kommit hem från det första, 23,4km lugna och lätta kilometer i 5:05-tempo med en snittpuls på 165 (81% av HRmax) utan någon forcering eller någon som helst tanke på att hålla ett visst tempo. Underlaget bidrog nog till att driva upp pulsen men det är också en kuperad runda med ett flertal ganska tuffa stigningar. Det var ändå ett riktigt skönt pass trots att det bitvis var ordentligt halt, t o m med dubbar under skorna, på de plogade partierna på grusvägen. De första fyra km och den sista bjöd på istället på oplogad väg så det blev det till att pulsa i snön, bra tillfälle att öva på snabba fotisättningar för att inte få in alltför mycket snö i skorna och bli kall direkt.

Jag lyssnade igenom några gamla Pod-radiosändningar från i somras när jag sprang men mitt ute i skogen var det fantastiskt att stänga av och lyssna till...absolut ingenting, ingen vind i trädkronorna, inga bilar, inga människor, inga fåglar eller skällande hundar, bara jag och de snötyngda träden och absolut absolut tystnad. Läckert!

8 kommentarer:

  1. Åh, låter som ett pass som är balsam för själen! Bra start på veckan!

    SvaraRadera
  2. Låter helt underbart! Är det något jag längtar efter så är det att få springa där det är totalt tyst och stilla. Hagaparken och Norra Djurgården i all ära men man tillåts inte riktigt att glömma att man lubbar omkring i en stad, med alla ljudföroreningar det innebär. Läckert, verkligen. :)

    SvaraRadera
  3. Härligt. Det är magiskt hur snön kan isolera. Likadant med löv på sommaren. 23 lätta km i 5.05 tempo i snö - det du!

    SvaraRadera
  4. Hmm, genast såddes ett frö till hur man kan utnyttja inskolningen. Det kan bli en riktigt bra vecka där i slutet på mars som final på vinterträningen.

    SvaraRadera
  5. Absolut tystnad? Härligt! Själv stängde jag också av i-poden för att få vila öronen lite under helgens pass. Men ngn tystnad hördes inte, bara frasig vindjacka, icebugsknapriga steg och flämtande andhämtning. :-)

    SvaraRadera
  6. Ja, det var det verkligen, både balsam för själen och en kanonstart på veckan, snart dags igen!

    Nä, det kan jag tänka mig Staffan, att det är svårt att hitta den totala tystnaden, så nära stan!

    Visst är det så Sofie, och jag upplever det så mycket starkare på vintern än på sommaren. Ja, det var ju ett ganska bra pass, snart dags för ännu ett :)

    Härligt att kunna ge lie idéer Magnus, att du inte förutsäg den själv ;)

    Bureborn, säg det inte till någon...men jag stannade faktiskt en stund och bara insöp tystnaden, gör det du också nästa gång!! Och spring för sjutton med lite lättare fotisättningar, det vet ju alla, att fotisättningarna inte ALLS ska höras om man springer rätt ;)

    SvaraRadera
  7. Ja, snön gör verkligen att det blir dödstyst! Häftigt. :-)

    SvaraRadera
  8. Ja, det är faktiskt häftigt vilken effekt det gör Västgötskan!

    SvaraRadera